Höstens mysigaste påfund,
-Fäller ut hela stora slagbordet. Skjutsar in enkla middagen i ugnen. Sopar vardagsskiten under mattan. Låter tvätten fortsätta hänga kvar mitt i hallen. Öppnar dörren. För människor vi har äran att kalla våra vänner. Delar en alldeles vanlig vardagskväll tillsammans. Småungar och päron i salig blandning. En kväll som tillsammans förvandlas till fest. – Matlag! Höstens mysigaste påfund❤️ .
Med vardagens enkla finess, samlas vi kring middagsbordet. Den enen kommer direkt från jobbet, den andre har varit pappaledig, den tredje slutade tidigt, ett par har varit på skolan, någon har HemmaMammat, några har lekt med sina småsyskon och varandra under dagen.. så möts vi. Och delar livet tillsammans för ett slag. Helt, helt underbart. I all sin enkelhet.
Den HÄR fiskgratängen togs ur ugnen och på bordet stod en alldeles färsk bukett från trädgården… det trodde jag väl inte, i början av oktober! Lön för mödan detta trädgårdsår, minst sagt!
Och Nathalie känner mig och vet vad jag tycker om. Ni anar min lycka när jag överraskades med detta. ”Nu ska vi fira, man fyller bara 30 år en gång!”, sa hon. Räckte över grönkål från landet, en gudomlig äpple- och kaneltårta som måste varit hur besvärlig som helst att göra men som N aldrig skulle kalla besvärligt. Det sitter liksom aldrig fast där, det gillar jag!
Första oktoberkvällen till ära.. var vi också med om något vi lääängtat så efter.
Där vi päron stod blöta på ögonen och log från kind till kind. Juniflickan och vännen H tog den där förberedda packningen och invigde Lillans alldeles eeegna rum. Denna syn var helt ljuvlig. Juni varvade att andäktigt plocka upp pinal för pinal och sprida ut lite här och där och att liksom stå och studsa på stället och säga ”Mamma!! Jag är så PEPP!”.
Drömstund två små vänner emellan.
Ni ska förstås få ser mer. Men först ska J få boa in sig lite.
Vi åt middag med varenda sida av stora slagbordet, fyllt. Dukade upp för ljuvliga tårtan och åt så det stod ut genom öronen på oss. Jagade busig tvååring och skitgullig ettåring. Gosade kattungen på sofflocket som vi har lite ”delad vårdnad” om tillsammans med Farmor och Farfar (vi bor ju grannar så det är såhär våra katter har det!). Avhandlade ena samtalsämnet efter det andra och plötsligt var klockan läggdags och barnen rödblommiga efter lek och vi skildes åt i hallen efter en så fin kväll.
Och just det, vad fanns i paketet?
Jag tappar andan. Förstå att N broderat den här!?.. till mig. Blir gråtig nu igen. Och orden sen då, så sanna och några jag säger ofta, ofta.
Jag kan inte tänka mig något finare än att omges av människor som vi tycker om och som tycker om oss, allt ömsesidigt för dom vi är. Och ni vet, vissa människor klickar man liksom med? Sådär nästan löjligt bra. Såna människor är det här. Vi hjälps åt med allt möjligt. Hämtar och lämnar ungar på skolan, planerar in arbetsdagar på våra gårdar, möts under vardagarna för matlag och stunder med lek/kaffesörpel, peppar och stöttar. Mer värt än guld. Så lycklig att våra vägar korsats.
Och så himla tacksam för alla våra vänner. Utspridda över landet, från norr till söder. Men bara guldklimpar hela högen. Tänk att just vi fick världens bästa vänner.
…
Å. Den här månaden kunde inte börja vackrare. Den där kvällen vill jag minnas lite extra. Matlag och en väldigt lycklig liten Juniflicka!
Nu väntar födelsedagshelg.. med precis inget särskilt alls inplanerat. Bara dagar att göra precis vad vi vill med. Helt, helt underbart!
Önskar er alla en god första oktoberhelg så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer