Ser ni? Solstrålarna som plötsligt når in i köket. Ljuset är med oss redan på morgonen när vi är på väg till lagårn och stannar till alldeles strax innan middagen. Och det är så förskräckligt härligt!

Minns ni vad jag mumlade om förra veckan? Det där om att ungarna egentligen inte behöver en massa nya prylar eller så, för att vara glada.. nygammalt funkar skitbra.. (läs inlägget HÄR). Det gäller ju oss vuxna och våra pinaler också. Bara vi vårdar det vi har. Se bara här hur jag piffat vårt vinterkök…. men nygamla kuddfodral, ännu ett år. Under sommartiden vilar dom tryggt i linneskåpet och när jag nu plockade fram dom kändes dom som nya igen…

Jag bara ler när jag tänker på dagen som snart är till ända.

”Dagmammedag nummer 2”.. idag bara med fyra små, ”dom stora” var, till skillnad från förra veckans studiedag, i skolan.

Skrattar rakt ut gör jag, över tanken på just den där stunden när det var lite sjåigt för ett slag. Alla barnen hade precis fått lunch, det var gröna ärter och torsk och potatisstamp i småmagar och härs och tvärs. Lillskrutt sövdes ute i härliga luften och efter lunchdisk ropade jag på resten av gänget att ”nu bakar vi hörrni!”. Och precis ingen bangade. Vi började med en kaka… och när vi kommit en bra bit på väg, inser vi att vi saknar en viktig ingrediens, som alllltid finns i skafferiet annars men ej nu… besvikelsen hos dom tre små bagarna då…. Okej, bara stöka bort och tänka om. ”Men vet ni, vi gör en sockerkaka!?”, sa jag- JA!!, tjöt ungarna.

Det knäcktes ägg av små barnahänder och hivades i socker i bunken. Elvispen drogs igång.. och längre kom vi inte innan plutt sovit klart, ..och smeten var bara halvfärdig. ”Nu hjälps vi åt!”, sa vi. Alla var med på det tåget, också. Kloka små. Vi turades om att stå och vagga lillplutt som var nöjd i vagnen men kanske inte borde släppas ner på fötterna riiktigt ännu då ingen grind finns till trappan och nja, den kombon funkade inte när jag behövde assistera i köket. Så plutt vaggades av både två- och fyraåriga barnvakter. I ett nafs var sockerkakssmeten gjord, kakan hivades in i ugnen och alla ungar var fria, hehe. Då ropas det från Salen… å, jösses.. där rullar en bajskorv, ja… ”helsicke, jag hade visst glömt för stunden att liten älskling pott-tränas..” och ja, nu var det bajs över hela ungen. I håret också, ja. Och hur skulle jag lösa det där nu då? Sanering av hem och in i duschen med liten vän.. den minsta sattes i tripptrappstolen… med en utav elvisparna.. med droppande sockerkakssmet på, FÖRSTÅS!. Man får väl inte vara dum ,heller!?

Exemplaaarisk Dagmamma va…?

Dääär satt hon så nöjd, så nöjd.. ”meela?” sa lilla människan med vackra stjärnögon tittandes på mig… ”ja, okej.. ! .. vi säger inget till mamma och pappa, du får andra vispen också! ”

Strax därefter vara alla rena och fräscha igen och vi klädde på oss vintermunderingar och gick ut. Pappan och skolpojken och hans så kära vän kom hem till ett läge där man bara inte kunde aaana vilket hallihallå det varit bara stunden innan. Vi utefikade en ljuuvlig sockerkaka och sörplade mjölk och kaffe och konstaterade att det inte alls var så kallt? -bara så vackert.

Och klassiska sockerkaksreceptet finner ni HÄR!

Dagen har varit så rolig, jag har skrattat massor. Vi inledde sedan helgen med varsitt fredagsfys jag och M följt av fredagsmys med hela familjen samlad i soffan framför en film som barnen valt. Små människor knoppade en efter en.. och nu ska mor göra detsamma.

Den första februarihelgen väntar på oss. Ja, oss, som i dig och mig och alla. Vi gör det bästa vi kan av den visst? Fyller den med sånt vi mår som bäst utav, i den mån vi kan? Kom ihåg att det sällan behövs stordåd och pengadyrt fräseri för att mata själen med gott…

Jag önskar fylla min helg med blickar mot februariljus, kreativitet, vinterpälsklädda hästar, vila, en fyrklöver människor jag har äran att kalla mina och alltsammans i kombination av många andetag med vinterkall friskluft.

Önskar er alla en god, god februarihelg!

Emmeli