Hej ännu en februarimåndag!

Vi tar en liten återblick av veckan som gått, innan vi laddar om och blickar framåt!

Februariveckan som gick;

Det var alla hjärtans-dag och jag fick tullisar av min Storan. Dom gladde mig veckan lång. <3 Och gör så ännu, faktiskt.

Det pågick covid-härva. Storebror frisk sedan länge och kunde gå på skolan. Men resten hängde vi hemma.. ja som vanligt alltså.. Bara det, att pappan nu också var hemma och jobbade sig igenom coviden. Maj gadd. Vilken idé..lite för tjuriga för vårt eget bästa där, jag och M. För det var inte jättelätt att orka ta hand om småttingar, som dessutom stundvis behövde vara ”tyyyyysta… för pappa har mööööööte”.. ej heller jättelätt att hundra kunna koncentrera sig med allt liv i rörelse. Men det gick, absolut. Mildare sjuksväng denna gång för oss vuxna.

Vi fick massa ny snö. Jag tankade kraft ute hos hästarna. Kila ut en sväng, klappa, gosa, kratsa ett gäng hovar och in jag vänder med ny energi. Så funkar häst. Det bara är så.

Dom sedvanliga hotellbyggena pågick. Jag frågade femåringen varför hon bara hade pyjamas på sig... ”jomen, mina kläder hänger inne på mitt hotellrum”, svarade hon som om det var det mest självklara. Höger i bild ser ni vad hon menar. Salen är världens bästa lekrum, där kan dom gå lös bäst dom vill.

Nånstans här började jag faktiskt längta efter helg. För nej. Det är verkligen ingen hit att vara sjuk som förälder då man liksom inte kan få lägga sig under ett täcke och vila. Försökte peppa mig och covid-pappan med en god omelett till lunch. God? Ingen aning. Noll smak.

Men här ser ni ett sätt för morsan att bara få sitta ner på sofflocket och pusta. Barnen gjorde en trolldeg, helt och hållet på egen hand. Och satt sedan och skapade i en smärre evighet. Samtliga så nöjda.

Så blev det fredag. Och det kändes som ett hallelujah-moment! Nu hade hela gänget börjat pigga på sig.. jo, nummer två och tre i barnaskaran hade nu också hunnit med varsitt 40-graders feber-dygn och varit så sjuka. Puh för detta vidriga virus. Men nu var alla på bättring, solen sken, hemmet städades och vi tog en helt ljuvlig långpromenad.

Hästarna stod och glodde på M när han busade ute i pudersnön på åkern, så vi lät helt enkelt dom följa med honom ut om dom hade lust. Och det hade dom. M före på skotern med en hink av det foder dom tycker är godast på jorden. Så galopperade dom genom djupsnön. Fria att vända hemåt när dom ville. Men inte förrän jag ropade på dom, vände dom. Så häftig känsla, att vi gör MED hästarna.. tillsammans kommer vi fram till vad, och hur vi ska göra saker. Inga piskrapp eller hårda sparkar i hästmagarna. Det känns så himla gott!

Det blev lördag. Det vandrades långtur, jobbades på i badrummet och Lillminsting fyllde 4 månader… han är en helt ljuvlig liten människa.

Men natten till söndag, blev en så obehaglig och kämpig upplevelse. Lill-Olof vaknade under senare lördagkvällen och var plötsligt så täppt i näsan… Och som den näs-andare han fortfarande är, blev han frustrerad och ledsen. Koksaltet ville inte hjälpa. Att lägga honom på rygg var otänkbart, då skrek han för sitt liv. Så tät var han. Och ju mer ledsen han blev, desto mer täppt blev han. En så ond cirkel. Och han var otröstlig, om det inte var så att jag bar honom upprätt, mot min axel. Vyschandes. Så natten igenom, gick och gick och gick vi mellan rummen, tittade ut på hästarna som låg och sov gott ute i hagen.. umgicks med månskenet. För att någon av oss skulle ha ork till dagen efter, fick M sova medan jag var vaken. Jag skulle ändå inte ha kunnat slappna av och somna, när O var så dålig. Jag förbannade RS-viruset ännu en gång.. vi har hört många som varit utför det, och att det kan bli följder likt denna, efter en RS-härva. Att lillungen lättare blir tät i andningen till exempel, av en vanlig förkylning. ”Mamma gör allt för dig”, viskade jag i lillvännens öra där vi vankade fram och tillbaka… kring 04 somnade vi gott i soffan han och jag, lillvännen hade lugnat sig, värsta täppan hade släppt. Söndagen fick pappan med fler sömntimmar i kroppen, ”dra största barna-lasset” och den här ridturen på Fjödur var som en varm kram… värmande sol och långa galopper tillsammans med min trogne springare. Och det bästa? -Olof mycket piggare igen. Vi spenderade dagen ute i en helt ljuvlig vårvinterdag.

Avslutade veckan gjorde vi med att gå lilla biten hem till svärföräldrarna. Födelsedagsfirande, med ”Farmors köttbullar” och en hel drös små kusiner som lekte lyckligt! …

..om vi somnade gott till kvällen sedan? Svar: ja!. Om tacksamheten sköljde över oss i morse, när vi vaknade till måndag och insåg att natten varit lugn och minsta lillungen mådde väl, likt övriga gänget? Svar: JA!

Nu ser vi fram emot en hop nya februaridagar att fylla med livet!

Önskeplaner för vecka 8

-Ta hand om småttingar allt jag bara kan…!

-”Vi” har brandisjour, dygnet runt, veckan lång!

-Försöka tanka Mammakraft! .. ta mig tillbaka till den lilla energibunkring jag hade lyckats få ihop ”efter allt”. Den sinar ganska så snabbt, känner jag. Förra veckans sjukstuga ordnade en smärre känsla av soppatorsk…

-Omfamna i slutet av februari-dagarna. En efter en. Februarisol och frisk luft.. det är som balsam för själen. Lyckans oss som kan vältra oss i det!

– Träffa vänner! <3

-Njuta den sista februarihelgen!

Önskar er alla en god vecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!

Emmeli