Det finns ett före, och det finns ett efter, allt. Det är tröstande att tänka i tärigare tider, tycker jag.

Nu är den allra första augustidagen här och jag tänker omfamna den nya månaden med hull och hår. Vi har många, många sommarlovsdagar framför oss och det är jag så himla tacksam för. I mitten på förra veckan kändes det som om hela sommaren bara höll på att rinna oss ur fingrarna då hela julimånaden mestadels varit en sjukhärva.. ”Njutstressen”, slog till. ”Måste hinna vila”-stressen.

Men, nu blickar vi framåt igen. Fast först, lite bakåt.. fiskar upp guldstunderna från juliavslutet och sen tusan, ska här augusti-njutas!

När vi kom från Gotlandstrippen, stannade vi till i storstan förstår ni. Hängde med älskade mostrar och badade i stora poolen. Sen drog vi hemåt Drömgården..

Snabbt var vi hemmastadda igen och alla njöt så det stod ut genom öronen på oss. HEMMA! Vi bakade gofika och bjöd Mormor och Morfar på.

M slog hö och jag gjorde ett ryck och tog hand om trädgården. Mitt i sommaren är det härligt att rensa bort tidigt blommande perenner och stötta upp det som stöttning önskas.

Barnen?

Full rulle, även på han med smygfeber! 4-åringen lärde sig göra fart på gungan själv och ute på verandan pågick kioskförsäljning för fullt.

Liten plutt ute på äventyr. Här hade feberhärvan börjat men läget var så gott så ännu ingen oro.

Jag microvilade. Njöt av att vara hemma. Att det för första gången på nio månader kändes som att livet började lugna ner sig lite… vilken tur att jag njöt av den där stunden, tankade garanterat kraft jag hade nytta av till jobbigare dagarna som väntade. Man kan liksom aldrig vara ”för tacksam, för njutande av lilla stunden, osv”.

Vi åkte och badade trots att solen drog bakom molnen. Bra med stranden för oss själva i snuviga tider. Jag höll Lillminsting på land, i selen, med filten i kring..självklart.

Och så åt vi glass nere på byn.

Såna där småutflykter, som uppskattas massor. Och när det är slåtter, då är det just såna, små-utflykter, som hinns med.

Nyklippt och nytrimmad gård. Värt att förevigas! Man vet liksom aldrig när det sker igen.

Det blev en i slutet av juli-fredag och vi hade fredagsmys av ljuv sort.

S tog ut sin ponny på tur och mamman nöp sig i armen över faktumet. En bäbis i selen och en lillvän på ponnyn bakom. Guld-guldstund.

Att vakna tidigt, sticka ut och springa medan degen jag satte när jag klev upp, jäser. Servera nybakt till frukost. Det, är sånt jag bara älskar.

Och barnen älskar sitt ”mammabröd”.

Det blommar för fullt. Mycket gillar jag mina hipp som happ-planteringar i alla möjliga färger.

Här var det balparty-dag.

Liten älskling hade fortsatt smygande feber, men här höll vi alla oss coola fortfarande då allmäntillståndet var så gott. Veeet ni hur less vi är på ordet ”allmäntillstånd”, förresten? Men, det är ett bra ord och en rätt skön grej ändå. En stund i sol fick det bli, sen skuggan igen. Den där dagen var helt fantastisk.. för trots seg sjuka, så var bebben allmänt vid gott mod, febern var inte alls så hög och vi hade gården fylld av älskade människor.. men det, förtjänar ett eget inlägg.

Att feja och greja i sommarhemmet, sno runt och plocka i ordning lite lagom, skaka mattor, skura av köksgolvet och avsluta med att plocka in luktärter så det doftar himmel i hemmet. Gillar det. Mycket.

Den här julikvällen vill jag minnas. Det fanns ett lugn, för här trodde vi att febern gett sig, dag 9. Vi kokade varm choklad och bredde limpmackor till, efter att stora barnen badat i sjön och stojat på olika äventyr med pappan under dagen, när jag och Lilla O varit på sjuhuset på alla möjliga kontroller, som sett bra ut.

Men nu lämnar vi den där elaka virus-härvan helt.. nu fokuserar vi på det här;

Livet här och nu. Sitta i pappsen famn och spela trummor är bland det bästa man kan tänka sig när man är en nybliven, nyfiken 9-månadersplutt. Ni är många som hoppats, hållit tummar och bett för ett snabbt tillfrisknande för vår Lillminsting och det, har sannerligen slagit in. Tack vår fina följarskara för all omtanke, ni är fantastiska!

Senaste dagarna har vi bara kunnat fokusera på att tanka, tanka, tanka.. energi och kraft. Uppvaktat en älskad vän med paket och blommor från trädgården, hälsat på MammaMormor och PappaMorfar..

Sprungit, sovit extra mycket och badat i sjön.

Som någon uttryckte ”vilken otur ni har just nu”, så tänker vi tvärtom; ”Tack för att eländiga sjukor brottas ner av starka små kroppar och att det trots allt inte blivit värre än det som varit.. ”

..att Olof fick RS när han var 11 veckor, till exempel.. det hade med det smittomoln vi hade i kring oss, både kunnat ge sjukan ännu tidigare och blivit mycket värre. Nu har ju alla gupp gått bra. Det, fokuserar vi på.

Och det hjälper gott, istället för att tänka att vi haft otur. För livet, det ÄR ju, i alla dess färger och nyanser. Alltid. Och tuffare perioder, kommer för alla. Men vi kan inte gå och tänka att vi är några ”otursoffer”, det hjälper precis ingen. Det gör däremot, goda, positiva, tacksamma tankar.

Så; tack juli för allt gott och alla nya livet-lärdomar du gav… och med hopp om en god augustimånad nu, för både er och oss! En stund i taget.

Emmeli