Hej mitt i sommaren!
.. dagarna susar på, Midsommarveckan i hjärteasken nu. Här kommer en stor hoper glimtar…

Juniveckan som gick, fylldes med;

Återhämtningsmåndag. Efter susig vecka, en så god start. Bland lekande småvänner och välkommet sommarregn.

Smånävar fylldes med smultron.

Vi var hundvakt en dag, till finaste grannflickan. Hon fick haka på oss ner på byn och hämta hem Storebror, som var på fotbollsskola under några dagar.

Halvmånerabatten var rekordvacker. ”MormorFarmor-trädgården” börjar prunka till sig väl nu, så himla roligt.. jag sätter knappt ner några ettåriga blommor alls.. så det går helt klart framåt mot mitt mål; en trädgård fylls med rosor och perenner. Ettåriga liv får sin plats i blomsterbäddar och köksträdgård. Så lättskött och härligt!

I syn; en firande Midsommarstäderska. Att få ställa en nyplockad bukett på bordet, efter att ha gått ann som en jagvetintevad, rum för rum, fönsterruta för fönsterruta, skurgolv för skurgolv, tvättat tyger, plymåer, mattor… strukit dukar…

.. och sen få njuta sommarhem. L J U V L I G T. Så uuuunderbart… att det finns en hel våning till att bita tag i också.. men den, får vackert vänta tills senare… till efter alla små kissemissar flyttat. (huhuhuhu… kan jag skriva de där orden utan att snyfta lite).

Kvällen innan Midsommarafton, fick vi vara med om något som tog tag i min själ så enormt.

Ni vet, hela mitt uppväxt har vi så otroligt trofast, traditionsenligt, firat midsommar ute vid havet, vid det älskade Smultronstället som var min Mormor och Morfars till en början. Att binda stång och fira midsommar med havsbad, blomsterplock på ängen och allt som för oss hörde till en härlig midsommar, strösslades vi med år efter år.. så plötsligt, för precis sex år sedan, rycktes detta smultronställe ur vårt liv. Det gjorde så ont att jag knappt kunde sörja. Nu, sex år senare, sörjer jag platsen så.. tänk vad mina barn hade älskat att vara där, tänker jag… tänk vilka ljuvliga sommardagar vi skulle ha kunnat ha där tillsammans. Nu blev det inte så. Därför så tacksam över att vi så sakteligen skapar oss egna små traditioner här i vår lilla by. Som att vara med vännerna och binda byns midsommarstång tillsammans.. det blev en magiskt vacker kväll.

Lillhjärtat Olof, vad lyrisk över att få åka traktor och vagn.

Midsommarstången bands.. i spöregn.. men lagom tills vi var klara, sken solen igen och barnen badade och lekte för fullt i juniljuset…

Midsommar…. blir det vackrare?

Midsommarafton… och 8-årsdag. GÄSP och hurra på den!

Födelsedagsmorgon för vår älskade, älskade Skrållan. Vår fina tjej <3

Som fann en ny cykel, nere i lagårn, på lilla högolvet. Det kändes så så mycket Lotta på Bråkmakargatan!

Sen iväg till lillsjön för att fira Midsommar! Hembygdsföreningen i byn, anordnar denna tillställning, som är så otroligt trevlig. Fiskedamm, pilkastning, Prästens lilla kråka med foppatofflor på fel fot, för att nämna en del av trevligheterna.

Och sen hem igen och fortsätta fira FödelsedagsMidsommar, med delar av Storfamiljen.

Och se, det blev mandeltårtan som Midsommartårta.. kära nån, så god det är. Och hon där i randig byxdress, var mer mer mer än nöjd och så tacksam för dagen.. sådär så att man inte vill gå och lägga sig, för att dagen inte ska ta slut. Så vi stöp i säng.. allihopa, lite för sent.

Midsommarnatten kan man bara inte sova bort, men hiiimmel så grusiga ögon det då var på Midsommardagen… meeen, det gruslasset skrämdes bort illa kvickt, för nu skulle det bli arbetsdag.. med världssnälla människor till vår hjälp, teamwork åt alla håll och kanter och en sisådär tio småungar som levde loppan i kring. Kan knappt förstå, att vi funnit vårt drömtak…

Midsommarveckan toppades med ännu en arbetsdag, men nu bara vi, Stora Lilla Familjen, hemma på gården. Vi gjorde nytt bete till hästarna.

Grävde ner alla gurkor och tomater, gödslade med hästskit och täckte med hö.

.. och konstaterade återigen, hur otroligt tacksamma vi är som får leva just precis här, just precis på det här sättet; med dagarna fyllda med liv av det slag vi alla tycker så mycket om. Det är absolut inte ett liv för alla, men oss, passar det ypperligt. Vi ramlade i säng som ett enda tacksamhetstrassel, med hela flocken samlad, i vanlig ordning.

… några dagar av junimånaden väntar nu…

Önskeplaner för vecka 26

-Fylla varje i-slutet-av-juni-dag med sommarliv! … som att lyssna på koltrasten, dofta sommarblom och kokskit, dricka morgonkaffet ute på bron, följa minstungen på äventyr längsmed lillvägen, gosa med kattungarna medan vi läser kvällssagan alla tillsammans…

-Susa till veterinären! .. nu är det tid för att samtliga små kattliv ska chippas och sånt där viktigt, ni vet. Snart dags för flytt. Aj mitt hjärta. AJ AJ AJ, mitt hjärta.

-Skjutsa små pirriga gullbarn på Skaparläger …, för typ fjärde året i rad? Så underbart!!

–Fota och filma sista jobbet innan ”influerande hemmabondmoran” tar lite sommarledigt på vissa fronter… och levlar upp på andra…

-Fylla helgen med äventyr!

…

Tänk va, att det är sommar nu.. vad himmelens härligt. Tänker på när vi mitt i december, är glada för några timmar av ljus per dygn… tänker på vintervilande lunken… iskalla stunderna ute hos djuren… snön i drivor… änglaspelets pling…. jag vill inte dit ett dyft nu, njuter av det då, men nu är vi på precis andra halvan året.. och så ofantligt gott det är, med allt ljus, all energi, allt bubblande liv både inom oss och i hela naturen. Vill ingenstans. För visst är det så, var sak har sin tid, var tid har sin charm? Lever och njuter vi av nuet allt vi kan, så tror jag på maximal njutning.

Koltrastens drill klingar nu i junitid lika gott som änglaspelets pling en vargavinterdag i december…

Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!

Emmeli