Så blev det Julafton.. söker man lite, så finner en fyra ungar i denna bild. Och en mor, mitt ibland.

Hela Julafton låg oss framför. Pirret.

Och med en redig hoper kallgrader ute, var det som en dröm att nu kunna tända julaftons-eld i kakelugnen och känna go-värmen sprida sig i gamla timmerhuset.

Medan dagen grydde, åt vi frukost framför julkalendern. Vilken heelt otroligt julkalender det varit igår. Minns inte att jag någonsin gråtit under en julkalender tidigare… men barnen hann sannerligen vänja sig vid det denna gång…”okej, nu gråter mamma igen.. glada tårar alltså”.

Rosa decemberhimmel..

Och precis som alla andra dagar på året, gav vi oss ut. Några, för att prov-åka stjärtlapparna som snälla Nissen hade lämnat som hejdå-jul-gåva.

Andra, för att ta hand om djuren.

Hästarna fick hö serverat, utanför sitt foderbord där de alltid får jobba lite extra för maten, med ätandet genom slowfeed-nätet. Men nu var det faktiskt julafton och svinkallt. Hö strösslat och lite extra gottis.

Det gällde även för detta lilla gäng.

När vi tagit hand om djuren och barnen lekt, så gav vi oss in och nu blev det full cirkus för klockan hade visst dragit iväg och alla skulle nu tvärt kammas och kläs och risgrynsgröten kokas färdig och skinkan skivas och lilla pepparrotssåsen till varmrökta laxen snos ihop osv osv osv..

Men se vi hann! Nu var klockan 11.00 och Morfars stod ääntligen på bron och hojtade ”ho ho!”.

Älskade Mamma och Pappa.

Och älskade, väntande småungar.

Jullunch serverad! Med fika och allt på en gång. Som det ska vara på jul!

Fast när vi ätit gröten och mackor av olika slag, så pausade vi ätandet.. till fördel för julklapparna…

Och nu blev det fullt ös med tjoande och envetet pappersprassel.

Finaste julklapparna vi päron kan tänka oss, (förutom att barnen mår bra), är förstås sånt som småhänderna skapat själva med iver och av stor kärlek.

Tänk att vi fick Junis första broderade lilla tavla. Så tålmodigt små broderade korsstygn, hennes allra första. Lilla tavlan kommer att tas fram hela livets jular från och med nu.

Min älskade dotter. Coola sessan, bland gänget av bröder. Ja puh, det går att älska så hjärtat värker, det gör det.

Och nog är klänningarna alldeles förskräckligt fina? Den jag bär är från min mor, som bar den i samma ålder som jag är i nu, för sisådär fyrtio år sedan… och Junis klänning, har jag fyndat för knappt inga kronor alls, på tradera.

Bertil dök in i sitt lego med ens.

Och Lillen, var så lycklig över sina fordon av olika slag.

Två päron förevigade av en liten människa.

Nu sörplades det kaffe, åts Tant Sagas möra karameller, Astrids mandelbröd, saffranslängd och pepparkakor. Och tacksamheten över att få befinna oss i ett varmt och tryggt hem tillsammans, sköljde återigen över oss. I en drömvärld, har alla barn det varmt och tryggt alltjämt, är mätta och omringade av kärlek och beskydd. Så ser inte världen ut. Men vi ger oss inte eller hur? Det finns många välgörenhetsorganisationer vi kan swisha små (och stora förstås) slantar till. Och känner du till exempel att ni har alldeles föör mycket inne- och/eller utekläder hemmavid, till små och stora människor.. så går det ju ypperligt att skänka bort. Det finns så mycket vi faktiskt kan göra, för varandra.

Julgänget!

.. förevigat, efter att vi kramat älskade morfars hejdå och innan någon kutade till granngårn och kompis för att ha Kalle Anka-dejt och vi andra varvade Kalle-tittande med fix i köket. Till aftonen tjavade vi lillvägen över till Farmor och Farfar och avnjöt ännu en så god Julaftonskväll tillsammans med Svärisarna och Sväggan med familj.

En kylslagen, hjärtevarm Julafton. Evigt tacksamma.

Hoppas, hoppas, hoppas att Du också hade en fin Julafton<3

Önskar er alla en god fortsättning!

Emmeli