Måste, för att man vill.

Idag har det varit en sån där dag då man bara måste, ja inte måste som i måste, men måste, för att man vill. Vara ute, alltså.

Jag gav mig ut på en löptur på förmiddagen. Helt utan tankar på om jag skulle kunna springa fort eller långsamt, det beror liksom på. Ena dagen kan jag kännas tung som en klump och nästa, som idag, precis som vanligt. Jag njöt. Solen bara gassade och svetten fullkomligt rann av mig när jag kom tillbaka hem, full av endorfiner och frisk luft i lungorna.

Men, när jag springer har jag inte kameran med mig. Nä, faktiskt inte. Så efter dusch och hemfärd hem till mina päron, så tog jag och mannen oss en lång-promenad. Och fotade. Massor.

Och nu sitter jag och dregglar, ungefär som Tore-hunden. Mamma håller på att förbereda den middag som vi, tillsammans med Storan och familj, ska äta här ikväll. Tre-rätters, där bara tanken på menyn gör mig lycklig i magen. Jag älskar mat.

Här kommer några bilder ifrån dagens kamera-walk.