När vi satt där ute, bland spetsgardiner som dansade. Ett gulligt bord för två små och ett stort bord, dukat för många fler. En surströmming som tydligen var sååå god!!! … så tänkte jag; kära nån, vad lyckligt lottad jag är!

Men jag står fast vid att krabbpajen och salladen och tomatsalladen och tunnbrödet med västerbottensosten, att det, det vann över den där surisen. Och hallonen till efterrätt, var himmelska. När kvällen blev mörk och den där superdupermånen sken på himlen, så låg Liten nerbäddad, mitt emellan två av kusinerna. Han älskar sina kusiner, det märks. Han låg där, höll sig i tårna och showade. Som sagt, att vara så nära familjen, det är det bästa!

Och idag är det onsdag och jag hade önskat sovmorgon. Jag fick min önskan uppfylld. Helt makalöst skönt. När jag vaknade hade mannen kokat favvogröten, gjort jordgubbssmoothie och ja, dukat fram värsta brakfrukosten. Det är kärlek, det! Nu ska jag vi ge oss ut på en promenad, hela Lilla familjen. Solen skiner och himlen är hög.

Det blir nog en bra dag, det här.

Kram/lillafrun