Det går upp och det går ner. Det kan kännas lätt, tungt, roligt och ibland alldeles förfärligt jobbigt. Ibland är förtvivlan större än hoppet. Ibland tvärtom. Det skrattas, gråts, funderas. Och känns.
Livet.
Är det inte så det är?
Det känns. Och det ska nog vara så, tänker jag.
Idag när jag vaknade, så det kändes det på ett annat vis, än igår. Men ovissheten, var fortfarande där. Jag satte direkt igång och sysselsatte mig, med bakning inför Litens dop. Jag vet att sysslor är bra, för hjärnan och snurrande tankar. Och idag fanns det sannerligen en lång lista som det bara vara att plocka att-göra-saker från; som att baka, tvätta, handla.. och kl 14 skulle vi få besök. Innan dess hade jag hunnit baka en paj, en vinbärskaka med marängtäcke, rullat en herrans massa chokladbollar, varit till kära svärmor och hämtat färska blommor, slängt in en tvätt och till sist, städat huset. Mannen gjorde hundra knyck han med. Och så var vi dom bästa päronen vi kunde också, samtidigt. Körigt. Om jag säger så.
Besöket kom. Och det var förväntan i luften. Kaffet smakade gott och vi pratade och pratade. Efter detta besök, var jag så lycklig att jag bara ville dansa och hoppa och ropa högt; HALLÅ!! Jag är faktiskt jordens gladaste just nu, hohooo!!
Och sen smet jag in igen, dukade bort, diskade och satte igång med ännu en långpannekaka. I samma veva som jag höll på mäta upp ingredienserna, så rullar dom här in på gården
Våra älskade grannar ifrån norrnorr. Hela familjen. Majahunden, med tratten och allt! Förstår du, vad paff vi blev?
Och dom där två? Dom stortrivdes. Så fantastiskt det kommer att bli i höst, med dessa två tillsammans.
Så vi bjöd in till middag. Jag, i mitt disträaste skede, fixade klart kakan, samtidigt som jag försökte prata ikapp en hel sommar och berätta och fixa middag och mata en liten. Men så himla mysigt det var. Det är ju helt underbart, att kunna säga kom in! vill ni äta med oss?
Mannen lagade hemgjorda hamburgare och vi åt så det stod ut genom öronen. Och vad jag njöt, av vänner som känner en utan och innan och som bara fyller hela rummet med en må-gott-känsla. (TACK för att ni kom!)
Vi var tvungna att bryta upp. Alla skulle iväg åt olika håll. Grannfamiljen norrut, M på ett jobbuppdrag och jag och Liten hade ju en viktig date…
Är du beredd, på jordens suddigaste bild, innehållande två blonda med galna ögon?
Alltsåå…
Hög på livet körde vi skiten ur varandra. Liten hade barnvakt av sina favoriter. Och den där blåbär- och jordgubbssmoothien efteråt, var himmelskt. Tyckte både jag och S. Japp, han fick smaka och fullkomligt älskade det. Med blåbär runt hela munnen, bröt han ihop när han inte fick mer.. taskig morsa…
Stora lilla killen. Han ligger nu här bredvid mig i sängen och snusar så gott. Vi är hemma, i vårt sommarhemma, alla tre. Efter en dag av… så mycket.
Nu ska jag sova. Gott. Och vill du veta vad det bästa är?
– … att idag var jag inte gråtig vid tandborstningen. Det kändes bara bra.
Godnatt!
Senaste kommentarer