Åh.

TACK för igår! För alla hjärtegulliga gratulationer, live, här inne, på fejjan och genom telefonen och överallt. Älskade familj som ringde och sjöng i tre olika omgångar. Frukost på säng, väckning av mamma och pappa genom luren, paket som skickats på posten. Och så mannen som gjorde allt han kunde för mig. Och Minimannen som höll morsan sällskap under hela dagen. Och så det där avslutet på hela dagen. Jag och S vandrade, morsan klädd i sprojlans nya kalaskläder hon fått i present, mot gullvännerna. Jag hade inte riktigt förstått, tror jag. Att presentkortet jag fick i fredags, tillsammans med en annan världsfin present, gällde igår. Men, det gjorde det. Alltså…

Jag kände mig som en prinsessa hela kvällen. Snacka om att vara uppassad! Det serverades mat så himmelskt god och jag fick kramar och grattis och det bästa sällskapet jag kunnat tänka mig. Vännerna som alltid finns där. Det är ni, det. E och C. TACK för världens finaste födelsedagskväll. Den kommer jag aldrig att glömma. Tänk, att jag har så många, så fina vänner.

Att mannen sedan kom och överraskade, tidigare än jag någonsin kunnat hoppas på, det gjorde bara dagen äääännu bättre. Han fick då också bli serverad av den världsgoda maten vi ätit tidigare och efterrätten; vanilj- kolaglass och alldeles varm, nykokt hjortronsylt till. Ja, du förstår nog.  Vi vandrade sedan hemåt i mörkret. Lilla polarn med mössan på snedden och morsan, med ett leende på läpparna, med handen i sin älskade M´s hand. Vi gjorde mysigt här hemma. Tände ljus och bäddade ner oss alla tre i stora sängen. Där fortsatte paketöppningen. Sen somnade jag i famnen på mannen och vaknade i morse och förstod knappt var jag var. Då, har man sovit gott.

Och så himla fina presenter!

En alldeles egen kånken. En uncle blue, så hiiimla fin!

Och sen fick jag ett egenskrivet, ont-i-kroppen-gulligt, presentkort. På något jag önskat mig länge. Ett par kängor. I slutet av kortet stod det; PS. En RIKTIG känga alltså… inga fancypancy! <3 DS. 

Han är bäst.

2 alldeles egna viktplattor, precis såna som Storan har som jag tjatat om att jag också vill ha. Ja, det fick jag också. Och ännu en träningsmojäng, en sån man kan köra chins i. Fett coolt!

Men det är inte bara han som skämt bort mig. Familj och vänner! och alla ni här inne på dagboken och runtomkring i ”nätlandia” …så himla uppvaktad jag känner mig. Alla gratulationer och presenter, så genomtänkta och fina, varendaste en. TACK! <3

Ett Rosemundelinne av syrrorna. Vilken dröm.

Idag söndagsmyser vi här hemma, alla tre. Det har varit en yrvindsvecka, den här veckan. Så idag landar vi. Bjöds på lång sovmorgon, äter långfrukost. Tvättmaskinen går varm, vi sörplar kaffe, tänder ljus, en morsa svajsar omkring med världens träningsvärk och så konstaterar vi att det här är första dagen på länge som vi inte ska någonstans, bara ska vara hemma, bara vi. Precis här, i lyan.

En dag att landa. En dag där jag tänker tillbaka på dom senaste två dagarna, med värme i hjärtat.

Kram/lillafrun