Lugnet, alltså.
Igår var det liiite klättra-på-väggarna-varning. Att gå från full rulle till lov. Ja, du vet nog vad jag menar.
Men idag? Oh. Jag är såå trött. Sådär som man blir när man slappnar av.
Morgonen, den har du redan läst om, den var ju så himla mysig. Sen har jag kockat, för bäbisens skull. Lagat nya maträtter till hans luncher. Lite meckigt, men vad tusan. Belöningen får jag när jag ser hur gott Minimannen tycker att det är.
Sen har vi varit på utflykt. Jag och Liten i baksätet och päronen fram. Vi har varit till min mormor, morfar, farmor och farfar. Besökt deras vilorum. Tänkt lite extra på dom. Och tänt ljus.
Vilsamt och vackert.
När vi kom hem drog Liten till med en långvila och morsan satte sig ner för fikastund, med hembakt bulle och kolakaka. Åhå, så gott!!
Det fick bli min uppladdning innan jag tog mig en egen-tids-stund och gick ut i förrådet. Liten sov fortfarande då, och jag passade på att träna. Det var så skönt. Jobbigt, såklart. Svettiga intervaller på pappsens tungcykel och ett avslutande core-block. 40 minuter av svett och sen en sån där dusch och tillpiffning, där jag visste att Liten hade full uppsyn av sin mormor och morfar och jag bara kunde ta det lugnt. Lyx-tid för en bebbe-morsa!
Nu väntar fredagsmys. Lyktor är tända där ute i mörkret. I ugnen står en mamma-lagad lasagne. Det blir garanterat en god kväll.
Och nu har jag hittat det.
Lugnet, alltså.
Senaste kommentarer