Långpromenad i gnistrande snö och strålande sol. Jag och mannen fick feeling och blev kramsugna. Där, mitt på vägen. Utan att vi det minsta lagt märke till, att det kommit en bil, som saktat in och liksom stod och väntade på att vi skulle kramas färdigt…någon himla gång! (man hörde det på brummet, liksom).
Hrm.. Lite småpinsamt, kanske. Tyckte den ena av oss. Den andra, hon är för uppe i det blå för att tycka saker är pinsamt, verkar det som. Rätt befriande!
Hela familjen i en enda skugga. En mamma, en pappa och en bäbis i vagn.
Sen åkte vi iväg till Litens mormor och morfar och klädde julgranen. Helt enligt tradition. Och sånt, är viktigt! Traditioner, alltså.
Liten åt get så det stod härliga till! Nytt för i år var den där bäbisen som gör mig hög på livet. Älsklings-Minimannen!
Vi tog en paus i klädnaden. Pustade ut och blev bjudna på så gott fika. Jag smakade mammas biskvier, den första för i år. Koooolavippar så god den var. Får jag bara den till jul, då är jag nöjd sedan. Det är min favoritkaka. Jo,jo! Ska det va, så ska det va!
Sen slutförde vi vårt arbete och konstaterade att årets gran det ääär den finaste någonsin..
Nu är vi hemma i huset igen. Det kokas tomtgröt och griljeras skinka (livets första, cooolt!) som ska ätas i vårt Juliga Sommarhemma, ikväll. Familjen kommer över på en liten lilla julafton. Det ska bli så mysigt!
Fjärde och sista advent. Årets mörkaste dag. Bara tre dagar kvar till jul. Ho, ho!
Dra mej baklänges va jag gillar din blogg! Har läst den länge men är på tok för dålig på att kommentera…Hoppas att ni får en mysig kväll. Juliga hälsningar från en grå och regnig västkust!
Dina spår är heeelt klart värda att vänta på! Jag blir så glad! 😀 TACK!
Juliga hälsningar tillbaka, med hopp om snö till er!