Åh,

så himla bra vi har haft det!

Resan ner gick strålande, Liten lessnade ur dom sista milen bara men då hade vi ju faktiskt en stor släpvagn på släp som gjort att vi varit tvungna att hålla ner hastigheten till släpvagnsfart, vilket såklart gjorde att resan tog ännu längre tid.

Sväggan med familj har det så himla fint och mysigt och vi har känt det som att vi varit på en riktigt hotell- och lyxhelg. Snacka om flådigt och nutid, vi som är vana vår älskade 1800-talsgård! Allt har sin charm och jag skulle såklart inte, för allt i världen, vilja byta bort vår gård. Men lite, lite längtande blir man ju efter till exempel en diskmaskin….

Liten har lekt och lekt och lekt, Lillkusinen har ett helt rum av leksaker och där har småttingarna tillbringat en massa tid. Även ute, såklart.

Så har vi ätit gott, sörplat kaffe, ätit blåbärspaj, umgåtts.

Vandrat i gulliga samhället som lilla familjen flyttat till, varit på loppisar, kikat på vackra hus och tankat inspiration till Drömgården.

Så gick ju också morsans äta-mjukglass-alldeles-i-lugn-och-ro-när-Liten-sover–i-vagnen-plan i kloss.

Score!

Mannen anlände också, som sagt.

Det var fint att åka på eget äventyr med Liten, men ooh som vi känner oss hela, hela när pappan är på plats med oss. Särskilt när Liten sovit oroligt dom senaste nätterna. Vi blir så himla rådlösa då, både jag och mannen. Vi är inte vana.

Men nu dom senaste två nätterna har han tvärvaknat och gråtit mycket. Det är inte så att han gråtit en jättelång stund, men man hör att han har ont. Och jag avskyr det och får värk i mammahjärtat. Vi gissar nu på växtvärk…. svårt att veta. Kan också vara dom stora hörntänderna som håller på att spricka igenom, både upp och nere… spekulationer.

Nu har vi  vinkat både Farmor, Farfar, Lillkusinen, Sväggan och Svogge hejdå och är på väg norrut igen.

Liten slumrade nästan på en gång vi satte oss i bilen. Vi tuffar på och jag längtar till vårt IKEA-stopp  i Sundsvall. Vi hörs när vi är hemma igen!

TACK älskade Svärfamilj för i helgen! <3

Lillafrun