Hej i måndagen!

Jag var beredd på att vakna med gruslasset Allan i ögonen i morse. Men till min stora, stora förvåning vaknade jag innan alarmet 05.45 och passade såklart på att kliva upp på en gång. Tände ljus vid min lilla hörna vid kakelugnen och kickade igång dagen med ett träningspass,  morgonbloggade om gårdagen och satte en kalljäst deg. När pojkarna vaknade hann jag även med att bunkra puss- och kramkontot för dagen.

Sen drog jag iväg ut genom dörren. Hoppsan… minusgrader och rutor som behövde skrapas. Så det blev såklart bråttom till slut i alla fall, trots min übernajsiga morgon. Det hör morgnarna till, liksom. Ingen vardagmorgon utan mer eller mindre morgonstress.

Efter arbetsdagen åkte jag raka spåret och hämtade min lilla älskling på Förskolan. Det vinkades hejdå till Finaste Förskoleavdelningen på jorden och så åkte vi hemåt. Egentligen ville vi bara slänga oss i soffan då, men då stod ju den där degen på bänken och glodde på oss. Äsch, det gick i ett svisch så var brödet färdigt!Nej, Jag har inte blivit baka-varje-dag-galen… det är bara det att det ju nu har varit kalas och det bakades det hejvilt till. Och imorn ska jag ha fika på jobbet så då vill jag såklart ha något gott till dess också.

Fasligt gott var det när vi norpade varsin nybakt kalljäst fralla till mellis (recept HÄR) .

Det är så otroligt vackert ute nu. Luften, färgerna, dofterna….och jag fullkomligt älskar den där gyllene eftermiddagssolen som sprider sig in i huset. Köket badade i sol i eftermiddags när vi höll på att feja och det var helt ljuvligt. Jag slängde av mig min varma ulltröja som jag haft under dagen. 

Så blev jag bara ståendes under några sekunder.

Det är så himla gott att vara här. 

På ett sätt tuffar den här hösten på precis som om denna version funnits tidigare i någon liknande tappning. Det rullar på liksom. Men på ett annat sätt är allt så oerhört nymodigt och vi njuter så av att bo i hus, att ha en egen ingång till vårt hem, att ha det tyst när vi vill ha det tyst, inte ett ekande från något trapphus. Att bo nära naturen, kunna kliva ut på sin egen tomt och bara vara. Och den här grejen att päronen jobbar och Liten då är på Förskolan under tiden…. inte det där småkniviga pusslandet som uppstod ibland förra hösten; ”okej älskling, är du hemma på tisdag? …nähä… ja men då tar jag med Sixten på PM-seminariumet, han får sitta med och läsa Bonden Per, det går bra..” (Svettning på Morsan såna gånger förra hösten…)… men som tur var uppstod ju såna där krockar inte så många gånger. Jag är imponerad över oss själva hur vi faktiskt löste alltihopet på ett så bra sätt. <3

Ja listan går att göras lång över plus-saker. Vi trivs här, helt sonika. Och njuter så.

Näpp. Färdigbabblat.

Nu har mitt raketbränsle tagit tvärslut för idag och nu väntar en luuuugn kväll. Jag ska erbjuda min lillvän ett bad. Han luktar den typiska Förskoledoften (smör) och har typ kaka fastkletat i håret från gårdagen…

Hoppas att han nappar på erbjudandet.

Ha en god kväll!

Lillafrun