Att baka Pepparkakor tillsammans med min lilla ettåring, i mitt barndomshem, med Mammagjord pepparkaksdeg…

Åh,

-så himla himla mysig dag vi har idag. MammaMormor, Jag, Kusin H och Minimannen. Torehunden ligger mest och trötthetssuckar i sin korg. Och PappaMorfar och Kusin R är på Hockeycup.

Vi började redan efter frukost med att baka. Precis lika mjöligt och smårörigt som du nog tänker dig att det är att baka med en ettåring, precis så var det där i början när min lillvän premiärbakade pepparkakor. Men mitt i allt det där småkrångliga så är det ju så mysigt att göra tillsammans. Lite stök och bök har ingen dött av, tänker jag.

Jag har verkligen taggat för den här dagen, det var såå längesedan jag bakade peppisar. Där i början av dagen kom jag på varför; Jag aaaavskyr ju när det trilskas. Och det gjorde det ju såklart i början innan man känner degen och har fått in den rätta snitsen. Min mor skrattade gott åt människan vars öron släppte ifrån sig rykande rök… Men efter ett tag bakade vi likt en drös snitsiga Pepparkasbagare!

Jag och Sisse bakade traktorer på löpande band.

Någonstans mitt i dagen när Liten skulle sova, så bäddade jag ner mitt stora lilla knyte i vagnen, tog S och Torehunden med mig på en långpromenad. Vi vandrade runt Tommelmon och extrasvängen, som ett stinkande pepparkakståg. Rosig om kinderna skyndade jag mig sedan att ställa mig vid bakbänken, när vi kom hem. Liten sov, Mormor och Kusinen var på affären och köpte lördagskarameller i sån där gammaldags liten påse. Och jag bakade så det stod härliga till.

Så firade jag med ett glas iskall mjölk och en liten hög av nybakta pepparkakor till. Så gott!

Nu är samtliga vakna här i gänget och det är full fart igen. Det bakas och bakas, spelas julmusik och dom små snor pepparkakor då och då.

Nu har vi startat Julemyset på riktigt, minsann.

Hoppas att ni har en god helg!

Lillafrun