Igår hade vi både det ena och det andra för oss.

-Precis som jag surrade om igår morse.

Förutom att läsa Alfons, bygga torn och bli serverad kaffe ur miniliten kopp, samtidigt som jag satt med brandhjälm på huvudet, så hann jag med en del tvättfix och ett träningspass också under förmiddagen. Medan mannen grejade med köket så hade jag och S Mamma-Liten-tid…

Busungen som har helt galet bra balans. Han står där på ryggen medan jag gör mina rygglyft, liksom.

Efter lunch gick vi ut på långpromenad, han och jag, i det snötäckta vinterlandskapet. Med en mjuk januarisol som höll mig om ryggen ibland. Han sov och jag vandrade, bland allt det stilla. Världen är frusen och så stillsam nu. Och så, så vacker.

Till sist landade vi hos Morskan, jag kände lite vad gör jag här egentligen?-känsla. Jag mår ju så bra liksom. Det var bara i måndags morse, när jag höll på svimma och kände mig lite orolig och mannen faktiskt oroligare än jag. Det var då, som M bad mig att ringa och få en tid. Jag gjorde såklart som den där omtänksamme sa. Och allt var precis som vi trodde., Jag har lågt blodtryck, precis som alltid men jag är känsligare nu. För att duscha varmt till exempel. Trots att vi igår hade gått i nästan en timme innan vi landade hos Morskan, så var det lågt. Men mitt blodvärde är högt och superbra, det är bara järnvärdet i blodet som är sådär preggolågt… men det vi ville veta var om det är någon fara åt något håll.. och det är det inte. Blodtrycket är ingen fara för någon av oss; Mamma eller Bäbis. Bäbisen tar vad den behöver, det är jag som eventuellt skulle kunna må dåligt över järnvärdet om det är så, men det känner jag inte av att jag gör? Jag fick en påminnelse om att dricka mer vatten, innan-under-och-efter jag tränar.. efter, det är jag dålig på att komma ihåg, så det ska jag försöka bli bättre på. I övrigt, nu när vi ändå är inne på Mini i magen, så känner jag sån skillnad, nu jämfört med typ i slutet av november. Jag har nog varit jädrigt trött ändå, bara inte kunnat. Nu känner jag mig så pigg, i jämförelse. Håller inte på att somna när klockan är 14 längre… underbart!

Jag och Sisse rejsade iväg för några ärenden till på byn innan vi slutligen landade hemma på Gården igen efter ett par timmar på vift. Vi tittade lite till på den vackra vintervärlden innan vi gick in och sörplade mangosmoothie.

Sen drog vi iväg på dagens tuffaste mission; att få Liten klippt. Hos kussarna satt killarna som på rad och väntade på att bästa Hemmafrissan skulle ordna kalufserna. Liten var först ut!

Vi trodde att det skulle bli klurigt, det där. Men med duktig frissa och tokduktig unge, ett äpple, en ask russin och lite barnprogram framför näsan, gjorde ju saken plättlätt. Han är en stor pojke nu, säger han. Han har fin frisyr och är så stolt så. Jag har en lock sparad i hans spara-låda, liiite ont i mammahjärtat också, men tycker såklart att han är Världens Finaste Sisse.

Han är livet, vår älskade S.

Sen tog vi kväll. Jag njööt så av att duka av tacomiddagen, då inte en enda liten skål behövde diskas förhand, utan bara hivas in i diskmaskinen. Jag trallade och var alldeles diskmaskinhög på livet….. att hela diskmaskinen sedan anföll, nedre delen med alla tallrikar ramlade ut och mannen i samma sekund försökte stoppa mig; Emmeli den sitter ju inte fast än!, då liksom all disk låg på golvet en stund… Äsch, det gjorde inget! Jag var diskmaskinhög. Nu är det bara kakel och lite småfix kvar, sen så!

Och idag vaknar vi till torsdag. Jobb och Förskola väntar för hela Lilla familjen.

Ha en bra dag!

Lillafrun