”Åh, hon gillar mina fötter mamma!”
Att vakna bredvid dom där två, alltså. Bästa.
Och dom är så sköna att titta och lyssna på, dom där två. Har liksom redan sin egna lilla relation. Syskon. Storebror och Lillasyster. Helt underbart.
Åh, vad är det som händer!? Jordbävning!?, undrar Juni.
”..nämen han, han känner jag igen!”
”Det var ju Bjossan! Han är joooolig! ”
Och nu är fredagen igång på riktigt. Frukosten är i magen, tvättmaskinen jobbar på. Lillan sover sin första långlur för dagen och morsan sörplar kaffe och ser ut som ett skatbo uppe på knoppen. Minimannen har bränt några par kallingar redan. Kört några lyckade missar mot att bli Storpojke, alltså…(Nä, inte misslyckande. Varför kalla något lärorikt för ett misslyckande? Lyckad miss, heter det.. så mycket bättre!) Skurtrasan har hunnit varit framme och såpan likaså, med andra ord. Och nu degas det för fullt här vid köksbordet. Jag googlade fram en bild på ett jordklot åt S nyss, så han förstod hur vansinnigt lik ett jordklot han gjort sina degar…. det vill säga, en herrans massa färger är i en och samma klump nu. Äh!
Ute blåser full storm. Det är den allra sista septemberdagen för året. Och det är fredag. Fy tusan vad härligt!
Senaste kommentarer