Himmel. Vilken lördag. Så fin på alla sätt. Med försommarvärme och allt.

Vi åkte ut mot havet i morse.

Till den där älskade, älskade Sommarpärlan. Smultronstället. Barndomsminnenas näste. Sommarstugan. 

Där man ätit rökt abborre som liten. Fångat spigg. Byggt koja med sommarkompisen uppe i skogen. För att inte tala om det där minnet när jag var tolv år och ääääntligen fick hyra en egen häst (pappa! Fortfarande en drömmens sommar!!). En alldeles förbaskat tjurig ponny. Som hette Fiffi. Och INTE fick äta gräs. Jädrans så besvärligt. Första dygnet rymde hon fyra gånger. Det var kaos och jag kommer ihåg pappa i typ nattsärk och snickarväst. Och Syrran springandes efter hästen i trullor och frisläppta svalor…. oj, oj. Vilka minnen! Det var både skratt och gråt det där första dygnet.

Och det är där, som man sovit som en prinsessa. Av havsluft och sköna sommarlovsdagar. Fått vakna till Morfars tunga steg och kaffekokande om morgonen. Haft noja över att inte kliva i mormors nattpotta och alltid tagit årets första dopp. Det är där jag vandrat längs grusvägen, barfota och blivit sådär somrig om fötterna. Plockat smultron på strå och varit kär för första gången… (jaa..i han jag är gift med nu, ja).Varit midsommarflicka. Plockat blommor och lagt under kudden. Åkt ut på havet under snortidiga morgonen och mött solen tillsammans med coola människor. Alltid fullt av såna på den där backen. Smultronstället, som för alltid kommer vara så mycket Mormor och Morfar för mig. Min Snickare-Morfar, som en gång för längesedan, byggde älskade Sommarstugan. Pärlan ute vid havet.

Som ni kanske anar; en plats som betyder mycket för mig och har stor del i mitt hjärta.

Så otroligt fint att få timmar där ute idag. 

Hjälpa en morbror att sjösätta, träffa en arbetarPappaMorfar, äta mosters fantastiska köttsoppa.

Se min lilla son springa runt och  bara ha det gott, sprida lycka och vara världens gulligaste Miniman.

Njuta av synen av Lillan i vagnen, som sov så gott av havsluften. Och sedan få avsluta det hela, med hejdå-kramar och sedan en tur till ett ställe jag längtat till och som var så vackert att klockorna stannade. 

Vi rullade sedan in på Drömgården under tidiga eftermiddagen. Fick då så otroligt dyrbara timmar, där barnen gick till farmor och farfar. Lekte på lekparken medan jag och M fick arbeta här hemma. Att sedan få sätta sig vid Svärisarnas dukade bord och goda middag och träffa ungarna som jag längtat så efter. Var underbart.

Barnen sover nu sedan länge, länge och jag har precis tagit en liten tur ute runt på gården. Så härligt. Strosa, andas långsamt och liksom sakta in efter en lång och innehållsrik lördag, som jag sparar med värme i min Hjärteask.

Lillafrun