Åh;

Här har vi startat veckan på det mest spännande, fantastiska, så fascinerande och kärleksfulla sättet.

Med ultraljud. För älskade Minsting i magen.

Mitt hjärta slog hårt, mannen höll sin trygga hand om sin fru, nervositeten var mer än påtaglig. Så började det synas saker på den där lilla skärmen vi ju sett på flera gånger tidigare. Men det spelar liksom ingen roll. Varje gång, är lika magisk.

Tårarna rann. Där låg (ligger) du ju, Vår Minsting. Samtidigt som lilla bäbisen mättes och kollades på längden och tvären och fick så många tummar upp man kan få när man ligger och simmar i mammas mage, spred sig lyckan och lugnet och den stora, stora tacksamheten hos mig och mannen. Här är en som verkar vara ute på joggingtur!, sa hon. Och jag och M fnissade lite. Tummen upp fick vi också från lillhjärtat där inne.

Jag veet att ni är många som funderar vilken vecka vi är i, men jag tycker det där är lite mysigt att hålla bara precis för oss själva. Med Storebror stämde BF både enligt vad vi päron och BB trodde. Men med Juniflickan bara viisste ju vi päron att det skulle bli en junibäbis… fastän BB trodde nästan tre veckor senare. Likt denna gång, faktiskt. Att vi tror tidigare och BB lite senare, alltså. Det spelar ju Roland.

Så från StorLilla Familjen till Minsting;

Välkommen ut älskade liv när du är redo! Vi väntar på dig här ute i stora vida världen. Längtar efter dig. Och älskar dig redan nu, till månen och tillbaka. Din allra första jättemjuka bruna nalle har du fått idag också. 

Puh, alltså.

Så mycket känslor och kärlek. Igårkväll när jag låg och kände små buffar från magen, fantiserade jag för mig själv. Drömde mig bort. Vilken lycka, att få vara tre barns mor. Trebarnsmor, liksom. Det är ju så stort att det inte är klokt. Allt för er mina stjärnor. <3 

Och alla ni som kikar in här; (tjoho så roligt att det är så många som hittat hit senaste tiden, så glad för er alla, gamla trogna som precis nya läsare), önskar er alla en härlig veckostart! Bara några få januaridagar kvar nu…. peppigt!

Lillafrun