Så plötsligt var det Höstlovsvecka!

Vi har väl kanske inte regelrätt ”Lov”, som är hemma för jämnan. Men alltså… allt som är mysigt som man kan tänkas haka på, det hakar vi på. Så jo, den här veckan har vi Höstlovsmysiga dagar, en efter en. Sådetså. Två gullisar, ute i kyliga, kyliga minusgrader. Premiärklädda i vintervarmt för denna vintertid. Och en snärt banan i näven skadar aldrig, visst? 

Pricken över myset blev helt klart att vi startade veckan med hel familj här hemma. Alltid lika härligt också när Brandismannen kliver av sin jour och vi kan ge oss iväg hela familjen på äventyr. Så var det alltså igår!

Vi klädde oss varmt, tog frukt med oss och knatade över åkern. Sen njöt vi där i skogsgläntan.

Älskade fyraåringen (så himmelens fladderhjärtig av honom, min stora prins). Han drog med lillasyrran på fantasilekar.

Och så lektes det björnen sover.

Och knipsandes lite granris till rabatten där jag satte en drös lökar i helgen.

ÄLSKAR, älskar, älskar dessa små äventyr.

Jag behöver ej åka till andra sidan jorden för att hitta flärden och lyckan. Det räcker med att ta småttingar i handen och knata till andra änden åkern och fylla kropparna med frisk luft och hjärtana med ett litet, men ändå så stort, Höstlovsäventyr.

…snart hemma igen!

Med trött, lite otymplig men väldigt härlig känsla! Och kyliga, röda äppelkinder, förstås!

…

Dagen avslutades med promenaddate i svartaste mörkret, tillsammans med Storan. Det var så mörkt att jag prisade mannen-lånade pannlampan minst tio gånger under rundan. När jag kom hem var jag så skönt slut, lagom frusen och trött i kroppen. Att efter att ha duschat tillsammans med bäbis (bland det mysigaste som finns ju, och bäbis älskar det också!… kan bara drömma om det där badkaret ibland alltså) så somnade vi visst, precis hela familjen, i Storsängen allesammans. En alldeles perfekt start på Höstlovet. Om jag får säga det själv.

Och vet vad nu, då! … idag faller den första snön. Känns lite som att vi gick från varm, varm, låång sommar. Till en varm höst som nästan varit lite som smygsommar hela vägen.. och nu, poff, faller snön. Och det gör mig alldeles oväntat pirrig i magen.

Önskar er en fortsatt härlig vecka!

Lillafrun