En tisdag i början på mars. Det är semmeldagen. Fettisdag. Sportlov. Och här hemma på gamla gården i norr huserar en drös mycket engagerade bagare. I åldrarna noll, två, fyra och tjugoåtta år. Vilket gäng, va!

Nymortlade kardemummakärnor spred doft ni kan ana. Storasyskonen delade på sysslorna hejvilt där vid mormor-ärvda köksassistenten. Egentligen skulle det ju bara vara ett ägg i degen, men att knäcka ägg är alldeles för roligt så lilla radarparet hivade i ett till och ni vet väl hur bra det är med ett ägg i vetedegen? Rumsvarmt smör förstås. Och ja, stött kardemumma är så mycket godare än färdigmald.

Mandelmassan tillverkades i ett nafs..

..runda bullarna rullades och medan bullarna och Juniflickans ”bullekoojv” (bullekorv) jäste, klädde vi oss varmt hela gänget och gick ut. Där jag småpustade mitt i påklädandet gav Lillan sin mor såna där ord i precis rätt tillfälle; ”Du äj en stajk hjälte, mamma!”. Den meningen… rakt in i hjärtat.Happy Mami!

Plötsligt var vi ute. På soliga gården.Minsting sov. Juniflickan kikade in i lekstugan. Minimannen gjorde en utav sina utefavoritsysslor.. skotta, gräva, greja med snön.. eller grus och sand för den delen. Så tjavade vi längs vår lilla väg innan vid gick in. Lunchfix och bullegräddande i en salig blandning.

Fram med gammalt kärt uddaporslin sedan..

..sånt som fanns här när vi flyttade in, sånt jag loppat och lite nytt. Vi dukade för Semmelkalas, jag och barnen, förstår ni!

Och nu ska ni få se hur semmelmakeriet går till i Drömgårdens semmelbageri..

1. Ett litet lock skärs bort från semlan och en del av semlans innanmäte tas ur bullen och läggs i en skål. 

2. Innanmätet, blandas med den hemgjorda mandelmassan samt en skvätt grädde. Alltsammans fördelas sedan i bullarna. 

3. Grädden spritsas. Så roligt med sprits och det blir så himla fint, visst? Ett mycket stort plus, ju. Gott och fint. 

4. Lockets duttas på och florsocker pudras över hela ljuvliga lilla bakelsen. Redo för njuteri!

…

När allt var fixat och klart, då anlände darlingar.

Hemmet fylldes med liv och vi njöt semlor kors och tvärs. Bakade med så mycket kärlek. Och lycka. Så satt vi där i solbadande köket, mumsade gräddig bakelse och sörplade kaffe, pratade livet, kattpojkar och konstaterade att fönsterna här i hemmet är makalöst vackra om än inte alls sådär superlättsamma att putsa… jag försökte säga att ”nu har vi fikat klart, nu tänkte jag att vi skulle putsa varsitt fönster”. Meeen… precis iiinget låtsades höra dom orden.. jag förstår inte..?

Som toppen av kalaset, fick jag chansen att följa med Storan på hennes prommis i dagens sista sol, då mannen precis kom hem från jobbet när vi här hemma kalasat färdigt. Vilken tajming! När jag knatade in på gården efter turen, kände jag sån lycka. Det här är min plats på jorden. Jag älskar våran gamla gård.

Och jag som senaste veckorna liksom känt att det blir sådär ööövermäktigt vackert när solen skiner och jag nästan, nä inte bara nästan, får ont i hjärtat av hela alltet. Idag, bara njöt jag. Åhå, kanske är jag på bättring. Dagarna fylls av så mycket härligt tillsammans med småttingarna, att även den deppigaste dagen, är fin, för att jag får dela den med dom jag älskar mest. Men nä, på topp har jag inte varit senaste tiden och är ej ännu. Jag vilar i det skavande och tänker att var sak har sin tid…. sinom tid.. och så vidare..

Den här dagen. Jag har känt mig så själaglad, gjort sånt jag mår gott utav och träffat människor jag älskar. En drömfin semmeldag.

Hoppas att ni har haft en god dag och fått miiinst en semla i magen!

Lillafrun