Vi vaknar en efter en, helt otvunget, av ljuset.

En ny morgon tillsammans med alla barnen. Känns som den största av gåvor, varje dag.

Kaffebryggaren harklar sig samtidigt som vi sveper gröt och yoghurt och mjukmackor. Det är ganska så geggigt till sist då han till vänster om mig har en tendens att avsluta måltiden med att KASTA iväg resterna, dit dom vill, med vinden. Storasyskonen skrattar gott åt sin Lillebror.

Efter dagens första diskröj, går vi ut på gården. Det är strålande sol och vi har hela dagen framför oss. I lagården är jag nästan överflödig. Lillebroren står och öser foder i hinken. Lillasyster skruvar på vattenkranen och Storebror håller i vattenslangen så vattnet hamnar i värmebaljan och ingen annanstans. Hästar kommer och säger hej. Och mumsar vad som bjuds.

Dagen fylls med livet. Vårvinterdagen är mer än god. Vi kilar in för lunch och semmelfix.

Tar fram semmelbullarna från frysen (vi bakade alldeles vanliga vetebullar, där smöret var rumsvarmt och förstås hivade vi i ett par ägg i dubbelsatsen deg också).

Snor ihop Mandelmassa (Mixa 200 gram sötmandel och 200 gram florsocker till så grovt hackat du önskar och rör sedan i två äggvitor. Kart!) och vispar grädde.

Gojsar ihop innanmäte från bullarna, mandelmassa och en skvätt grädde som jag fyller semlorna med. Spritsar grädde och duttar på locket. Pudrar till sist lite florsocker över. Så, klart!

Vi stoppar semlorna i kylskåpet innan vi ger oss ut igen. Klädkaoset i hallen känns inte ett dugg jobbigt. Vi viiill så gärna ut. Till eftermiddagen kommer älskade Mammamormor och Pappamorfar. Jag får presenten att ge mig ut på egen tur, något som under jourveckor ju inte kan ske egentligen. Så gofikar vi tillsammans. Chokladbullar till vissa. Semmelbakelser din andra.

Hujedamig så förskräckligt gott.

Skulle ge er alla en varsin gräddig semmelbakelse från ”Drömgårdens Semmelbageri”, om jag bara kunde. Ofta slår det mig, att den här lilla bubblan inte vore något utan er. Tack för att ni läser och finns här.

Norpa åt dig den där, i tanken i alla fall!

Så efterlängtat, himlagott litet bakverk!

Magarna står som tre hörn. Vi pustar ut, där i solbadande hemmet med skavanker i oändlighet, lika många som kärleken är stor till detta gamla timrade hus. Så kramar vi älskade fikagästerna om och om igen innan dom susar vidare, hemåt lilla byn.

Solen tänker snart gå ner bakom berget, men vi ger oss ut en tredje sväng. Ljuset ger oss alla sån energi. Vi gosar med hästarna, möter pappan som kommer hem från jobbet, tar ut lilla ponnyn på promenad-, och joggtur efter lillvägen. Till sist går vi in genom den där tunga ytterdörren jag alltid är så rädd ska klämma någon litens finger. Känner tröttheten krypa fram, på det där sköna sättet. Efter en dag med massor av friskluft. Vi lagar middag. Samlas kring bordet. Det var inte en minut för tidigt som samtliga fick mat i sina magar. Kurr och gäsp. Och snart väntar nattasagan…

En sån Semmeldag!

Emmeli