Hej vänner! Det är måndag. Och jag tänker börja den, precis precis som vanligt. Med en rapport här ifrån Drömgården och senaste veckan här.

På Vår plats på jorden.

Veckan som gick;

Började magiskt fint. ÄNTLIGEN fick vi träffa hjärtevänner igen. Olof somnade i famnen på Mamma N, där var han trygg med ens. Barnen lekte och härjade så det stod härliga till. Vi mammor pratade oss hesa. Och medan jag stod för korv och makaron-lunch bjöd N på go-fika. Jojo, samtliga, stora och små, mäkta nöjda över den måndagen!

Så blev det tisdag och hemmabarnen bakade både semmelbullar och chokladbullar.

Förstås slog vi till på nybakta bullar-fika till mellis ute på bron sedan, när Storebror kommit hem från skolan. Livet på en pinne! .. bredvid detta gäng, satt också en mamma med ruffsig fläta och mössan på snedden och nästan flåsade, efter timmar av marathonlöpande.. jag menar; bullbakande med småttingar och ammebäbis. Det är tusan som ett marathon!

Ett stycke frukostgäng. Min älskade fyrklöver. Det sörplades varm choklad och åts havregrynsgröt..och en i gänget laddade för utflyktsdag med klassen, i fikapackningen hade han önskat.. ”buuullar.. varm choklaad… vattenflaska. och kärleksmums!”. Såklart han fick. Och fy farao vad jag njöt där till morgonen, av att i lugnan ro fixa och greja för snart 8-åringen, utan stress i kroppen.

Hotellverksamheten pågick. Givetvis!

Affären öpnar dock inte förrän klokan 8. Bara så att ni vet!

Det tankades kraft på olika vis. Svettiga träningspass. Eller bara en lugn pustande stund med en hästkropp mot min. För att inte tala om hur mycket vi njutit av värmande solen.

Det blev torsdag och den världssorgligaste i våra mannaminnen. Men för vissa, fortsatte bekymmersfriheten, som sig bör när man är ett litet barn. Av smältvatten skapades det iskulpturer. Och när mamman satt med grav ångest inombords, var han bredvid i sitt fulla njutande; ”pannkaksrulle.. med socker.. ute.. en solig dag! Kan man ha det bättre!?”, sa han. Älskade barn.

Det blev fredag och vi försökte skingra tankarna, jag och M. För att stå ut. Tog en snabbsväng till stan för att köpa balsnöre inför sommarens höskördande, Granngården hade fina rabatter och vi passade på. Så-jord från Hasselfors och granngårdens egna planteringsjord följde också med hem, som förberedelser inför försådderna. Unnade oss också färska blommor att strössla hemmet med. Var inte dessa tulpaner helt ljuvliga? Så vackra ännu.

Lördagen fyllde vi med så mycket gott vi bara kunde, som ni läste om HÄR. Till kvällen tvagades ungar och så spelade vi monopol tills ögonen gick i kors av trötthet.

Veckans sista dag. Nya hjärtemänniskor i hemmet och nya semlor fyllda.

Samt en hop timmar ute. Amma i snödriva och vara cool i sina solglajjor, det är Lillminstings melodi. Himmel, vad jag älskar honom!

Det var på många sätt en helt fantastiskt fin vecka. Kantad, av världens oroligheter. Tacksamhet och oro, lycka för vårt och lidande för andra. Allt på samma gång.

Önskeplaner för vecka 9

-Försöka skapa goda, trygga i början-av-mars-dagar. Det är inte ok att vi berövas vår trygghet just nu. Det gör mig helt tokig, bokstavligen. Men vi måste deala med det här läget nu. Händerna är knäppta hårt, många gånger om dagen, må detta ovett få en sans.

-Fira en älskad syster!

-Förhoppningsvis lyckas pricka in några Kotte-, och Rävgruppstimmar för J och B. Junihjärtat börjar ju skolan till hösten och det är strålande hög tid att gänga sig med småpolarna på förskolan. Hon är superpeppad! .. och då är mamman det också. Vill Lillebror B följa med, så gör han det, vill han inte, så blir det hemmamys. Så tacksam över detta mjuka utputtande ur boet..

–Så tomater!

–Kalasfixa!

-Gå på bvc med Lill-Olof!

-Möta första marshelgen och fylla den med både familjekalas och barnkalas!

…

Nu gör vi den bästa första mars-veckan vi kan av det vi har. En dag i taget. Händerna knäppta. Målet inställt. Allt ska bli bra.

Vi hörs här inne under veckan. Ni vet, att jag hänger med i världsläget och ni vet att jag är otroligt illa berörd, men jag kommer inte att mata er och mig, med ord om detta i varje inlägg. Vi kanske kan mötas här, just för att ta en paus? Det måste vi unna oss, för att orka med.

Ta hand om er, fina ni. Allt vad ni bara kan!

Emmeli