Så blev det nu dags, att få fira in det nya året som stod för dörren.

I vanlig jullovsordning så hade det efter julhelgen börjat sprida sig ett magvirus i storfamiljen så istället för något stort ståhej, hade vi ett alldeles eget litet ett. Bara vi.

Hästgos, årets sista solljus och kälkeåkande utför lobryggan. För att nämna några inslag i firandets början.

Att sova timme, efter timme, efter timme.. sådär så att mamman och pappan till och med hann träna ett riktigt rivigt träningspass tillsammans. Också inslag i firandet. Gott, för oss alla.

Vi städade till den lite tilltuffsade julen och tände massor av levande ljus.

Kammade till oss och gjorde oss rena och finklädda, i vilka kläder man nu kände för..

Någon i full kostym, en annan i robottröja och fluga, den tredjen i glitterklänning. Vi dukade fint i salskammarn och åt god mat.

Och inne i Salen spelades det tv-spel för fullt, som vi fått jullovs-låna från gullegrannen,

..ni förstår Hedenhösungarnas begeistring.

Någon valde sin bästa buffé alla kategorier. Ammemyset är oslagbart fortfarande enligt lillminsting. Ammemamman njuter av det enormt. Mysa på sofflocket en stund med mjölkfull lillmage, är himla gott det med.

Glassbuffé för oss andra till efterrätt.

Och sen somnade ena Lillebroren, den ende som hållit kvar vid vettig dyngsrytm över lovet.

Vi andra drösade ner oss i finsoffan.. det plinkades gitarr, spelades piano.. och den 32-åriga morsan, som sedan alltid haft en inneboende tant inom sig, har möjligt börjat med något nytt under jullovet.. att sticka. Jag fick stickor av Svärmor i julklapp.. jag vill liksom bara prova, det behöver inte ens blii någonting.. men den kreativa processen, som med allt annat kreativt jag tycker om att göra, gör att jag mår så gott. Så då räcker det så. Snart ska jag knata över till Svärmor med min frågelåda som uppstått senaste dagarna.. ni vet hur det är när man börjat lära sig något nytt.

Sidospår.

Tjoff var det nära tolvslaget och vi hällde upp isande kall crush till den lilla skara som nu var vaken. Lillminsting var faktiskt också vaken.. och med mig ute hos hästarna för att prata lugn-prata med dom.

.. och plötsligt kunde vi tjoa GOTT NYTT ÅÅÅÅR! … innan vi kröp ner i storsängen, skittrötta och väldigt tacksamma över livet tillsammans. Och dom där tre coola hästpojkar där ute i hagen som inte brydde sig alls om dom människor som fortsätter lägga pengar på det där fenomenet som påminner om krig, som skrämmer slag på en massa djur, som förstör miljön, och så vidare… tror inte jag behöver yppa min åsikt mer angående detta.

Årets första dag.. och solen sken på oss. Häst-häng och kalla grader. När mörkret föll tände vi tomteblossen vi tänkt tända under nyårsaftonen men inte hann, innan vissa flockmedlemmar somnat. Men nu! Nu tändes det tomtebloss och firades livet ännu mer. För den här dagen, för precis ett år sedan, var ett trauma utan dess like för oss. Dagen då Lillminsting föll bort i mina armar och blev tvärdålig i sin RS. Nu, ett år senare, firade vi med pappa-bakad pizza, tomtebloss och hejdlöst med kramar och pussar.. och rätt så många tårar trillandes på mammakind.

Hej nya året, år 2023!

Nu vänder vi blad och det känns gott. Ja ja, det susar runt ett lurigt virus… nästan något man får räkna med såhär efter juletider. Men vi har det gott i alla fall, tänker jag och försöker trösta mig själv då det förstås innebär att en och tre härliga planer får strykas. Vi vilar och myser, tänder ljus och rår om oss. Tupplurar. Tar små stunder ute i friska luften. Passar på. Att passa av.

En dag i sänder. Januari börjas i lugn takt.

Gott nytt år och god fortsättning, kära du! Önskar dig en fin ”trettonhelg”, som Farmor Gertrud brukade säga.

Emmeli