av Emmeli | dec 31, 2018 | Årsresumé
Oktober,
-och mammans födelsedag alldeles i början av månaden!
Vi var så nära, så nära att nå drömmålet. Vägg tre av fyra var helt klar och bara lite, lite kvar av vägg fyra.. skulle vädret vara med oss mån tro?
Vi hade ännu ett storkalas, för hon som precis fyllt 28 år. 
Det var dukat med vackerhöstigt på bordet och ljuvliga födelsedagsbuketten från mannen.
Vi samlade kraft i skogen. 
Och jobbade idogt på här hemma. Brittsommaren kom och det gick att måla det allra sista!!
Och ser ni? Han är glad, för vår skull. Snäll-pappa som hjälpt oss massor med målning. Där, hade vi precis målat det allra sista av det vita. 
Juni levde soft hemmaliv, med armbanden på armen och precis ingen som ifrågasatte det.
Den där mannens leende då! Ljuvligt. Det var kvällen när vi rivit ställningen och hela huset var klaaart! VI klarade det!!”, high-fivade vi där, han och jag, på sena kvällen…
Höstlycklig mor med lövräfsan i händerna.
Jag bakade en ljuvlig söndagskaka. Mandelkaka med lingon! och vi hade Höstlov också, förstås.
Och så njöt vi fortsatt av alla pappalediga måndagar.
Allt i sin allra, allra dyrbaraste enkelhet. Som vi gillar det.
November är här..
… och trollska morgondimmorna, likaså. ![]()
Lilla jag blir nominerad till Årets Babyblogg och kommer på plats 7 av 109. Så smygstolt över det. Att bara bli nominerad var ju en hjärtevinst i sig!
Vi firade Farsdag!
Bertil gungade för första gången i livet, medan mamman njöt av det lilla novemberljuset som bjöds samt samlade sina ”Mammatankar som Trebarnsmor!” ..ord om livet, men också om det där att bli snällare mot sig själv.
En ganska så tung och trött novemertid för ett slag. Men också god. Och nyttig. Med utrymme för broms, vila, återhämtning efter blommande sommaren med allt vad den inneburit och tid för eftertänksamhet, förstås.
Sen drog ju drömtiden igång för en pysseltoka som jag. Adventstiden närmade sig. Vi drog på loppis och började genast baka, påta och piffa här hemma. 
Saffranskaka.
Pepparkaksdagen hos Mammamormor och PappaMorfar. 
Samtliga njöt!
Och så årets allra, allra sista månad.
December.
Med ordet ”mys” så många gånger sagda och skrivna att är man allergisk för sånt, så har nog en och tre doser inte räckt av allergimeducin här inne hos mig.
Men så är det; vilken myyysig månad det här har varit!!
Jag är saligt förtjust i att pyssla, baka, påta, pynta och alltsammans med barnen (och helst den skäggige också) i sällis, gör det hela så himmelens varmt i hjärtat. Magiskt, faktiskt.
Varma decemberminnen finns i massor..
Ungarnas glädje den där morgonen när plötsligt hela den kvällen-innan-tomma adventskalender, var helt full av spännande paket. Fyllda med allt från små leksaker, till hemliga meddelanden.
Första Advent. Magi, ju!
Kyrkkaffe här hemma på Drömgården!
Ord samlades för vad som kändes som ett mastodont projekt i början av året.
-”Ska vi verkligen våga oss på att riva två väggar.. som nyblivna trebarnsföräldrar med två småbarn och en färskisbebbe, och inte den möjlighet till hjälp som vi hade förra året?”. Vi chansade lite. Och HÄR kan man läsa om hela alltet.
Vi har fyllt juliga vintermånaden med att vara ute hela familjen och leka i snön.. Bertil tycker om snö, trots att hans första tid i livet levdes i 30 varma grader….
Jag har sänt er mängder av pyssel och recept.
Och en dag var vi med i tidningen. Väldigt fräsigt.
Det blev Jullov. Mannen överraskade med en ljuvlig julebukett till sin fru.
Lillebroren, sin allra första Julafton!
Jullov. Med massor av familjetid. Chans att träffa älskade vänner. Familj. Ha årets allra sista bjudning här på Drömgården, Julebaluns fick det bli.
Årets sista springtur!
…
Tack älskade 2018-året för allt du gav. Det var sorgligt och kämpigt bitvis, men mestadels bara helt och hållet smått överväldigande underbart. Jag är evinnerligt tacksam.
. ..
Önskar er alla ett gott slut på det här året,
-tack för att ni följer med mig på resan här!
Vi hörs nästa år…!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2018 | Årsresumé
Vi klev in genom julidörren som stod på glänt!
Lilla Tripp-Trapp-Trull-skaran av barn blev tightare, dag för dag. Ren magi. Tiden var så, ren magi. Och också så jobbig. På grund av saker som hände i livet, livet utanför Drömgården. Jag samlade tankarna och funderade med orden skrivna i inlägget; ”Livets ytterligheter, hand i hand”
Det blev Vackerpappans födelsedag!
Och vi slog till med hemmafödelsedag, följt av Kalaskväll i Mäjasjön.. 
Ett ljuvligt men alldeles smågalet påhitt, med livet som nyblivna trebarnsföräldrar och två människor som har noll och inget vett att be om hjälp.. 
Men kalaset hamnade där, vid vackra, vackra Mäjasjön. High five på den, liksom! Och en så härlig kväll följde.
Kalasande med älskad familj är ju livet!
Vi mumsade försvinnande god pastasallad, kall pestoröra och alldeles ljuvligt bröd som var precis-nybakt… (såhär i efterhand förstår jag inte hur vi fick ihop allt!? haha) Recept från kalset sände jag er HÄR.
Julidagarna fortsatte och varvades med vad ni ser här nedan i ett bildregn;
Snickeri!
Promenixande!
Husjobb med hela familjen! Ser ni lilla klätterapan…?
Bästismys och Bertils första möte med älskade Idan.
En kväll gick jag med dom där två på Sommarfest för min Storsvågge som fyllde flärdfullt jämt!
Julilivet innehöll en massa, massa ljuvligt hemestrande i vårt vackra höga kusten, tillsammans med Storfamiljen tog vi oss ann klippor och stränder, dag efter dag och njöt så det stod ut genom öronen på oss. Men längtan efter regn, var stor så stor också..
Äääntligen kom det en dag av rejält med åskregn. Vi jublade!
– förutom över dilemmat som mamman besatt… som var i hästväg, för en sån som pladdrige jag.
(läs mer; ”Det var en gång en dag i slutet av juli”
Augusti!
Vi träffade familj och vänner. Åt sockerärtor från lägdan precis bredvid våran. Sommarvärmen och sommarlivet fortsatte.
Världens Längsta Sommarlov.
Jag berättade för er om ”Vad som hände den här dagen för precis ett år sedan” och fick sån enorm respons på dom orden. 
Jag, tillsammans med mina tre systrar, styrde i smyg ihop stordådiga planer för vår älskade far och mor.
… där vi till sist hamnade allesammans i ett endaste ”happy birthday to you”-sjungande sällskap, på Ulvön.
”Att ha överraskat en älskad”. Denna dag, den glömmer jag aldrig. 
Så blev det den där dagen i slutet på augusti.
Sommarlovet var slut. Och ”Så tog dom varandra i handen och gick” och hujedamig vad jag inte ville det där ovan, egentligen.
Skördetider!
Något vansinnigt drömmigt levererades till gården; En Farfarbygd lekstuga till småttingarna!
HÄR beskrev jag uppvaknandet från ”Trebarnschocken!” , chocken som kom när vardagen drogs igång efter den evighetslånga sommaren.
September! 
Och badande i HemmaMammaFruliv. Så älskat, så älskat!
De små trädgårdsbuketterna, också något kärt i livet!
..samt känslan av att vi började närma oss vad som var vårt drömmål för husjobbet.
Bertilälskling döptes!
Minstings päron sjöng av hjärtats lust och efteråt följde dopkalas för älskade. 
…
Månadens andra halva innehöll ”HemmaMammalivets Septemberdagar” med sånt vi tycker om.
… och så berättade jag för er om att ju Juni inte aaalls började på Förskolan som tänkt var. Ja, alltså. Ingen i hela världen var ju gladare än jag. Som villlll vara med mina barn, som har det som mååål att få vara med dom så mycket det bara är möjligt och som vi har råd med, alltså.
Jag lät er läsa mina tankar kring barnens första tid i livet, om att börja på förskola osv. ”Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka”.
Månaden avslutades med att frosten kom och vi höstade på gården! Plockade sista äpplena och drog upp sista morötterna… nu var vi redo för höst!
Den allra, allra sista delen kommer inom kort, förstås!
Lillafrun
av Emmeli | dec 30, 2018 | Årsresumé
Årsresumé av året 2018…
Att samla ihop mig själv lite, tänka tillbaka på året som gått. Se tillbaka på hur vi fyllt dagarna med liv, vad vi varit med om osv. Det är ett sätt för mig att stanna upp, ladda och ladda om. För det nya som komma skall. Ett alldeles nytt, orört år. 2019. Vilken ynnest!, tänker jag. Att få vara med i detta nu så otroligt dyrbara liv.
Här och där i resumén kommer ni att stöta på blåa ord, och dom kan ni klicka på för att hamna vid än mer föklarande ord/inlägg/recept. Ni kommer förstå när ni stöter på!
Januari.
Vi började det snörika året med att berätta att vi väntade på någon. Vår Minsting i magen. Barnens lilla syskon. 
HemmaMammaliv med dom där två darlingarna. Många mysiga, småkaosiga musikstunder i våra hjärtan!
Vi var på ultraljud. Så mycket mer orosamt än ni kunde ana, eftersom jag ännu inte berättat om vad vi hade varit med om några månader tidigare. Jag var livrädd innan och grät glädjetårar när allt man bara kunde se, såg så bra ut. Och ljudet av älsklingshjärtat slog i full fart. 
”Tillbaka på brottsplatsen” var vi också. Med hälften av alla fönster kvar att måla och med drömmålet ”att klara byta alla dessa och brädfodra sista två sidorna till sommaren… men kanske blir det bara en sida”. 
Jag bakade gott matbröd och gjorde egen granola för första, men aboslut inte sista gången i livet. Så enkelt och gott. Recept finns ju HÄR för sjutton.
Februari.
Och snömängden var omöjlig att förstå. Helt enormt mycket vitt! ”Det blir snö till midsommar i år”, sa vi..
Vi pysslade massor i vanlig ordning. Allahjärtansdag-kort till höger och vänster. Och så dom där små stunderna, som alltid värmer så, när man bara är, tillsammans och hamnar i samtal om stort och smått. Att få krypa in i en småttings värld, är en resa i sig!
Vårlängtan och knoppiga körsbärskvistar.
Varm nyponsoppa, vispad grädde och mandelbeskvier. Där ute, i snögropen. Ett helgpåhitt så kärt!
Vi jobbade på med huset. Det reglades tak där uppe på övervåningen.. som ett litet kaffepausande i penselmålningen av dom evighetsmånga fönsterbågarna och karmarna.
Det var Semmelfika här på Drömgården!
… samt ett sjuhelsickes rensningsrace! 
Pellisarna väcktes till liv och nya små sticklingar sattes i jord och växte…
… liksom jag, med Minsting i magen.
Så blev det mars.
Sportlov och hjärtevänsbesök. Vi roades oss med sparkturer och innepyssel.. som att sno ihop världsgod chokladmousse. till exempel.
ÄlsklingsLiten fyllde fyyyra år och det var förstås kalas för Storfamiljen här hemma! 
Så stort, så stort!
Nånstans på mitten av månaden behövde jag stanna upp. Andas djupt. Det var mycket där och då. 
Is-tid för pojkarna var en härlig belöning! 
Vi påskpysslade, såklart. 
Och mannen gav sin fru den vackraste påskbuketten jag någonsin skådat. 
Så blev det avslutningsvis Påskhelg och barnen var lyriska över Äggjakten!
2018-livet fortsatte med vårens första månad.. men mer om det, i Del 2.
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2017 | Årsresumé
Det blev ännu en sommarmånad. Juli! Och min älskade M fyllde år i alldeles vanlig ordning. Kalas det blev, såklart!
Vi som njöt sommarlov dagarna i ända, roade oss med att göra glass man kunde äta till frukost om man så ville.
Det blev fira-in-semester-fredag, en förbenat efterlängtad sådan. Mannen och jag firade uppe på balkongen med ljuvlig utsikt. Nya livet, liksom. Det där att träffas varje dag, inte behöva säga hejdå för flera dygn, varje vecka. Underbart!
Det var en riktigt varm sommardag sedan. 
… nä, förresten. Två, kanske. Den där, när jag tog barnen och åkte till härlig strand tillsammans med storfamiljen, medan mannen stod på ställningen och spikade hemma på gården. Den dagen, var fasligt varm och härlig.
Thailandssyster med familj var hemma i Sverige och vi firade med paltfest!
… och min älskade Taikonsfamilj överraskade mig och M med att dagen innan dom kom, säga ”imorn kommer vi, vad vill ni ha hjälp med?”. Vi var typ hur många människor som helst den dagen och tacksamheten kunde inte vara större från mig och M. 
Check!
Jag och Storan ordnade Sommarfest för våra män och kände oss som världens bästa fruar (ha!).
Lillan höll sin mosters hand, och orden ”vi ses om ett år” kändes alldeles förfärliga. 
Om morgnarna hade vi mysig ritual. Cykla och traska längs lillväg. Med mössa och fleece… ingen varm sommar, som sagt.
Pappsen hjälpte oss att måla. Stunder jag älskar att ha i hjärteasken.
Hela familjen var involverade i brädfodringen. 
Men vi tog oss pauser också. Med nybakta kubb och rabarbersaft i trädgården, till exempel. 
Mamman njöt löpturer om morgnarna.
… för att inte tala om njutningen av luktärtorna. Magiskt!!
Hon och Han. Firade femårig bröllopsdag och drog iväg på vift, till Ulvön, över dagen. 
… Svärfar var hos oss otaligt många timmar. Ovärderligt!
Vi hade kusinfika och åt jordgubbar så det stod ut genom öronen på oss.
Vännen C kom på besök och vi vågade oss upp på höga höjder tillsammans.
I slutet av månaden fick jag äran att spela på Stora flygeln i grannkyrkan, när min syster och mannens kusin hade konsert där. Alla var vi finklädda och saliga över kvällen. Lillan iklädd sin mammas klänning från tidigt nittiotal. 
Till sist packade vi väskorna.
Det blev Augusti och vi drog till älskad Ö.
Vårt paradis på jorden. 
Och det var njutning på hög nivå. 
Vi badade, solade, åt glass. Hälsade på Pippi, strosade i Visby, sprang i klinten och cyklade längs slingriga vägar. Mannen och jag på date. Och det var så lyckliga dagar så! Barnen älskade ö-livet lika mycket som vi.
När vi kom hem älskade vi hemmalivet ännu lite mer. Älskade gård, alltså. Ännu en färgburk öppnades. Vi var på gång igen. Fulla av energi efter resan.
Men plötsligt vändes livet upp och ner kändes det som. Luften gick ur oss. Sådär som när livet knackar på, på det där sättet man aldrig önskar, men som ju tillhör livet. Tillsammans gjorde vi det allra bästa vi kunde av det hela. Och ännu en gång, var vi så lyckliga. Över att vi hade varandra. Och dom som älskar och stöttar oss i allt, lätt som svårt. 
Storan och jag tillbringade timmar i hallonskog.
Vi hade kräftskiva.
Barnen och jag kokade saft på egna vinbär, som vi plockat tillsammans. Helt och hållet drömmigt för mig. 
En helg tillbringade jag och barnen i Sommarstugan, tillsammans med mina päron, Morbror S och Moster G. Jag och pappa plockade blåbär och pratade livet. 
Någon kände lugnet. Min älskade lilla pojke. 
Vi sov middag.
Och knöt handduken om oss för att gå och tvaga oss. 
Någon började Föris efter ett låååångt sommarlov. Han firade med nya Snabbskor och undrade en eftermiddag om det inte var glassväder. Såklart det var!
Det blev September!
Och vi firade in hösten. Med Pannkakstårta á la Pettson och Findus. Och chokladiga cupcakes till efterrätt! 
Äpplen, morötter, sockerörtor. V i skördade och åt allt vi bara orkade. 
Till sena kvällar jobbade vi med huset. Mörkret började komma.
Dagarna ägnade vi åt att leka kurragömma.
Börja hösta ute i trädgården.
Någon vågade sig upp på högsta höjden. Lite skakis i benen bara. 
Baka morotsbröd.
Och jag hyllade rörelse av kropp. 
På verandan börjades det smyghöstas.
Jag satte lökar rekordtidigt tydligen…..
Och hösten började visa sig i trädtopparna. Så vackert!
Det blev Oktober!
Vi bakade morotskaka och åkte på picknick till Mäjasjön. Höstbarnen förevigades och päronhjärtan smalt.
En mor fyllde år och blev uppvaktad med sång, paket och frukost på säng av dom hon älskar mest.
I vanlig ordning, på Kanelbullens dag. Jag och barnen bakade bullar och hade litet kalas. För MammaMormor, PappaMorfar och Storan. Mannen? Han hade beställt sån där tårta han vet att hans fru älskar. Och dessutom..
.. strösslade han med fina presenter. Och pojkarna, kom med den vackraste rosenbuketten och födelsedagssång, ännu en gång.
Till helgen hade vi Det Stora Höstkalaset. Firade födelsedagsmamma och att i var i mål med Brädfodringsresan Del 1. Det var middag, tårtor, tacktal och paket till våra familjer… men inget tack i världen räcker!!
Ännu en dag att spara i hjärteasken.
Om dagarna denna höst, pysslade jag om mina barn allt och lite till. Vårt allt, alltså. S tog Storebrorsledigt och vi myste alla tre hemma prick varendaste dag. 
Huset, som fått en massa nya fönster och klätts med nya brädor och färg, stod klart. För denna del. Magiskt skönt!
Vi tränade i vanlig ordning.
Första frosten kom och gjorde världens så sagolik.
Mamman köpte pyjamas och kände sig lycklig. Som att livet återvänt lite. Inte bara på grund av en nyköpt pyjamas. Såklart.
Höstlovet tillbringade vi bland annat med kusinerna. Den där turen till skogen, med kanelbullar och varm choklad. Den uppskattades, av både stora och små.
Det blev November!
Vi började julepysslet. Liten är ju pysselpojken nummer ett och har absolut det som en av favoritsysslorna.
Allhelgonahelgen, och vi åkte kyrkrunda och tände ljus. 
Syskonen, mer och mer tighta för var dag. Helt fantastiskt att få vara med om som mamma (och pappa!).
Vackerpappan och hans varannan-måndagar som päronledig. Ljuvliga! En av dessa åkte vi och badade. Succé!
Det blev farsdag och vi uppvaktade finaste pappan på jorden.
Det bakades tekakor.
Och köket blev vinterfint. 
Plötsligt kom snön och alla blev glada!
Det bakades Saffransbullar och godfikades.
Världen var vacker!
…men jorden fick en mindre vandrare. Till himlen, vår Morbror S. 
På dörren. Årets julekrans.
Och så årets sista månad. December. Och äntligen fick man börja öppna dom där spännande paketen som hängde i Adventskalendern.
Adventskök!
Och det blev den Första Advent.
… med adventsgudstjänst och det nu traditionsenliga fikat hemma hos oss efteråt. 
Det kom spännande saker på posten, från älskade till lille Minimannen.
Snölycka!
Julepyssel i massor.
Pyssel, pyssel, pyssel. 
En dag packade vi kavel och förkläden och åkte till Lilla byn, Mormor och Morfar, och bakade pepparkakor. 
Älskad Mamma-Sixten-tid, vilket den dagen resulterade i en snögubbe.
Någon fick en storsäng. Maffigt!
Vi åkte på julmarknad tillsammans med Idan och F. 
Och jag och barnen hade så drömmig luciamorgon. 
Luciadagen som i år var så speciell. Så vacker och glad till en början. Så vacker och sorglig i slutet, eftersom vi tog farväl av den älskade som lämnat oss. 
Vi skickade julekort!
Kokade karameller och gjorde smällkarameller och kristyränglar. 
Någon gjorde vad han älskar; skrev och skrev och pysslade kort till älskade.
Och så började Julafton närma sig. Hemmet blev så juligt så och granen kläddes. 
Det blev Julafton.
Vi firade i Mäjadalen och det var en så fin dag.
Jullovsdagar. Med hela familjen. Massor av familjehäng. Till och med så vi uppfann ännu en dag i julhelgen; Tredjedag Jul. 
Och så blev det årets allra sista dagar.
Jag tänker tillbaka på det här året som ett år som innehållit lycka, oro, hjärteont, sorg, glädje. Lättnad, trötthet, över-livet-pirr. Och massor, massor, massor av kärlek. Livet.
Tack År 2017. Jag känner mig faktiskt mer än klar med detta år och längtar så efter nystart, nytt år och den där pirriga känslan över ett oskrivet blad, som jag liksom känner på mig kan bli hur, hur fint som helst.
Önskar er alla som kikar in här, ett Gott Slut på året, så hörs vi snart igen…. År 2018!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2017 | Årsresumé
Det blev År 2017.
Januari.
Julen stökades ut i ett nafs och ingen ångrade sig mer än hon som var arbetsledaren för det hela… men jag lovade mig själv, dyrt och heligt, att ”nästa jul ska jag ha julen kvar lääänge”. 
Småttingar myste i bebbe-syskonvagnen.
Någon fick stå på skridskor för första gången. Och den äldre varianten var helt lyrisk. Över att stå där med sin son i famnen. 
Ljuset började återvända och på köksbordet stod årets allra första tullisar och jag konstaterade att den gav pepp. 
Startskottet för övervåningen gick. Det reglades tag och sattes duk. 
Jag köpte rosor. Från mig själv. Till mig själv. Det behövdes lite heja-på i början av det här året. Helt klart. 
Den där äälskade, älskade mannen var borta alldeles för mycket i vår smak. Läget ändrades ändå till det bättre, än vad som varit under hösten, men vi var inte nöjda. Inte alls. Tankarna började snurra, på allvar, den där morgonen när en älskad tröttat ut sig alldeles för och helt enkelt var på väg att vara med om något förfärligt, på väg till jobbet; ”vi måste försöka hitta på något nytt, sa vi efter det”. Han gjorde allt för sin familj, i vanlig ordning. Och även för andra, som ni ser.. Brandispappan som ett-tu-tre drar iväg i il-fart och är någon Räddare i Nöden.. mellan småbarnsliv och sina vanliga jobb.
… att måla fönster i massor och också börja, tillsammans med min snälla Svärfar, sätta in nya fönster. Det, var också något som januari bestod av. 
Det var ingen snövinter alls, nästan. Och vårlängtan började smyga. Jag beställde hem luktärtsfröer i en trave och drömde om den där varma söderväggen, full av doftade darlingar. 
Vi avslutade månaden med en sån där stund jag älskar. Det stora i det lilla, ni vet. En eftermiddagsfika ute på gammtrappen, alla tillsammans. Med dagens allra sista solstrålar mot kinden. Jag uppfann ett ord jag tyckte passade för stunden och livet; Tacksam Deluxe.
Februari.
Mamma och Juni hängde på Bebbegruppen en gång i veckan. Sång och lek. Mamman var nervös först, men diggade sen.
Livet kom på besök med sina mindre härliga stunder. Tackade familjen för stöd och tog Minimannen i handen och åkte till Blomsteraffären nere på byn, för att köpa ännu en peppbukett. Så vacker så den förslog.
Vi var i lagårn och fantiserade och drömde en dag. Om allt från att göra ordning det där tvärgamla gjutjärnsbakaret, till att det kanske en dag kommer stå en häst i en box där inne. 
Älskade PappaMorfar kom och eldade den första stora högen efter sågande för fönster.
Hon som bröt ihop totalt i skidspåret som liten, för att hon gått ut aaaaalldeles för hårt och sedan ville kolavippa. Hon, skulle nu svida om till skidtränare och försöka få sin lilla pojkes första skidtur så god det gick. Vi lyckades, tillsammans, rätt så bra. Lite kraschbang i slutet vill jag minnas. Som sig bör, typ. 
Vi bakade grötbullar för första gången. En succé!
Det var alla hjärtans dag. Och vi kramades extramycket. 
HemmaMammalivet, tillsammans med dom där två. Älskat. Som alltid. 
Jag och mannen hade arbetsdag, bara han och jag. Såna som är sällsynta när man har två småttingar att ta hand om. En-i-taget-jobb är det vanligaste, men det där, fasligt lyxigt. 
Hela-familjen-arbetsdagar.
Och plötsligt kom vintern och mamman svor över att få ihop allt. Och längtade som en galning efter att hennes man skulle komma hem. Men samtliga i gänget gjorde allt dom kunde för att göra situationen så bra det gick. 
I slutet av månaden började vi kalasbaka. 
Någon provsmakade vad han just bakat. 
Och så hade vi vår alldeles egna Semmeldag, där vi bjöd familjerna på korvgrillning ute och semmelfika inne. 
Vecka efter vecka, tröga hejdå till den där skäggige som jobbade långt hemifrån. 
Vi gjorde Storebror och Lillasyster, i snögubbeformat.
Det blev Mars.
Och morsan kapade håret. 
Vi förberedde kalas.
Och hade kalaslördag med hela storfamiljen!
Någon hälsade välkommen och var mer än nöjd över dagen! Temat var choklad och kalasbarnet älskade hela alltet.
Mamman kände stor lycka.. efter två lite tröga månader som start på året. 
Liten fyllde 3 år. En stor dag. 
Vännen C kom och hälsade på och vi lekte konditori och hade fantastiskt härliga sportlovsdagar tillsammans.
Mammahjärtat gick sönder lite, och någon var mer än stolt. Vilket var det som räknades. Nappen lämnades till isbjörnen och någon fick medalj. Såå stort!
Fönster byttes, härs och tvärs i den takt vi bara hann.
Någon växte och fick nya, aaaalldeles för stora, stövlar.
Så blev det April.
Och vi började Påskpyssla. Så gräs. Blåsa och måla ägg. Och sånt. 
Ljuset. Helt magiskt!
Det tränades vårpeppiga pass tillsammans med Storan. 
Och barnen storshoppade inför våren. 
Det blev en fredag, den 7e april. Som var alldeles förfärlig. Allra särskilt i stora staden i vårt land. Att M kom hem för helg och kramade oss, var fantastiskt. 
Det jobbades vidare med fönsterbyten… köket fick istället för två panoramafönster, tre vackra, höga och spröjsade skapelser.
Sakta men säkert började vår vision synas, inte bara i våra huvuden och i ritprogrammet. 
En dag åkte vi på roadtrip hela familjen. Vi pausade, hoppade ur oss energi och hem återvände vi visst med en brummande sak som skulle hjälpa i arbetet här på gården. 
Så blev det Skärtorsdag. 
Och Påskhelg… familjen gav sig själva, (nu när Lillan blivit så stor att hon skulle byta till sittdel), vad som sedan visade sig bli årets bästa köp. En ”Snabbvagn”, som vi säger. 
I snöglopp monterades ungarnas påsk- och vårgåva. 
Vi bakade Mormorbullar med vaniljkräm och ringde hit kusinerna för fika ute på gammtrappen. 
Och sådde luktärtsfrön och var pirriga i magen. Älskade M (och hela familjen) fick helt fantastiska klartecken; Vackerpappan skulle nu inte behöva resa långt för jobb och uppdrag längre. En utav årets allra största höjdpunkter (som uppskattas prick hela tiden!!). 
Någon kom hem med fredagsbuketter mest varje vecka. 
Och ute planterades penséer. 
I slutet av månaden var det dop i Svärfamiljen, där världens finaste sjöng och spelade och såg ut sådär som när jag föll för honom som tolvåring…. lite mer muskler, skägg och ett par ungar kring sig nu, bara.
Allra sist, hade vi Vårfest här hemma på gården. Fullt av älskade kom och firade in Våren tillsammans med oss! 
Puss på M!
Och det blev Maj!
Tussilagoblom.
En färdig lekplats för barnen som M snickrat.
Det vårjobbades.
Och i blåsippsbacken satt någon och kikade blåsippor för första gången i livet.
Basilikan vi sått fick komma i större krukor.
Och lika drömmigt som alltid, var det när tvätten började hängas ute.
Köket badade i sol.
Och Minimannen och jag målade pallkragar och planerade Odlingstäppa!
Pappa, Morbror S och M. I full färd med att sjösätta Plåt-Emma i vattnet. En Vårritual som nu ligger än varmare inbäddat i hjärtat. 
Vitsippsbacken var magisk.
Och Liten njöt med jordiga händer.
Det var vår ute på bron.
Och det grönskade! Älskade Mormor och Morfar kom och hjälpte till med grundmålning till brädfodring och kidspassning. 
Och till sist blev Drömgården med fler äppelträd. 
Vi firade Morsdag. En dag med mycket känslor. 
Och månaden avslutades med frösådd.
Och plötsligt var en utav årets allra vackraste månader här. Älskade Juniflickans månad. 
Vi gjorde sommarens första rabarberpaj.
Började riva lockbrädor och därmed var startskottet för vad som känns som fantasi, igång. Brädfodringsresan!
Mamman njöt av favoritblomster. Liljekonvaljer..
Äppelblom. Denna bild, tagen mitt i juninatten. 
Det var några varma dagar och dom njöts så.
Juniljus. Det vackraste jag vet.
Luktärtorna trasslade sig och längtade ut.
Någon kände sig fasligt fin i sin nya kjol och tillsammans med sin trio, drog hon på Student och firade vår älskade J. 
Det rabarbersaftades, planterades sommarblomster och njöts av försommar. 
Odlingstäppan började ta form och det växte i varenda bunke och bädd. Lycka!!
En ljum junimorgon. Med Juni-Syrena-flicka i famn, doftandes på ljuvligaste blomman i världen. 
Och så fyllde hon 1 år, den där vackra lilla skapelsen till människa. 
Vår Älskade Juni.
Jag och Storebror jobbade stenhårt den dagen och ordnade kalas för Lillasyster. Storfamiljen kom till kvällen och det var en strålande Ettårsdag!
Varma i hjärtana…
..avslutade vi månaden i Sommarstugan. Med det årliga Midsommarfirandet. Som var helt underbart och som nu aldrig kommer bli sig likt mer igen. 
Alla minnen finns i hjärtat. Stugorna står kvar. Men självaste Morbror S, är i himlen. <3 
Sköna, vackra, nippriga junimånaden var slut, sommarlovet för Liten hade pågått i flera veckor redan och vi började längtade efter julimånaden och pappsens semester…
Å. Hjärtat värker och värmer. Livet, alltså. Del 2 kommer inom kort.
Önskar er en fin Årets Allra Sista Dag! Det blir härligt med nytt år tycker jag.
Gott slut fina ni!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2016 | Årsresumé
Nu är det dags,
-för den årliga Årskrönikan här inne hos lillafrunsdagbok. Inser att jag haft mina lilla dagbok som inte är så liten längre, i snart fyra och ett halvt år. Så glad för alla er som kikar in här, lämnar spår, pepp när den behövs som allra mest och så vidare. Jag älskar att skriva och fota, och att samla alltsammans här, så det är mycket troligt att dagboken kommer finnas ett tag till! Jag tar det som det kommer, helt enkelt.
Året är 2016…..
Vi började Januarimånaden med att avslöja något fantastiskt;
”Liten ska bli Storebror!”.
3 ska bli 4.
Jag ryser i hela kroppen. Vilken ynnest!
Julen städades bort och mannen drog igång med minirenovering och fix av köket. Nu skulle vi minsann bli med diskmaskin och få rätt höjd på saker och ting och luckorna målades och så vidare. Det var lite, lite rörigt under tiden…
Där utanför?
Magiskt vackert!
Vintern gick och jag bar på lilla pyret med stor lyckokänsla. Mådde som en prinsessa och njöt så, även denna graviditet.
Det blev Februari..
…och hemma på Drömgården hade vi det gott, rent allmänt. Lilla köksrustandet, blev färdigt..
.. och så bakades det semlor och bjöd till kalas. 
Och ett preggo sprang sin sista preggospringning;
Någon njöt. 
Och så hade vi söndagsutflykter till vår alldeles egna Solsidan. Grillade varma mackor och sörplade varm choklad. Riktade näsorna mot solen och njöt lite till.
Allt med en fortsatt obotlig vårpepp, i vanlig ordning, för undertecknad. In med primulor och pastell.
Mars!
Vi byggde oss en Bernt av snö.
Och en älskad, älskad Liten fyllde 2 år och slog till med storkalas för hela stora familjen!
Kommer så ihåg att vi tänkt göra ”något enkelt” då vi skulle bli så många… ”så räksoppa, Martin! Det blir väl bra?”. Räksoppa och tårta och kakor efteråt. Kilon av handskalade räkor senare, med en sjuhelsickes (särskilt för en preggo-nos!) stank, av den kokande buljongen….kom jag på att det kanske inte var den enklaste göra-massor-av-maträtten, men det blev sannerligen ett flådigt och gott tvåårskalas!
Och en Prins Darling är ju värd det bästa!
Kalaset hölls helgen innan födelsedagen. Så ett par dagar senare, så var det den stora dagen D. Jag och mannen sjöng och sjöng och sjöng.
Till slut vaknade Liten!
Det var en höjdardag, för den där lilla Minimannen, som ni förstår.
Vi gjorde också skoterutflykter och lilla magen växte och växte!
Vi firade påsk.
Några var pysseltokiga i vanlig ordning, och det blev både små kycklingar, illigt grönt gräs och en herrans massa målade ägg på kuppen! Och såklart var det en världssöt Påskgubbe som spred påsklycka där han gick..
Och vi avslutade månaden med en så, så vacker familjeutflykt med älskade taikonsfamiljen!
Plötsligt var det April!
Och det solades..
.. någon härmade mamman. Vände dock ansiktet åt motsatt håll än vad den soltörstiga morsan gjorde.. klokt!
Och ute på bron planterades penseér.
Köket blev vårigt!
Tussilagon blommade!
Någon styrde traktorn på åkern och densamme fick en ny sänghörna också…
Mannen byggde balkong och förfinade verandan än mer!
Maj!
Trehjulingen framme och några njuta-så-mycket-vi-bara-orkar-dagar innan vi sedan skulle vinka den där älskade Vackerpappan hejdå..
Mannen drog iväg…för VM-uppdrag, för andra året i rad.
Tre riktigt det-här-bara-SKA-GÅ-veckor som krävde en stor dos jädrar anamma. Jag var liksom i åttonde månaden och att då vara själv med en fullfartig minimänniska, jobba, rodda allt och så vidare. Ja, det var lite utav en utmaning så att säga. Vi var mer än lyckliga när vi möttes där på Flygplatsen, alla tre och med sparkande Pyret i magen.
Men veckorna dit, fyllde vi med massa hjärtegott. Som en tur till Smultronstället (sommarstugan) med vitsippeplockning och havsluft!
Spanade in nybygget och längtade ännu lite till efter den där skäggige.
… som plötsligt dök upp i tidningen och inte gjorde mig mindre längtig. Men också fasligt, fasligt stolt. Såklart.
Till sist blev det den där efterlängtade i-slutet-på-maj-dagen…
Och Lilla familjen var återförenad igen.
L y c k a
och
L ä t t n a d
Nu kunde vi äntligen slappna av och börja förbereda oss på riktigtriktigt..
.. Det bäbisboades..
.. och morsan körde sista Frökenrycken..
… bäbisemagen växte och det började pirra allt mer av tanken på att vi snart skulle vara fyra i familjen.
Liten klappade och klappade..
Och M? Han hann bara hem från sitt VM-uppdrag, så började nästa projekt hemma på gården. Entrén fick sig också ännu en piff;
Stenläggning!
Och så firade vi morsdag hos oss, med grillning och prinsesstårta på verandan. Rent ljuvligt!
Vi njöt av att snart, snart vara i mål med våren och kunna börja en riktig drömsommar, med hela familjen hemma för långt Sommarlov.
Det blev juni…
Och jag blir alldeles varm i hela kroppen av att skriva det. Månaden var rakt igenom så sagolikt vacker och en tid jag aldrig kommer glömma. Så, så speciell.
Vi hälsade på världsgullig familj, fick snusa små lamm och titta på häftiga traktorer.
Det förbereddes i massor inför den kommande familjemedlemmen. Det bakades, sommarstädades och bäbispysslades. Boades in i minsta detalj. Pyttekläder tvättades och veks och lite nytt köptes till.
..spjälsängen bäddades, syskonvagnen inhandlades. Boken om att bli Storebror lästes dagligen, med önskan från lilla S som bara undrade vad som försiggick.
Planterade för sommaren gjorde vi också, den där lille och jag.
Coolaste Minimannen jag vet.
Jag cyklade iväg och plockade liljekonvaljer. Bland det bästa jag vet.
Och vi kände, att det nu var nära, nära.
Det blev mitten av juni, morsan fick sitt efterlängtade Sommarlov och bara några dagar senare, började vi ana att bäbis var på gång. Jag var oförskämt pigg hela vägen och så, så peppad på att få föda fram den efterlängtade bebben.
Ovan: dagen innan vi åkte in på BB. Yeah, på den!
Vi drog ner på byn och åkte lite brandbild med coola Farfar… men undrade om vi inte skulle gå hem. Jag hade ju jämna förvärkar…
Det blev den där tidiga, tidiga sommarsolståndsmorgonen… och vår Lilla Familj, blev på några få minuter, plötsligt en familj på fyra. Världens Lyckligaste, Stora Lilla Familj.
Den vackraste lilla flickan, med så otroligt mycket mörkt hår, persikolena kinder och koladoftande hud. Hon, Lillan, hade kommit till oss. Vår älskade Juniflicka. Vår sanna junidröm. Vår Juni Syrena.
Juni, som den vackraste flicka vi skådat. Syrena, efter min Mormor. Och nog är det allt bra passande, att få heta Syrena när man är född, mitt i syrénens blom?
Älskade, älskade Lillasyster. Så älskad från allra första stund.
Syskonen. Storebror och Lillasyster. Minimannen och Juniflickan. Mina och Vackerpappans två stjärnor. Våra skatter.
Och att fira Midsommarafton, alla fyra. Var sagolikt!
…S blev med ens en väldigt omhändertagande liten Storebror. 
Till den där sovande och mjölk-klunkande lilla grodan..
Coolaste Juniflickan!
Och det där, var Del 1.
Fortsättningen följer….
Hoppas, hoppas ni har en härlig Nyårsafton!
Lillafrun
Senaste kommentarer