av Emmeli | dec 31, 2015 | Årsresumé
År 2015
Januari.
Vi började året med att tacka vårt Sommarhemma för Jullovet som varit. Och i våra tankar, fanns redan en plan att ta oss tillbaka till den där gården. Helst för att stanna. Vi drog till Norrnorr för dom allra sista månaderna.
Någon Liten vart febrig, för första gången i livet. Mamman och Pappan hönsade och var överlyckliga att det bara var en febertopp.
Så hade morsan opponering av den där evighetslånga uppsatsen som jag och bästa kompanjonen C jobbat så hårt med. Jag var skitnervös, glömde amma ungen till hälften och hade, till hälften, sprängande mjölkkantiner hela dagen. Kaos. Obeskrivligt skönt var det att komma hem efter en tvärlyckad dag, som genomförts i galen amningsdimma.
Vi hade vinter och levde NorrNorrlandsliv. 
Mannen var tvärsnygg pappa, precis som alltid, och gjorde, precis som alltid, allt för sin älsklingsunge. 
Vi åkte skidor på Grisan. (åh, grisan!!!)
Var ute på familjeutflykt med varm choklad och ostmackor. Och lilla Minimannen började mer och mer visa att han minsann tänkte börja gå, redan nu. 
Så avslutades Januarimånaden med att vi fick så ofaaaaantligt mycket snö. 
Februari.
Vi var hemmahemma en sväng. 
Åkte spark, tränade. Jag och mannen var på första egna daten sedan vi blev päron. Så åt vi minisemlor och laddade batterierna och sånt. 
Sen åkte vi norrut igen, ännu mer pirriga i magarna för det där gårdsköpet som börjat sätta fart på riktigt!
Någon gick mer och mer.
Det firades en hjärtedag.
Den här månaden hade jag gruvat mig för, i massor. Jag hade fem veckor av låtsasjobbande framför mig. Veckor av Musikfröknande som på ett sätt kändes jätteroligt. Men Bortatid från Liten likamed ren och skär vara-ifrån-min-Liten-ångest. Men veckorna gick och vi klarade ju det också, men dom bästa dagarna var dom här;
när låtsasjobbande blev inställt ett par dagar och jag fick vara hemma med min lillvän. Snusa sovande bäbis och ta igen tid ifrån.
Mars.
Livets bästa månad. Litens månad. En herrans massa kalsfixande pågick. Jag gick i mål med det där fem-veckors-låtsasjobbandet.
Vi var på utflykter också. Både med vännerna och bara vi. 
Och den 8e blev en liten Minimänniska väckt i ottan på sin Ettårsdag, med frukost på sängen (gröt och mackabitar). Han gäspade stort och undrade vad i helskotta hans päron höll på med.
Sen följde dagen med massa paket och Farmor&Farfar och massa vänner på besök.
Ballonger i taket, egen tårta och en dag i toppklass enligt hela Lilla familjen!
Resten av månaden innehöll finbesök av Torehunden, Mormor&Morfar och absolut-slutförande av utbildningen gjordes. Jag ringde pappa och grät och sa Jag är färdig, jag klarade det! när det sista var gjort. Obeskrivlig känsla med tanke på att jag sista ett och halvt åren inte valt den smidigaste vägen. Men absolut den bästa, bästa! Plugga dubbelt som gravid, kunna vara ledig (ej ta studieuppehåll) under Litens första halvår och sedan göra klart det sista med världens bästa pluggvän; Sixten. Vi klarade det!
April.
Vi firade påsk, hemmahemma. Liten var urtjusig som påskkärring!
Så var vi urklantiga. Och låste ut oss. Men problemet löstes, som ni ser.
Och det här;
Lyan- och Norrnorrkapitlet började avslutas. I slutet av månaden hamnade vi på Drömgården med en massa grejer. Vi ”magasinerade”…… ja, eller halvt flyttade in som det egentligen var. Men vi hade ännu inte allting klart med papper och sånt så vi ropade inte hej. Det gjorde däremot Liten, han sprang i sin nya vårstass och var överlycklig över att få springa fritt!
Så började vårens största utmaning. Pappan åkte på hockey-VM, i Tjeckien, och jobbade coolt uppdrag. Vi längtade efter varandra men gjorde samtidigt det bästa av situationen. M gjorde sitt bästa där borta och jag och Liten hade fina, fina dagar hos Mormor&Morfar.
Vi var ute vid havet.
Njöt i vitsippsbacken.
Så var vi på loppis och Liten skulle bestämt dra sin egen vagn.
Maj. 
Det blev mer och mer vår. Och antalet dagar ifrån den där älskade mannen och pappan, minskade.
Den 15e maj var en lyckans dag. Spänning i luften. På kvällen åkte vi till flygplatsen. Där landade en så himla, himla efterlängtad människa.
Sen kramades vi mest. Och njöt av att vara tillsammans igen. Vi hade en vecka av ledighet. Då smygflyttade vi till Gården. Saker och ting höll på att falla på plats. Jag blåste såpbubblor och var så vansinnigt pirrig i magen.
I bubblorna speglades gården. Drömgården. Men det sa jag inte högt…
Så avslutade vi maj med Konfiramationsfirande, återvända till Norrnorr en sista gång, ha Svensexa och Möhippa för älskade, älskade vännerna. Och packa ihop lyan ännu lite mer. 
Juni.
Vi tog farväl av vårt älskade Grisanberg. Sprang och tackade för allt. 
Så hängde vi i nästan-helt-tomma-lyan tillsammans med vännerna. Vi skrattade och grät om vart annat. Den där första veckan i juni var en känslostorm. 
En sorglig men väldigt lycklig vecka. Plötsligt var Examensbeviset i min hand. Och det firades tillsammans med familjen och vännerna. Bästa avslutet på Norrnorrtiden.
Och vips var vi en drös mil söderut. På den där gården vi längtat efter. Hade sagt hejdå till Lyan, vännerna, Norrnorr. Och plötsligt, var Drömgården vår.
En dröm som blev sann.
Och vi började direkt att hugga in på saker som finns/fanns på att-göra-listan. Förutom att flytta in oss med hela vårt bohag och plocka så mycket liljekonvaljer vi orkade. Så grävdes infart, jag målade en herrans massa möbler. Mannen och Svärfar började snickra Veranda. Vi var igång, liksom!
Firade Midsommarafton enligt tradition gjorde vi också. 
Liten ääälskade kransen jag gjort till honom…..
Så var det sådär junivackert som bara juni kan vara. Ljuset, dofterna, dom evihetslånga dagarna och magiska nätterna. Syrenen blommade och jag och M avslutade månaden med att springa uppför skulebacken/skuleberget. 
2015. Fortsättning kommer….
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2014 | Årsresumé
Det blev juli och augusti.
Och sommar på riktigt. Från att ha varit snorkallt i nästan hela juni, så vände det plötsligt. Och det blev så varmt, så varmt att vi till slut inte visste om vi var i Sverige eller i något annat varmt land.
Mannen fyllde år.
Vi åt frukost under äppelträdet, firade mannens 24-årsdag med storkalas i huset. Vi badade, hängde på Rotsidan och träffade hjärtevänner för skrattfest..
Firade livets andra bröllopsdag.
Hängde med hela stora taikonsklanen.
Och såklart åkte vi till vårt paradis på jorden. Efter en resa ner till Nynäshamn i sällskapsresan-style, med mysig omväg förbi Storasyster, så hamnade vi till slut på vår kära ö; Gotland.
Lillis, Lillsvågge och Syrran kom och gästade under ett gäng dagar.
Vi tränade som galningar, Storan, mannen och jag och ofta hade vi andra familjemedlemmar med också. Inte allra minst för att rulla vagn och snusa bäbis. Det var smått overkligt att vara hel-lediga båda två, med en bäbis som mest åt och sov. Sommarlov!
Plötsligt var det Augusti.
Tiden spelade ingen roll, dagarna flöt ihop. Vi bara njöt och njöt, allt vad vi orkade.
Liten döptes i slutet av augusti. Vi plockade mängder av hallon och kantareller och bunkrade billiga jordgubbar, på livet. Sen packade ihop, i sorg. Men fick glädjebesked om att inte behöva packa med oss precis allt utan istället få komma tillbaka till vårt Sommarhemma.
September stod för dörren.
Drog tillbaka till lyan. Plockade blåbär på livet, var på utflykt
Äppelmosade, bakade tunnbröd,
Och sen drog det igång rätt snabbt. Det där vardagståget som gick fortare än vi tänkt. I en fart jag mår illa av att tänka på nu.
Ganska snabbt åkte vi söderut för några dagars återhämtning.
Gick långsamt genom frostigt gräs och sprang rundor i höstsol.
Liten fick en hejdundrade bula och mitt mammahjärta stannade för en sekund.
Allt gick tack och lov bra med lilla Bulan och vips, var det Oktober.
Morsan fyllde 24 år och hade brak-kalas för vännerna. Full lya och trerätters middag. Hurra!
Så jobbade vi åt anticimex ett tag, jag och Liten. Just den veckan pappan var bortrest för jobb.
Prasslade i löven gjorde vi också. Och åt! löv.
Morsan försökte plugga till en fet tenta samtidigt som hon hängde med den här världsgulliga Minimannen. Gick finemang! Blev kanske lite väl sena pluggnätter. Men skam den som ger sig.. tentan gick ju bra, tack och lov. Det firade vi med att hoppa på tåget, bara jag och Liten. Livets första tågresa, till mormor och morfar. där hängde vi en hel vecka, blev omhändertagna som en prins och prinsessa. Sen kom pappan och anslöt efter att ha jobbat färdigt. Precis som i Lotta på Bråkmakargatan.
Sen återvände vi norrnorr, för November och slutspurt.
Vad som drev oss?
Att vi hade vårt mål klart. Att vi är dom tre musketörerna som gör allt för varandra.
Men det var tröttsamt, det var det.
Jag och M sprang om varandra denna höst, det kan vi konstatera. Men Liten- och morsanmys har det funnits i mängder. Och dom timmar jag har skrivit så har Liten och pappan hängt med varandra, kommit på högskolan för amme-paus och stillat ett värkande mamma-hjärta. Liten? Han har inte tagit någon skada, enbart njutit sig genom livet som den livsnjutande Miniman han är.
Det har pusslats och pusslats. Både lagårdspussel och livspussel. M har haft så galet med uppdrag. Hurra för det, jobb är bra!
Ja, så var vi på sagolik julmarknad och jag blev kär i Lukas.
Så myste hela familjen i ett lussebullsbak.
Och äntligen, äntligen, äntligen. Blev det December.
Det handlades julklappar, arbetades undan, skrevs färdigt uppsats. Liten förvandlades i ett knyck till en liten virvelvind.
Hans Gudmor skickade hjärtegulligt brev och gosseskjorta och strut. Jag fick mitt livs sötaste luciatåg.
Liten? Plötsligt kröp han, drog upp sig, vandrade efter möblerna, höll i sig med en hand och vinkade med den andra. Ropade Ma-ma oh Maaa!!! (Martin!).
Det vintersprangs. Gjordes polkagrisar och åts julbord med klassen. Gräts över att tiden på högskolan inom kort är över. Men pirrades i magen för att framtiden med nya äventyr, är vår!
Och! Vi tog oss i mål med höstens crazy-bananas-påhitt. Jublade högt.
Vi skickade julkort.
Packade monsterpackningen och drog söderut.
Landade i huset vi älskar, nära familjen vi är så lyckigt lottade med. Levde julebubbla,
Så kom snön, lagom till julafton.
Vi hängde med familjen, Liten fick sin tredje gadd
och tränade såklart massor och vilade. I massor. Inga måsten.
Spelade julkonsert.
Vi avslutade året på absoluta toppen!
Med pirr och förväntningar i magen, en oändlig tacksamhet över att ”få vara med”, i livet, vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på år 2014 och ett…
Gott Nytt År!
– tack för i år, allesammans!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2014 | Årsresumé
Årets sista dag, och vad kan passa bättre än en resumé av det gångna året?
År 2014. Ett makalöst år, på så många sätt. Jag har blivit mamma. Bästa! Såklart det allra, allra mäktigaste. Men om vi tar det från början..
Januari, Februari. Jag hade min slutspurt på både dubbelfart i studier och preggotet. Det var rätt tufft, för precis under denna tid hade jag den där jädra foglossningen som gjorde det ännu lite drygare att vara hemma själv, utan hjälp och bil. M fick ett grymt jobbuppdrag under en lång tid på SVT, som han helt enkelt inte kunde tacka nej till. Men tack och lov gav sig dom bråkiga fogarna ändå rätt snabbt, tack vare att bebben fixerade sig i god tid.
För att få denna tid av väntan att liksom bara säga svisch! så hade jag mina knep. Varje dag satte jag ett kryss i mitt ett-kryss-betyder-en-dag-närmare-mål-schema.
Så tjurade jag på och knatade mina rundor dagligen. Liten växte och växte, men den vanliga vinterjackan höll ut.
Var överlycklig över att det gick så bra att träna, fortfarande! Så tränade gjorde jag också, såklart. Bakade som en galning gjorde jag också. Kakor och bröd och gudvetvad. Samlade på mig så frysen var mer än full.
Så förberedde vi för Liten. Mannen sydde spjälsängsskydd och vi bäddade och tvättade minikläder och packade BB-väskan och längtade till att M skulle vara färdig och snart hemma…. så att jag kunde få föda nån himla gång… (för sånt kan man ju bestämma över….) Till slut blev han ju färdig. Hurra!
Det blev mars.
Det bara pirrar i kroppen när jag skriver det.
(Foto: Cecilia Lundmark) Magen förevigades!
M hade några få uppdrag kvar innan det skulle vara perfekt för Liten att komma. Liten! låt pappa jobba torsdagen färdig, så vilar vi på fredag och sen kör vi på lördag, okej? Det var ju helt galet, det där. Liten lyssnade ju…
Det blev den där torsdagen, 6 mars. Jag var så taggad att jag hade kunnat gå upp i limningen. Tränade, skurade golv och gjorde lyan tokpiffad (det vill säga; gjorde allt för att kanske kunna sätta igång något…). Och! Väntade hem mannen efter hans sista uppdrag inom hans galet intensiva jobbperiod. Han kom hem. Det blev fredag. Vi var till barnmorskan som konstaterade att Emmeli, du kommer att föda inom en snar, snar framtid. Några timmar eller så. Du behöver kanske inte träna idag, va? sa hon sådär med glimten i ögat. Jag älskar min barnmorska. Och mycket riktigt. Vi hann bara ta oss till ica efter barnmorskebesöket, så satte det igång med förvärkar, kraftigare och kraftigare. Vi taktiksnackade hemma, jag ville absoluut inte åka in för tidigt och kanske behöva bli hemskickad igen. Men så blev det fredagnatt och sådär ont att MARTIN RING FÖR HELSKOTTA!!! JAG HÅLLER JU PÅ ATT FÖDA! V i drar till BB. Jag frustar nästan och är så, så redo.
VI kommer till Sunderbyn, tar en nervös-innan-vi-snart-ska-bli-päron-selfie i hissen på väg upp på förlossningen (prioriteringar, vänner. prioriteringar. ). Möts av den skönaste människan jag mött. Barnmorska B. Gör mitt livs marathon, tillsammans med den man jag älskar så starkt, med känslan av att vara starkast på jorden.
Liten föds. 8 mars. 06.36. 3980 gram. 53 centimeter. En varm, ljuvligt doftande Miniman. Älskad från första sekund.
Han är så vacker. Söker sig till maten på en gång. Doftar så, så gott. Är så lik sin pappa att det är skrattretande. Han är så fin. Känslorna är över-överallt. Och det bästa och mäktigaste av allt, att han är vår. HÄR kan du läsa om hans födelsedag. HÄR kan du läsa om förlossningen. Det absolut häftigaste jag varit med om!
Ny-morsan.
Vi levde sedan i en helt magisk bäbisbubbla. Helt omöjlig att beskriva. Bubbla, helt enkelt. Dagarna tuffade på med amning, sytande, bytande, mysande. snusande, lära-kännande. Klocka? åh-nej. Den där första veckan i Litens liv. Oförglömlig.
Här var Liten 4 dagar gammal och vi var ute på premiärturen med barnvagnen. Alltså, vilken grej!!! Vi gick på moln, jag och mannen.
Älskade Liten.
Vi fick besök av Litens farmor och farfar. Av hans mormor och morfar. Av Storan! Och av alla vännerna. Så mysigt. Men det allra, allra bästa. Var att vara bara vi. Lilla familjen.
Första fredagmyset. Jag minns det så. Pastellkungen och fina pappan.
Så blev det april.
Vi gjorde den första långa bilresan. Ner till hemmahemma för att träffa familjen. 
Fira påsk.
Plocka vitsippor.
Möta våren och träna dom första gräsmattepassen för året.
Hängde i ett äppelträd som inom kort skulle komma att betyda så mycket.
Och det blev maj.
Liten gymmade. Jag sprang min första löprunda sedan jag blev morsa. Maj. Månaden vi bara skulle slutfixa, för att sedan få dra iväg på sommaräventyr. Till exempel skulle jag ha mina dagar av examinationer. Sånt som inte gått att göra i förväg. Liten langades in genom föreläsningssalens ena fönster, för mat-leverans. Så kunde jag sedan, med betydligt klarare hjärna, fortsätta ända in i mål. I mål med år fyra på musikhögskolan. Jag var så omåttligt nöjd, med bäbisen i famnen och allt. Vi hade klassens vi-firar-in-sommarlovet-fest. Lycka!
Efter att ha gått i sommarlovsmål, packade vi storpackning och drog söderut.
Det var trångt i bilen. Om jag säger så. Men vi kom fram, till hemmahemma. Mötte en tre månader lång tillsammans-ledighet. Hela Lilla familjen. Snacka om lyx!
Firade livets första morsdag och åt jordgubbstårta, dagen till ära.
Plockade förgät mig ej.
Och hamnade till sist i det där huset vi snabbt började kalla för vårt Sommarhemma.
Juni .
Vi gjorde oss hemmastadda i vårt Sommarhemma. Gick och nöp oss själva i armarna, trodde inte att det var sant. Ett helt hus, för oss själva. Med vidder och vyer att kola av. Njöt av juni-ljuset. Plockade mängder av liljekonvaljer. Började köra Storan-Lillan-träning; jag som PT och Storan som PT-klient. Ha, ha! Sånt påhitt, så roligt, så lyckat!
Syrran hjälpte mig att plantera fint vid bron. Samtidigt njöt vi av syrener, lupiner och äppelblom.
Jag sprang på loppis och var som galen. Vi gick långa promenader med vagnen,
njöt av att kunna hämta gudsonen efter skolan.
Och Jag och M gjorde något jag hade haft som mål med hela vårens träning.
…Vi sprang uppför slalombacken i Skule. Hela branta asjobbiga backen, utan att gå och på rekordtid. Nästan på pricken samma dag som året innan. Och nu hade jag visst hunnit varit gravid, föda barn och komma tillbaka till Skule-backen-form igen. Ibland undrar jag vad som driver mig. Jo. Vi klarade det, Storan var barnvakt till den sovande bäbisen och jag sprang så fort jag kunde för att på så vis komma fram till Liten så snabbt som möjligt.
Vi bakade otaligt många minipizzor till midsommarfirandet, som vi firade enligt tradition i sommarstugan. Vackraste smultronstället på jorden. I år, med en Miniman iklädd midsommarkrans.
Och jordgubbar?
Det levde vi på.
Januari till Juni. Första halvan av året. Fortsättning följer….
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 31, 2014 | Årsresumé, Emmeli funderar, Lilla familjen
Idag är det sista augusti.
Jag tänker tillbaka och minns. Tänker att, det nu är dags att säga hejdå. Till något som varit helt makalöst, bedårande, fantastiskt underbart;
Sommaren. 2014.
Det var i slutet av maj. Och vi packade våra väskor och en massa annat. Vi skulle på sommaräventyr.
Hamnade i ett hus vi snabbt döpte till vårt Sommarhemma. Vi boade in oss och trivdes på stuberten.
Vi var nära vår familj igen. På det där sättet vi bara fantiserat om.Och äppelträdet blommade och sommaren var på intåg.Vi njöt av att ha vårt eget ställe. Att klippa en gräsmatta så stor som ett hav, jaja, nästan i alla fall. Och att få plantera i krukor och ställa i sin alldeles egna trapp. Ovärderligt.
Liten njöt han också. Spretade på tårna och sov, om vartannat. På sofflocket trivdes han väldigt bra. På bilden, låg han och tog igen sig efter sina två tremånaderssprutor.
Och det var sommarkalas.
Och studentkalas. Där ungefär, upptäckte jag crushen…. sedan dess har jag crushat genom livet! Ska jag dricka något annat än vanligt vatten som jag alltidalltid dricker, då dricker jag crush. Älskart!!!
Men juni månad var minsann inte den varmaste junimånaden vi varit med om. Oerhört vacker såklart, med all sin blom. Liljekonvaljer, äppelblom, syréner och alla midsommarblomster. Så vi kurade inne en del. Bakade bröd och drog på fläktelementet på högsta fart.
Och så firade vi midsommar, såklart! Ute i sommarstugan. Precis som alltid.
Och vi hamstrade jordgubbar på livet. Det såldes stora flak för bara hundringen. Vem kunde motså? Inte vi. 
Sommaren innehöll måååånga, många träningspass också. Inte bara många, utan också väldigt givande och bra. Ett utav av dom, var tillsammans med M. Vi tog oss upp på skuletoppen, springandes hela vägen, uppför slalombacken. Något jag hade haft som mål under våren, att klara till sommaren, samma tid som förra året. Jag klarade det.
I sommar hängde vi också en del i sommarstugan. Inte så mycket som vanligt, vi hade ju vårt eget hus, men ändå. Man kan liksom inte vara utan den här vyn och havet och grusvägen och ja, allt det där.
Sen blev det månadsskifte. Jag loppade som en gaaaalning! Liten fick en säng som han gömt undan på en vind, och en herrans massa porslin och en tvättkorg och barnböcker och gudvetvad, vad det loppades! Jag blev ju till och med nästan i luven med den där gubben. Han som pratade långsamt på värmländska och sa Nu är hon inte glad du.. till M, som försökte säga att Hon morrar lite nu, men det går över snart.
Med den där blicken. Den snälla. M alltså… fantastisk.
Och Storan! Storan för tusan! Som vi hängde med varandra. Varje dag. Ja, det är ytterst få dagar vi inte träffats. Och aldrig någon tidigare sommar, har vi svettats och haft det så härligt tillsammans.
M fyllde år också! I början av juli. Och jag visste inte till mig hur mycket jag skulle pyssla på, för att känna att jag gjort nog för honom. Han, som jag kallar för min och han som är min klippa när det stormar och blåser runtomkring. Han som älskar mig, precis för den jag är. Han är värd det bästa. 
Så vi hade brak-kalas för honom. Med köket fyllt av hurrande familj. Det var han så värd!
Och ungefär här. Så kom värmen. Och gullvännerna!
Vad vore livet utan er? En vänner-kväll i juli, jag sent kommer att glömma. Idan och Bobban, den skrattfesten har jag levt på hela sommaren!
Och sen blev det den 7e juli. Vår bröllopsdag. Vår andra.
Värmen var makalös. Sådär så att morgnarna var så varma att frukosten avnjöts ute i skuggan, under äppelträdet och att vi, så fort vi bara kunde, vallfärdade ut till havet.
Hela familjen var där. Alla systrar, mamma och pappa, alla svåggar och syskonbarn. Och så vi tre. Och värmen, solen, sommaren. Och det där lugnande havet.En kväll i juli, var det dans på bryggan också. Och pappa spelade så jag kände mig stoltare än den stoltaste tuppen. 
En annan dag, så drog vi, heeeela klanen, till Trysunda. Det där gulliga stället ute i höga kustens skärgård. Bekymmersfritt.
Liten började helt plötsligt intressera sig för leksaker och snabbt hade mamman loppat honom sin första skallra. En brio, såklart.
Det har blivit ett gäng stunder i hammocken. Både den i sommarstugan och den hemma hos mamma och pappa.
Att bada framför köksfönstret, är något som Liten tar med sig som favoritsommarminne.
I mitten på juli, så tog vi semesterpackningen och drog söderut. Hade en småsvettig bilresa ner till huvudstaden. Mellanlandade hos älskade Storasyster M, fick världsgod middag och energi att fortsätta resans sista mil.
…milen som tog oss till Nynäshamn och Destination Gotland. Vips var vi där.
På ön som är vårt paradis på jorden.
Och sommaren fortsatte att leverera den ena varmare dagen, efter den andra. Vi levde på vattenmelon och pussar och skratt.
Och när vi kom hem från ön. Då fyllde någon älskad år. Kalaset hade hon på Rotsidan, klipporna ute vid havet, du vet. Smått magiskt!
Månaden hette nu helt plötsligt augusti. Jag och M kramade varandra och konstaterade att vi inte kunnat investera i något bättre, än dessa sommarmånader med varandra. Lilla familjen.
Och det virvlade kattungar hos Storan och jag hade beslutsångest till sista stund. Men det blidde ingen katt. Den här gången heller. Den dagen vi har hus. Då.
Och vi fortsatte, ihärdigt, att boka in träningsdate, på träningsdate. Helt makalöst roligt!!! Och tufft och jobbigt. Men det liksom glömdes bort, på något vis.
Liten njöt i varm sjö.
Det hoppades från bryggan.
Och tomaterna mognade, i en rasande fart.
Någon fick bärplockardille. Precis i vanlig ordning.
Sen drog dopinfernot igång. Litens älskade kusin E döptes.
En augustimåndag fick vi besök. Vi fikade och pratade och jag gjorde hoppsasteg därefter.
Älskade grannarna från norrnorr rullade in på gården, som en enda stor överraskning. Bäbisarna klappade på varandra och tyckte det var mer än trevligt att ses. Majahunden var också där, givetvis. Med tratten och allt!
Frysen fortsatte att fyllas.
Och sedan blev det dags för vår lille prins, att döpas. Vi ordnade kalas!
Sixten döptes.
Älskade pappa-morfar fyllde år och ställde till med kalas för hela la familia grande. Ute på altanen, i ljusens sken, med den småkyliga augustinatten utanför. Den kyla vi inte kunde ana. Där inne var det varmt. Och jag njöt av att vi var allihopa, tillsammans.
Sen kom den där måndagen. Allt skulle avslutas, sägas hejdå till. Bland annat Storan. 
Liten satt på trappen och funderade. Jag med.
Vi konstaterade att tiden vi haft dom senaste tre månaderna, varit något utav himmelriket på jorden. Att vi nu var fulltankade med energi och redo att åka norrut, möta lyan, göra den mysig och fin och sedan ladda om. För något nytt.
Ett tredje och sista dop bara, sen släpper vi taget.
Om den här sommaren.
Som har varit helt och hållet makalös.
Nu väntar något nytt. En höst. Jag älskar höst. Men just nu vill jag bara minnas, och tänka tillbaka på det jag just beskrivit här ovanför. Det är liksom för fint för att bara lämnas vidare, utan att begrunda och tänka efter. Så idag, sista sista augusti, är jag i sommartankar, funderar, och tänker att Jag aldrig, aldrig någonsin, kommer att glömma denna sommar, den jag tillbringat med min alldeles, alldeles egna familj, i det där sommerhemmet med nära och närmre till alla vi älskar. Första sommaren som mamma. Tre månader, med oceaner av tid tillsammans. Helt ovärderligt.
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2013 | Årsresumé
Här kommer fortsättningen…
Juni, juli, augusti.
Juni. Mannen tog sin examen och jag fick äääntligen det där efterlängtade sommarlovet. Vi åkte söderut, hemhem, för ett par veckors vila. Vi plockade liljekonvaljer, hängde med päronen, sprang uppför skulebacken, myste med Storan och alla kids, töltade genom vackra vyer, firade en älskad farfars 80-årsdag, njöt ute i sommarstugan och firade midsommar. Sedan drog vi norrut igen.
M fick jobb på stuberten och jag, ja jag började jobba på det där drömsommarjobbet; på det där lilla cafeét nere vid ån. Samtidigt höll jag på att, fullständigt, blomma sönder baltanen, ”mitt sommarrum”. Planterade och grejade, hade gardenparty med vännerna, grillade korv in på sena natten tillsammans med grannarna och njöt av varma sommarfrukostar. Och det var där, i mitt sommarrum, som jag spenderade mååånga timmar under dessa tre månader. Jag var trött. Förbaskat trött.
Juli. Och den där tröttheten, den hade ju sin förklaring. På vår första bröllopsdag plussade vi, kollade varandra i ögonen och fattade ingenting. Vi var ju heelt oskyldiga….
Sommaren var hemlighetsfull, omtumlande och alldeles fantastisk. Vi tillbringade vår första sommar uppe i norrnorr. Största storasyrrorna kom och hälsade på. Vi tränade tillsammans hela familjen, körde gokart, åt vid långa bordet ute på gräsmattan och jag njöt, av att för första gången få bjuda hem mina stora storasystrar. Hem till oss. Jag och M fortsatte att jobba och jobba. Och det var det (jobbet), träning och sömn, som jag ägnade dagarna åt. Jag orkade inte ens städa. Den du!
Augusti. Vi avslutade sommaren på bästa vis; sköna dagar vid sötaste huset på Gotland och ännu en vecka hemmahemma, där vi plockade en massa liter hallon, svamp och allt möjligt som gjorde oss redo för en hösttermin.
Och så var hösten här och månaderna heter september, oktober, november och december.
September. Min trötthet blir i ett poff mycket bättre. Vi drar iväg till huvudstaden och firar födelsedagsbarnen, Syrran och Svågern, genom ett hejdundrande gardenparty. Återvänder snabbt norrut igen. Jag pluggar som en galning, allt för att förbereda inför Litens ankomst. Och Liten, det lilla livet berättade jag om, kring månad fyra, för er. Vi köper tvättmaskin, större frys och vräker i oss kräftor tillsammans med vännerna. Och inte förrän ungefär där och då, när vi började berätta om vår älskade hemlighet (och såklart magen började växa), så kunde man på riktigt förstå. Att jag och M ska bli päron. Vi. Så häftigt!
Oktober, november. Hösten har tickat på i en väldig fart. M har jobbat och jobbat, och jag har pluggat och pluggat. Och jag har varit på den bästa praktiken! Och på den lediga, fria tiden, har det blivit mycket träning, många friska morgonrundor, ett och annat brödbak (min största craving; bröd med smör) och mysiga häng med vännerna. Och det häftigaste under hela hösten, förutom att fylla 23 (skämt och sido), det var att få se sitt barn genom ett ultraljud, känna sparkar och se hur magen bara växer och växer. Vecka för vecka.
Och nu är det december och snön har inte syns till, över huvudtaget. Men, jag fick äntligen börja äta lussekatter som jag längtat på sedan i somras. Jag känner mig stor om magen, lite tyngre, men inget som stör mig nämnvärt. Sparkarna är galna och i förrgår, 29 december, kunde jag nästan se lilla handen genom huden. Galet häftigt!
Och december betyder, någonstans där på mitten; jullov. Galet skönt. Vi njuter av ledighet här hemmahemma. Bland alla våra älskade, massor av mat, svettiga pass i pappsen hemmagym och vila.
Nu tackar jag för det här året. 2013.Det har varit ett år att minnas. För alltid. Och dra på trissor! Snön är här nu.
Men nu kör vi, nytt år! Hej och välkommen år 2014. Jag känner på mig att det kommer bli ett crazybananas bra år. Ja, det gör jag!
Gott Nytt År, alla Ni! <3
Hänger ni med mig, ett år till?
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 29, 2013 | Årsresumé, Emmeli funderar
Nu i dagarna har jag suttit och kollat igenom määängder utav bilder ifrån året. Det är verkligen helt underbart att göra och vips har flera timmar gått. Bilderna liksom slukar mig, och jag gillar det. Först gjorde jag ett kollage som jag tänkte ha på framsidan av min nya almancka, men sen bestämde jag mig för att bara ha en enda bild istället. En på framsidan och en på baksidan. Två bilder som gör mig varm i hjärtat. Dom är här nedanför…. någonstans 😉
Bilder. Ifrån året. Titta. Och kanske, njut?
Typ, en vanlig tisdag. I februari. I Afrika´t alltså! På savannen. Törstig, svettig och bekymmersfri.
Livrädd och målinriktad…. ”Jag. Ska. Klappa. Krokodilen. ”Knäppkortdåförhelskotta!!!”
Tjohoo! Två Gambianer snart påväg mot svinkalla Sverige igen. 
Tjopp,tjopp. Ifrån varm hydda och direkt till vackraste fjället och världens gulligaste lapp och hans får och lamm.
Och sen blev det vår och sommar. På bilden ovan är jag där jag bara älskar att vara. En syssla som gör mig lycklig i heela kroppen.
Hur gulliga!? Älskade R med lilla missen. 
Och här, hade jag visst fått idén om att springa rakt uppför skulebacken/slalombacken. Idioti, men oooh så gött det var efteråt! 😀 
Han och Jag. På rotsidan. Höga kusten.
Från ena klippan till den andra. Här, på högklint. Gotland.
<3
Och nu, är vi hemma hos mina päron. Och titta, där är vi! Jag och mannen!
Det är så fint hemmahemma. Och mysigt. Jag får ett litet knip i magen nu. Det är för himla trist att det ska måsta vara 38 mil emellan oss. Men hey, det hade ju kunnat varit värre…..!
Älsklingar. 
Ett par till 😀
Ojsan då!
Sommartårta!
Lyxfrukost med hjortronsylt, i sommarstugan. Såklart!
Sötaste sovrummet jag vet.
Det rummet vi brukar sova i, i sommarstugan.
En hel hög av bilder. Såna som jag blir glad av. Vad coolt det är med livet alltså! 😀
Godnatt!
-och tack för idag!
KRAM/lillafrun
Senaste kommentarer