av Emmeli | aug 8, 2012 | Jag och M
Jag höll precis på att trycka publicera. Jag skulle berätta för dig vilken underbar kväll jag haft hemma hos mina föräldrar, tillsammans med min fina barndomsvän och bästa vän Idan. Jag skrev om vad vi gjort. Vi hade pratat gamla minnen, såsom tryckarlåtar och klassfester ifrån sexan och även nya minnen, som ifrån bröllopet. Som vanligt pratade jag både på in- och utandning och det finns bara en som står ut med det på det där viset, det är Idan.
Jag skrev även om hur ofantligt tacksam jag är över mina vänner, dom som gör mig så glad och styrker och stärker mig. Ni som ligger mig så otroligt varmt om hjärtat och som jag alltid kan fråga vad som, och ni hjälper mig fram med svaren. Ni vet vilka ni är. Taack för er.
Så kom jag till slutet av min lilla kvälls-skrift, vi var på väg hem tillbaka till Martins föräldrar för att sova och var någonstans på mitten av hemvägen. På e-4an, i ca 100/110 km/h. Jag höll precis på att trycka publicera, så att du skulle kunna få läsa om min kväll, om hur bra den varit och om hur god rabarberpajen blev som vi gjorde. Något sur men såå god.
Martin skriker ”nej”, och jag tittar snabbt upp och där står den, den fruktansvärt stora älgen. En sekund bort. Martin tvätbromsar och vi uppskattar så här i efterhand att vi kanske kommit ner i en hastighet på 70/80 km/h, då vi kör rakt in i älgen som står mitt på svarta e-4an. Helt osynlig, tills det var för sent.
Huven bucklar sig och rutan trycks in, glassplittret rasar på oss, men det var någon där som hjälpte oss. Kan man krocka mjukt med en älg, så gjorde vi det. Jag är helt övertygad om att de var någon som bromsade med oss.
Älgen slungades bakom bilen och försökte med sin krossade bakdel ta sig därifrån, han kom till diket, sedan dog han.
Känslan att inte veta, den där halva sekunden, om min man lever. Älgen har landat på Martins sida och det är alltså på vänster sida som rutan är som mest skadad och intryckt mot Martins ansikte. Känslan att inte veta om vi mådde bra, om vi var hela inuti och om hur det skulle gå. Det var det värsta jag någonsin upplevt.
Vi skrek båda två, jag skrek rakt ut och Martin skrek ”sitt still, det är lugnt, det gick bra, rör dig inte”. Allt detta för att lugna mig, (och för våra nackar och ryggars skull),som precis varit med om samma sak som han, ändå har han kraft,mod och ork att säga det här. Jag älskar dig så, M.
Jag klev tvärt ur bilen och Martin med, vi kunde gå. Åh, jag kunde gå. Axeln,nacken,ryggen… den gjorde ont. Men vi levde. och framförallt, min älskade man, han levde.
Vi blev upphämtade av mina föräldrar mitt i svartaste mörkret och vi alla åkte hem till Martins föräldrar. Jag var så chockad så jag kunde för allt i världen inte prata, det gick inte. Jag grät eller var tyst/ville sova och tanken på att någonsin släppa Martin, fanns inte.
Ambulansen kom, vi åkte in på akuten till Örnsköldsviks sjukhus. Som på film ni vet, när ett par ligger på varsin brits med nackkrage och blir undersökta, rönkade och tilltittade om och om igen, så var det.
Någon räddade oss, vi hade änglavakt, vi klarade oss nästan helt utan några smärtor eller skador alls. Jag har några blåmärken,en öm höger axel, nacke och rygg som känns sådär. Martin har som vanligt sin nacke och rygg, men lite mer än vanligt. Men vi klarade oss, det är fortfarande han och jag. Han som jag älskar mer än mitt eget liv, och det vill inte säga lite…det är fortfarande vi.
Nu sitter vi här, bredvid varandra, hemma hos Martins föräldrar. Hela, liite hungriga,jag mår lite illa, känner mig liite orolig över morgondagens fiolspel i kyrkan,Martins ska ta bort glassplittret ifrån kläderna sedan gårdagen, men vi är hela. Jag älskar dig så, M.
Tack Gud, jag är helt övertygad om att det var du som hjälpte och skyddade oss igår. Det finns ingen annan förklaring, vi hade kunnat varit mos, men du räddade oss. tack. Amen.
/lillafrun, jag älskar dig så, M.
av Emmeli | aug 4, 2012 | Jag och M
Min dag har varit mycket varierad. Vi startade med att åka och titta på höga kusten-marathon. Duktiga A sprang minimaran, och oj vad det värkte i mostershjärtat när jag såg hur pirrig han var, men han hade ju valt det själv. Jag var väldigt impad och stolt när han sprang i mål. Ooch lättad.
Tro om jag och hunken skulle ge oss på dom där marathonfasonerna något år?… Vi får se. Det är ju himla skönt att springa… Men dryygt när alla ser på, därför känner jag inte mig superpepp.
I övrigt har min dröm-man ropat hem en gungstol på auktion idag, tjohooo!!! Den skall förstås inte se ut som den gör nu, jag lovar att ni ska få se hur den ser ut när den är på plats och är tillfixad! Dessutom ropade han hem en lampa som jag bara trånat efter, perrrrfekt!
Sedan har vi varit och spelat ”musik i sommarkväll”, jag och M, och nu är det bara 2 spelningar kvar på vår lilla sommarturné…vad fort det har gått? Och idag är det exakt 14 dagar tills vi drar till värmen, jag längtarr!!! 😀
Nu njuter vi kvällen och fina känslan efter ett lyckat gig. Ljusen är tända i bröllopslyktorna, mysigt. Idag har vi varit gifta i 4 veckor. Yeah!
Hoppas att du också har det gott! kram! /lillafrun
av Emmeli | aug 3, 2012 | Jag och M
Åh vilken skön kväll jag har. Rensade mina kantareller, åt mammas goda middag och nu ligger jag och filosoferar i hammocken. När jag gör ingenting, då pendlar jag sekundvis mellan att tycka att det är ljuvligt skönt och att nästan få ett utbrott över hur tråkigt och lågt tempot är. Ja, sån är jag. Lite hyper, eller nåt.
Mannen står och förväller svampen nu. Jag längtar till vår lägenhet, åh vad vi ska laga god svampsoppa i höst.. Och springa elljusspåret.. Och gå våra kvällsrundor vid vattnet… Och göra smoothies… Och baka bröd… Och åh, vad jag längtar!
Men innan vi drar uppåt norrnorr ska vi få vara med om massa härliga saker… Det gäller att njuta järnet av nuet,för det är ju bara föör bra.
Idag blev en rätt najsig sak klar, återkommer! 😉
/lyckliga och tänkande lillafrun
av Emmeli | aug 1, 2012 | Jag och M
I morse väcktes jag av en hink fetyoghurt. För dig kanske det inte låter så märkvärdigt, men för mig värmde det i hjärtat enormt. Min lilla man, han med stort M, hörde då mig säga igår att jag var sugen på sån yoghurt till färska nektariner och helgens plockade blåbär, och detta blev dagens frukost. M hade hängt på låset nere vid ica i morse när jag sov, gulligt!!
Med en sådan start på dagen kan man bara bli glaad! Dessutom är vi på väg ut till havet för sol och bad, ljuva liv!
Kram, och kom ihåg att det är det stora i det lilla som gör det.. Det där lilla extra. /lillafrun
av Emmeli | jul 30, 2012 | Jag och M
Gårdagen var verkligen en maxad dag, heelt i min smak! Spelningen vi gjorde på kvällen var nog en utav våra bästa spelningar här i livet, så himla kul när man lyckas göra sig själva nöjda också! ..vi är, både jag och M, rätt självkritiska! Men igår var vi grymma 😉
Direkt när vi kom hem stack vi iväg på 7 km löpning, och jag hade bara bestämt mig för att jag inte skulle ge mig, jag kämpade med att hålla i tempot i alla backar, och jag klarade det!!.. såå galet nöjda vi var när vi kom hem! Självklart lite styrka efter, viktigt! Bland annat ”Plankor” i alla dess former, såå bra!
Som avslutning på dagen åt vi aasgoda kantarellmackor, (ett litet gäng ur stora gänget hade varit och plockat när vi spelade) och såklart bastade och kvällsdoppade vi oss!
Idag brummar tvättmaskinen för fullt, regnet är i luften men vi njuter av en slappardag. Vi har inte riktigt bestämt oss vad som händer idag, mer än att vi tvättar och betalar räkningar, tjohoooo… 😉
Glad måndag på dig! /lillafrun
( den ena bilden är ifrån soliga söndagen, sommarbild. den andra är ifrån denna regniga måndag. Båda lika vackra!)
av Emmeli | jul 29, 2012 | Jag och M
Oj vad trött jag var i morse när väckaren ringde. Gårdagskvällen bjöd på dans på bryggan, bästa pappsen spelade, men rätt som det var öppnades himlen och världens skur kom, så vi drog hem och nattbastade och badade. Busigt va!? Och mysigt! …. Men mindre mysigt var det när vi skulle upp för att ladda för spelning, kl 11. Man blir så trött av att basta, men det gick som hejsan att spela!
Sedan har vi haft världens bästa dag nere på bryggan heela familjen (eller nästan, en syster m.fam. saknas).Sol,bad, massa varma grader i luften, god lunch, snabba båtturer med gulligaste chauffören… Toppendag!
Men nu var jag och M tvungen att bryta upp för att dra på gig nr 2 för dagen. Men vi är taggade!
Ni får några bilder ifrån dagen. Bland annat en på min papps,snart 64 år, som susar förbi efter båten ”snabben”, på EN vattenskida, eftersom han just skakat av sig den andra. Han är cool och jag vill också vara så hurtig som han om 42 år!
På återseende! /lillafrun
Senaste kommentarer