av Emmeli | feb 25, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Träning
En raggsocksgrå onsdag, i slutet av februari.
En dag som varit trött, trött, trött. Jag nattsuddade alldeles för länge i natt, har alltså bara mig själv att skylla. Dagen har gått ändå, såklart, om än lite grusigt så att säga. Jag har musikfröknat idag. Efter lunch längtade jag så efter att få ta promenaden hem till min lilla Miniman, att jag nästan höll på att gå av. Ett par timmar går bra, sen får jag Liten-abstinens. Han mötte mig i dörröppningen som vanligt, när jag kom hem. Och jag vet inte om det bara är lyckträffar eller om han helt enkelt fattat grejen. Med att kramas. Han knatar fram till en, tar armarna om en och kramas, på riktigt. Så förbenat gulligt och mammahjärtat liksom svämmar över.
Jag tog vid den älskade stafettpinnen och mannen drog iväg på uppdrag. Jag och liten har myst, läst bok, ätit mellis och sett på Pettson. Nu sover han och jag har passat på att öva piano, förbereda lite inför morgondagen och dessutom kört ett överkroppspass som gett mig spagettikropp. Idag var det extra skönt att röra på sig, lyfta tungt och få känna sig stark. Ja, typ oövervinnerlig. Den känslan, ger träning mig. En känsla värd all svett i världen.
Förresten… Vi har en mal här hemma. Ja, inte en sån där elak en som äter upp våra dyra ullkläder. Utan en väldigt gullig en, med buslysande ögon och rosiga kinder. Liten, aka Bokmalen. Att mala i sig pekböcker är hur gott som helst, tydligen. Steghyllan i köket är inte lika fancypancy och innehåller inte bara två rutiga kokböcker längre. Näpp. Nu beblandas inredningen med Pettson- och Alfonsböcker. Finare inredning kan jag faktiskt inte tänka mig. Böckerna tillhör ju ungen jag älskar så jag nästan går sönder.
Vår lilla bokmal. En mal att älska.
Nu ska jag väcka bäbis och sedan ska vi laga middag tillsammans, han och jag. Kommer gå som smort. Jag står vid spisen och kockar, han står vid skåpen utan bebbelås och drar ut alla grejer på golvet. Sen ska vi ha onsdagsmys hela kvällen lång.
Ha en skön kväll, du med!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 25, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
Vi höll på att somna i degbyttan igår, alltså.
Bilderna ni såg igår, när degen nästan jäst över, hade avsaknaden av två timmars jäsning. Ni kan ju tänka er hur det såg ut, när det var färdigjäst. Det skulle bli bröd, det förstod vi.
Mannen var så idog. Sådär som han är. Metodiskt, arbetade han sig fram, plåt för plåt. Vi hjälptes åt, allihopa. På var våra vis.. 
Minimannen, numera även kallad Guldlock (!), satt på köksgolvet, nybadad och iklädd pyjamas, och envägskommunicerade med assistenten.
Det var riktig tomteverskadsfeeling på hela kvällen. Vi bosatte oss liksom i köket, där det var varmt och gott och där kaffet snabbt kunde fyllas på och där ugnen minsann fick veta vad den gick för. 
Och jag njöt så, av att vi pysslade på alla tre, tillsammans. Jag och Liten tappade dock tålamodet efter en stund. Inte mannen. Men vi. Precis, Minimannen är inte baaara, bara lik sin far!
Så vi hämtade storkudden och dunsade ner oss med en bok. Bäbisen la sig med benen i kors, som han alltid gör och så plöjde vi Pettson. Om och om och om igen. Kortversionen, alltså. Den, där man bara pekar på Pettson och Findus och sedan bläddrar vidare… ja, såklart. Annars hinner det ju börja växa mossa på en, om man ska läsa alla ord som står….
Morsan var ju också nybadad, därav morgonrocksutstyrseln. Det var cirkus 250 grader i köket och vi höll på att kläckas alla tre. Ugnen jobbade på allt den orkade, vi hade dessutom ljus tända och fönsterrutorna immande igen. Vissa blev alldeles ohyggligt trötta och la sig till slut på köksmattan, det var det enda rätta… 
Efter att ha fått provsmaka en brödbit, gick Liten sedan och knöt sig. Och efter flera timmar av gräddande, var allt bröd klart.
Det blev så vansinnigt mycket bröd. Jag och M stod och skrattade åt oss själva.
Och till sist, när allt var bortdiskat, allt bröd låg på gallret och svalnade, ugnen hade tystnat och ljusen nästan brunnit ut. Då, kvällsfikade vi. Nybakt bröd, halvsmält smör och ost. Och iskall mjölk till. Så himla, himla gott.
Timmar som dom där, är livskvalité för mig.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 20, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Liten 10-12 månader, Lyan
Åh, mamma! Vilken fin ljuslykta. Den tar jag. – tatt tatt!
Joho, nog gäller det att vara på sin vakt när man har en liten snart-ett-år-gammal Miniman här hemma. Men det är så himla mysigt, tycker jag. Från att ha varit bäbisbäbis, så är han nu bara bäbis och dessutom på väg att bli en riktig liten Minimänniska. Så himla gulligt! Och det går ju att kommunicera på ett annat sätt nu, liksom. Inte för att jag förstår allt han säger, men. Det går att säga kom hit in Sixten, här är mamma! , så kommer han. Eller nu ska pappa åka på jobbet, ska vi gå och vinka i fönstret? , så börjar han vinka redan innan vi kommit fram till köksfönstret. Eller och andra handen? (så håller jag fram handsken som lilla handen ska in i), så stoppar han in lillhanden i handsken. Ja, sen pratar vi på om ditt och datt och han svarar och svarar. På sitt språk. Inte alltid helt självklart, om man säger så.
Och titta hur härligt väder det varit här idag!
Så himla vackert och härligt med vårvinter. Vi har varit ute och njutit och blivit rosiga om kinderna och bunkrat D-vitamin. Utöver det har Liten sovit långa stunder och jag har hunnit med både det ena och det andra. Bland annat börja småplanera hur någons födelsedag ska firas, mailat och svettats igenom ett oskönt träningspass. Eller det var skönt, men jobbigt. Asjobbigt, rent ut sagt.
Ikväll ska jag och denna Minimänniska ha fredagsmys tillsammans, bara han och jag. Det kan inte bli annat än bra… titta buset i ögonen, liksom! Ha, ha. Morsan har inte en chans mot honom. Han är snabbare än blixten och har liksom en extraväxel att sätta in när han inser att någon utav päronen är han på spåren. En riktig busunge, det är vad han är. Och kära nån, som jag älskar honom!
Trevlig helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 20, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
God morgon, fredag!
Här hemma pågår bokläsning och frukostfix. Morgonfrillorna lever sitt eget liv, solen är på väg fram bakom molnen, kaffebryggaren jobbar på och det känns ju som att det här är ett utgångsläge att räkna med. Trots att mannen drar iväg på uppdrag senare, så ska det nog bli en bra fredag i alla fall. Vi bestämmer så.
Att sova i renbäddad säng, det måste vara bland det skönaste som finns, visst?
Jag vill inte kliva upp idag. Funderar allvarligt på att muta bäbisen med hur mycket Pettson och Findus och bokläsning som helst, för att liksom få stanna här hela dagen.
Men det har nog varken jag eller Liten tålamod till. Väldigt lyxigt är det i alla fall, med en hel fredag framför sig. Att få stiga upp när man vill (läs: när bäbis vill) och inte för att väckaren skrämmer upp en. Jag känner mig utvilad, det var ett tag sedan. Har känt mig vansinnigt trött om morgnarna senaste veckorna.
Nu ropar mannen frukost!! Dags att kila!
Ha en härlig fredag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 19, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Musik
Åh, nu drar jag den där sucken, du vet. Nu-får-jag-slappna-av-sucken.
Det bästa med att vara iväg om dagarna, är att sedan få komma hem. Plinga på dörren och höra hur M pratar med vår son; hör du, Sixten? Nu är mamma hemma!
Ja, det är hon. Sixtens Mamma. Jag älskar att vara mamma. Så älskar jag att musikfrökna, också. Hela dagen idag har bara matats på med klass efter klass efter klass. Det är väldigt krävande att vara musiklärare, det vet ni som är det. Höga ljudvolymer, massa barn, man pendlar mellan att sjunga och spela piano och trumma och hej och hå. Ger och ger och ger av sig själv. Ibland får man ingenting tillbaka (vissa är sådär ”åh-det-är-så-töntigt-att-sjunga-och-spela-typer”), men vissa gånger får man massor tillbaka. Som idag, när 45 mellanstadieelever vällde in i klassrummet, och sedan bara öste igång med vad jag lärt dom för en vecka sedan. Det tindrade i ögonen på kidsen och jag fick rysningar. En sån gång, är musikläraryrket helt magiskt, tycker jag!
När jag kom hem sken solen, det var ett gäng plusgrader, droppade från taken och vårkänslorna bara spirade. Jag tog på mig snabba broddskorna, packade ner bäbis i vagnen och gick ut. Det finns liksom ingenting som slår en lång stund av friskluft när man är trött och det bara ljummar i öronen. Dessutom mötte jag en snygg snärtstjärt där vi gick. Min man. Idag var det hans tur att sticka ut och springa.
I typ 23 fall av 25, jobbar M alltid torsdagkvällar. Men inte den här veckan. Så festligt! (mindre festligt är att han istället jobbar både fredag- och lördagkväll. Men det tänker vi inte på nu!) Så hela familjen har hjälpt till med ett städrace, fixat med tvätt, bäddat rent och belönat oss med krämig laxpasta till middag. Nu är planen att ha en lugn kväll, njuta av tillsammanstid, alla tre. Sen hoppas jag på bättre lycka ikväll, med mitt tv-program jag försöker följa; Familjen Annorlunda.
Förra veckan hade jag ju tajmat det där så bra, Liten sov nästan prick klockan 20. Jag slog mig ner i soffan, kikade på mobilen lite tvärt. Där var olika missade samtal; från pappa och Storan. Mobilen hade varit avslagen under dagen, men jag kopplade inte att alla samtal kunde varit från olika tidpunkter. Jag var trött och tänkte helt enkelt katastroftankar, direkt. Det har hänt mamma någonting, tänkte jag. Blev så skakis och rädd. Ensam hemma var jag också. Tvärt tände jag taklampan i sovrummet, tog upp bäbisen i famnen och ringde, livrädd, till Storan. ….som ju inte fattade nånting när jag stammade fram har det hänt mamma något!?
Det hade det ju inte.
Ingenting. Men jag var så skärrad. Att något Familjen Annorlunda blev det ju inte då. Och bäbisen var väckt och hej och hå. Ikväll, ska jag inte sjåsa upp mig, utan göra ett nytt försök. Fantasi är inte alltid så bra…
Så konstigt är det inte heller, att jag är lättoroad, eftersom det ju för bara två år sedan var en ängel som vaktade på en näranära till mig.
Torsdagkväll, alltså. Med en djup, skön, suck. 
Och Ni! Ibland blir jag alldeles rörd av era ord här inne. Såklart, att jag skriver för att jag vill. Men det är så fantastiskt roligt när ni ger respons! Och när det dessutom är så rara ord att jag blir alldeles varm i hjärtat. Tack för det. <3
Ha en skön kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten i magen, Lyan
Åh.
Blöjor storlek 1. 
En trave tvättlappar och två initialer, tillhörande två otroligt förväntansfulla människor.
Ett mannen-sytt spjälskydd på väg att bli färdigt.
En nybäddad säng och uggligt babynest, till ”Liten i magen”.
Jag skulle egentligen bara söka upp en bild på en rackarns semla, semmeltisdagen till ära. Jag har nämligen inte bakat några semlor i år, tyckte att jag fick den största lyxen i att få äta mammas semlor förförra veckan när vi var hemma, att jag liksom inte iddes fylla frysen med semmelbullar, då det dessutom bara är jag (och säkerligen Liten om han skulle få) som tycker om det här hemma.
I alla fall. Jag kikade i min dagbok och precis den här tiden, för precis ett år sedan, så höll vi på med diverse übermysiga saker. Jag får lite smått kramp i hjärtat, på samma gång som det slår volter. Typisk mammahjärtakänsla.
Vi byggde skötbord, fixade bättre förvaring inne i badrummet, köpte pyttesmå blöjor, sydde spjälskydd, bäddade i spjälsängen och puttenuttade med minipyjamasar. Och massa annat snart-kommer-bäbis-fix. Okej, mannen gjorde typ allt det där; byggde och sydde och fixade med storgrejerna. Jag bäddade och puttenuttfixade och var jädrigt preggo, det var liksom mer min grej. Fy för symaskiner, liksom. Dessutom i kombination med härjande preggohormoner av alla slag.
Men åh, åh, åh!! Min lilla pluttunge är snart ett år. Förstår ni, ETT ÅR!? Hur gick det till? Hur i hela friden gick det till? En pyjamas i storlek 50, åhåhå!!
På ett sätt känns det helt självklart, jomen det är såklart han är ett år nu, vi har ju levt och njutit varje dag tillsammans, månad för månad, skrivit upp allt och lite till som hänt i hans första-året-bok , fotat, njutit och levt livet så mycket vi bara orkat.
Men å andra sidan?
-Jag fattar ingenting!? Jag klämde ju just ut det där lilla livet? Det var ju just den där lördagsmorgonen, då jag och mannen sprang livets häftigaste marathon tillsammans!
Jo, jag hittade semmelbilder också. Men bilderna innan Liten var hos oss, fick mig helt rörd, på ett annat sätt än semlorna. Om jag säger så.
Och nu har jag ju dessutom sån tur, att fastän jag inte bakat och bjuder på semmelfika som jag är van att göra, så löser det sig i alla fall. Så underbart! En gullevän har bakat och bjudit över oss ikväll. Hå, hå vad gott det ska bli! Mannen jobbar men Liten hänger med mig såklart. Pyjamasklädd, då det ju är bäbisnatt, och med en liten egen fikapackning. Sen vet jag hur det kommer sluta ändå, det där… jag kommer sitta och jonglera bäbis i famnen, samtidigt som han bara kämpar för livet att få smaka vad det är jag har i min hand… Så jo, innan den här dagen är över har nog liten Miniman blivit varse om att det där med semlor är fina grejer!
Ha, ha… det är så roligt det här med föräldraskap. Hur man SA att man skulle vara som förälder, och hur man faktiskt BLEV. Vissa saker följs, men långt ifrån allt. Huvudsaken man gör sitt bästa och är sin unges bäste mamma och pappa, tänker jag. Och vem i hela friden, hade kunnat få mig att tro innan jag blev morsa, att jag skulle tycka det vara ego-vila-time att stå i ica-kön och VÄNTA på min tur?
Åh, jag måste skratta!
Semmeltisdag, alltså. Med en återblick i arkivet som fick hjärtat att volta.
Livet är svindlande. Helt klart.
Må så gott!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer