Här kommer ett favoritrecept.
Jappjapp!
Det är flera av er som frågat om receptet till den där tårtan jag frestade er med bild på för någon vecka sedan. En sån där fantastiskt god (om man gillar glass) och som är lätt att göra och superperrfekt att förbereda. Somrig blir den också med ett hav av färska jordgubbar som dekoration. Helt klart en favorit hos mig.
Dajmtårta
-cirka 15 bitar
Du behöver:
Till marängen:
- 100 gram nötkärnor (lättrostade)
- 3 äggvitor
- 2 dl socker
Till glassen:
- 3 äggulor
- 1/2 dl florsocker
- 4 dl vispgrädde
- 2 dubbeldajm
Till garnering:
massa, massa, massa färska jordgubbar. Eller annan frukt, bär, hackad dajm eller vad du nu vill ha!
Gör såhär:
- Rosta nätterna lite lätt i en torr och het stekpanna. Hacka sedan nötterna.
- Vispa äggvitorna till ett hårt skum. Gör vänd-på-byttan-tricket-vettja!
- Blanda i sockret och vispa ytterligare en stund. Rör ner nötterna.
- Bred ut marängen på en lätt smörad plåt (jag brukar använda bakplåtspapper istället), till en rund botten cirka 26 centimeter i diameter.
- Grädda mitt i ugnen i 150 grader i cirkus 45 minuter. Låt svalna.
- Vispa äggulor och florsocker vitt och pösigt.
- Vispa grädden och blanda den med äggsmeten.
- Krossa dajmbitarna och blanda ner dom i smeten.
- Gör en foliering runt marängbotten (den ska vara några centimeter högre än marängen)
- Häll glassmeten på marängen och bred ut den jämnt.
- Täck tårtan med plasfolie och frys i minst 5 timmar.
- Dekorera med vadsomnuönskas innan servering.
Hiiiiiimmelskt god!
Nu ska jag ut och promenera med Minimannen som ska få för-natten-somna i vagnen. Det älskar han. Och jag med Så älskar vi också kvällspromenader den här tiden på året. Junikvällar, alltså. Ljuvliga. Sen ska jag packa och sätta en kalljäst bröddeg och grejsa lite inför examensdagen. Häpp, häpp!
Lillafrun
Du har gjort mig stark.
Toktrötta men nöjda, nöjda jag. Lite vemodig, såklart, det är ju standardkänslan just nu, men väldigt glad.
Åh, den här dagen alltså.
Så bra att det är inte klokt. Både när det gäller stora och små saker.
Som att vi haft flera timmar av effektivt och smidigt packande. Och så drog vi ju iväg till Grisan också där på förmiddagen. Det blev ett sånt där hysteriskt jobbigt pass. Jobbigt, för att vi tog i allt vad vi kunde och kropparna orkade. Det, är ju den bästa känslan. När kroppen svarar. Värsta, är när man blir tvärslut fastän man vet att man brukar klara mer. Så är det ju ibland också, liksom. Så dagens pass tar jag med mig i träningshjärteasken.
Efteråt åkte kameran fram för dokumentation av grisbacke och liten familj. Ja, sånt är viktigt förstår ni!
Lite roligt såg det allt ut, särskilt när vi var uppe på toppen av backen och det kom folk där nere, där Liten låg i vagnen och sov helt ovetandes, och vi såg att människorna undrade om någon lämnat en Miniman för vinden eller om han faktiskt hade föräldrar. Vi hade full koll på honom hela tiden, vi lovar. Det är så härligt att det går att träna båda två tillsammans såhär, med tanke på att vi faktiskt är Minimanspäron skulle man kunna tro att tillsammanspass är en omöjlighet. 
Liten somnade under uppvärmningsjoggen och sov och sov under tiden vi körde intervallerna. Sen vaknade han lagom till att vi joggade hemåt. Tokroligt att sitta i vagnen när det går fort tycker han. Det gäller ju att hitta sina vägar och passande pussel. Prioriteringar, pusslande och så såklart är det lyxigt med en unge som alltid tyckt om att sova och fortfarande gärna drar till med minst en men oftast två långlurar om dagen. En kvinna vi mötte mitt i backen utbrast vilka föredömen ni är!! och det gjorde oss så peppade och glada.
Några sista steg, bara för dokumentation och..
… ett sista peace-tecken i mitten av backen. Som sagt, oerhört viktiga saker.
Sådärja.
Sista intervallpasset gjort. Tack backen för 5 fina år. Du har gjort mig stark.
Sen har vi gjort en massa andra saker idag men det hinner jag inte skriva om nu. Nu ska här ätas gomiddag och sen ska jag iväg upp på högskolan för rep med klassen.
Solen skiner här i Norrnorr, hoppas den gör precis sammalika där du är!
Lillafrun
Ett nödvändigt avbrott.
Packa packa packa packa….
Jag och mannen passade på att packa ner i det närmaste allt porslin igår kväll. Det som är i köket alltså (gaaalet vad porslin vissa verkar ha samlat på sig…). Vardagsrummet är ju redan tomt sedan första omgången. Vi konstaterade att det går så mycket snabbare att packa, två päron med två händer var. Än i det där världsfina sällskapet, Minimannen, som gärna packar ur det vi packar i.
Idag det tisdag.
Och vi kan räkna på en hand hur många dagar vi har på oss att bli klara med flyttpack och städ och grejs. Men för att vara sådär übereffektiva behöver man faktiskt en paus nu och då. Vi hänger med vänner, traskar älskade vid-vattnet-promenaden, leker ute, säger hejdå till fina lärare (jag alltså) och så tränar vi också. Kors i taket, va?
Så om en stund ska jag och mannen iväg, ja Liten också såklart (sovandes i vagnen), och springa vårt sista backintervallpass här i Norrnorr. På grisan såklart. I den där backen som är helt crazybananasjobbig. Träningsveckan är planerad så att vi ska hinna köra alla våra favoritpass en sista gång här. För en som inte tycker om att träna, tycker nog att vi låter helt knäppa i huvudena. Men för den som förstår, ja, du förstår. Att springa på ett ställe som man verkligen tycker om. Där det är skönt underlag, mjukt under fötterna, doftar gott, är lugnt och skönt. Där det susar i träden och man känner frihetskänsla. Där, är det gott att vara. Om än kräkjobbigt.
Så strax ska vi sticka iväg hela familjen. Mot backen! Ett nödvändigt avbrott.
God tisdag!
Lillafrun
Faktiskt.
Just nu;
Den där början-på-juni-kylan är här. Och det, med besked. Det är full storm där ute och träden vajar yvigt och fönsterrutorna är fulla av färska regndroppar. Här inne i lyan lagas perfekt grå-flyttgrejar-måndagsmat; falukorv och makaroner, bland nyköpta flyttkartonger som ligger härs och tvärs, redo att fyllas en efter en. Pelargonerna är vackra och jag och Liten myser en stund framför Pettson.
Det kan vara mysigt med flyttkaos. Faktiskt. Som, precis just nu.
Vi hörs snart igen.
Lillafrun
En junivecka att aldrig glömma.
Det är precis en sån vi går in i nu. Idag är det första juni. Fantastiskt, alltså. Så härligt. Och jädrans tänker jag, vad tiden svischar! Sommar. En världsfin sådan tror jag att det kommer att bli. Vi har lyxen att återigen få en sån där långsommar tillsammans, hela Lilla familjen. Så glad att få ha det så. Livs-lyx. Sommarlovet deluxe börjar på fredag. Fast vi smygstartar lite redan nu.
Idag är det måndag och vi ska grejsa på här i lyan. Packa, mysa i vår madrassoffa (se bilden) och sådär. Ja, så ska jag och tjejerna iväg på högskolan och tömma skåp och fack och dricka en sista kårkaffe. Tänk på kåren, där vi suttit och peppat varandra, varit nöjda över saker vi tagit oss igenom, bävat för andra saker. Haft en lugn stund mellan nästa plugg- eller övningspass. Jag har även suttit där och klappat mage. Och vännerna med mig. Kommer ihåg hur vi satt och tittade på Liten som boxades åt alla håll och kanter. Åh.
Det är många saker som ska göras här i lyan på bara några dagar. Men det känns på något vis lugnt ändå, dagarna är sådär nästan ändlöst långa här och vi både kliver upp om morgonen och är vaken till sent in på natten. Ja, förutom idag då när vi visst drog till med en riktig sovmorgon. Det är så fantastiskt med det här ljuset. Ljust, ljust, ljust. Dygnet runt. Vilken energi det ger! Och det doftar så gott ute nu och jag känner mig sådär genomlycklig. Som en gråttant, men genomlycklig.
Examensvecka, fix- och flyttvecka. Nu kör vi!
En junivecka att aldrig glömma.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
