Säger bara…
Lööööördag!
Med vinden som tar i där utanför mot den gråblå himlen. Och här inne i huset där morgongäsparna duggar tätt och dagen precis har börjat.
Skulle det mot förmodan bli vindstilla idag, har jag och Liten som plan att blåsa såpbubblor. Det tycker vi är vansinnigt festligt, båda två.
Dagens enda plan, alltså. Det räcker så idag.
Löördag.
(6).
Lillafrun
I all enkelhet.
Åh,
Det har varit en så himla fin fredag. Nej, nej. Inga stordåd, inget särskilt fancypancy. Bara en fredag med en sån där genomgod känsla, från att vi slog upp ögonen i morse. Vi har gått vår tommelmorunda, Torehunden, Liten och jag. Jag styrketränade under tiden Liten sov ute i friska luften. Det har blåsts såpbubblor upp i stora himlen. Och så har vi varit och vårplanterat vid älskade farmor och farfars vilorum. Det känns så fint att ha med sig S dit. Som för att jag vill att dom ska få träffa honom, igen och igen. Farmor skulle ha kolavippat-älskat Liten. Det vet jag.
Fredag.
Med den där, ni vet;
tacksamhet.
Egentligen så enkel att känna, men också lika lätt att glömma bort. Tacksamheten över det stora i det lilla. Det behöver inte hända något, man behöver inte få något, köpa något, vinna något. Livet i sig är en vinst. Varje dag är en gåva. Det är så.
Att känna sig tillfreds, och genomtacksam över livet. Det underlättar och är en så skön känsla. Jag jobbar verkligen med det, försöker att alltid se vad jag har och lägger ytterst lite krut på att se vad andra har, som jag inte har eller vad jag INTE har, överhuvudtaget. Det är lite utav mitt glad-i-livet-knep. Oftast lyckas jag, men inte alltid. Kära nån, jag är bara människa jag med!
Men idag, har det varit en glad-i-livet-dag.
Fett. Nice.
Dagarna med min lilla Miniman, är det finaste som finns. Han lär sig något nytt varje dag och det är en ynnest att få vara hans mamma, och gå där bredvid honom. Vi filmar och skickar till pappan, varje dag. Han är med han också. Just nu, lite långt bort. Men snart, hemma igen.
Tänk att min bäbis, som nu är en liten pojke, har fingervantar på sig och knatar på med sina ben, som om han inte gjort annat. Tar sin av-morfar-fådda, blåa spade och gräver i gruset. Säger tittah dää!, härmar hästen och kattens läte. Sätter händerna för ansiktet likt en dramadrottning, när något är skunk, i hans ögon. Och drar han åt sig en pappersbit, försöker han torka sig om munnen… det är lika bra, annars gör ändå morsan det, tänker han.
Han är den busigaste Minimänniska jag känner. Jag brukar likna honom vid en apunge, särskilt när han står där högst uppe på pallen han precis klättrat upp på, eller där i sänghavet, hållandes någon nyligt snodd sak han egentligen inte får ha… vilket han är mycket medveten om.
Slås musik på, börjar han klappa händerna och dansa. Sjunger vi hans små sånger, gör han rörelser till, utan att jag behöver visa honom. Tar jag fram hans skor och ställer mig vid honom, håller han i mig och lyfter på en fot i taget. Väntar i små sekunder, på att få gå ut till det där världsstora rummet han bara älskar. Han håller min hand där vi går. Men släpper den också, minst lika ofta. Tar sin egen väg och går. Orädd och precis dit han vill.
Livet alltså.
I all enkelhet. Är det inte då det är som finast, säg?
Trevlig helg, och allt gott till Er!
Lillafrun
I mina hjärtslags takt.
Så var det fredag!
Så himla bra, alltså. Det betyder ju att det bara är sju dagar kvar. Av arton, så känns det bara som en skvätt.
Just nu har vi världens mysigaste stund jag och Minimannen;
gäspar högljutt efter en god natts sömn. Med kudden kvar i våra ansikten myser vi här i stora bäddsoffan. Just nu framför ett avsnitt av Pettson och Findus -”Tigergap och cirkussnärtor” (festligt avsnitt!!)- och Liten ligger i min famn, mot mitt bröst. Hans huvud hoppar till lite, i mina hjärtslags takt, och jag sköljs över med en sån där tack-för-livet-känsla. Bästa känslan.
Det är tomt hus. Bara Jag, Liten och Torehunden. Medan Liten kikar på sin favorit, fnissar jag lite för mig själv när jag tänker på gårdagen. Soarén. Älskade R (och världens bästa musikfrökenStoran) var så duktig och jag var en mycket mallig Gudmor ( och Lillan). Det var bara det att jag inte kunde sitta stilla så många sekunder…. typ, kanske, tre… Alltså Liten, vilken liten Minimänniska. Snacka om energiknippe. Han var ööööööverallllt på det där soaréstället, tillika vårt bröllopsfestsplace.
Han sprang slalom mellan bilarna på parkeringen, kramade den vårleredyngigades bilen av dom alla, stoppade småhänder i hjulhusen. Hittade tomburkar jag inte hunnit se före honom, klättrade i trapp, körde fallskärmshopp (utan fallskärm) från högt-för-att-vara-bäbis-höjd. Så sprang han förstås som en galning efter dom större barnen, försökte resa en för han meeegastor cykel och hänga med, han också. Ha, ha på den! Så ville han också klättra där storbarnen var, på såna där grejer som ser ut som überstora trådrullar, ni vet? (kabeltrumma har jag, ända från Tjeckien, fått upplysning om att det heter nu..)
Såna fanns på parkeringen och ungarna var som galna i dom. Liten också. Jag höll i honom hårt såklart, men fick mig en uppläxning av en man. En yngre man… kanske 4 år gammal;
DU mårte förtå att det är livsfarligt för han att vara här!
Ständigt ute på rymmen och med ett torrt morsanskinn springande efter sig. Han bubbelskrattandes och jag, för det mesta, likaså. Det går liksom inte att göra annat, när man ser det där lilla livet. Glad i livet och en riktig buse. Det är min unge, det!
….
Nu ska vi ta fredag!
Önskar er en fin sådan. <3
(7).
Lillafrun
Vår torsdag i Lillabyn.
Torsdag!
Och …”Idag ska vi njuta. Sandlådehäng, ute-på-gräsmattan-tabata, sova vagnen under bar himmel, kanske hinna sörpla en kaffekopp i solen…”
Jo, jo.
Njutit har vi gjort, men inte hela tiden. Litenstackarn har stundvis gett ifrån sig såna där ljud som jag inte är van vid, men som jag ändå nu vet vad det är; jädrans tandsprickning. Och det ser så ont ut. Bara från igår till idag har en liten, men i lillmunnen ganska stor, hörntand ploppat fram. Men han verkar ändå inte så brydd som man skulle kunna tänka sig. Gnisslar till ibland som en osmord gammdörr, ungefär.. Häpp.
Han somnade i vagnen och jag drog till med det där tabatapasset ute på gräsmattan. Vidrisch under tiden, men oslagbar känsla efteråt. Precis så. Så full av endorfiner slog jag till med värsta finstädningen i det där huset jag en gång kallade för hemma och som jag och Liten nu för tillfället har som vårt hem. Så tacksamma för det. Finstäda är det minsta vi kan göra.
Skinande rent och min städnerv lugnande ner sig. En del hann jag under tiden Liten sov, men annars är han en hejjare på det där med städning, han också. Och tillsammans, är vi ett grymt team. Det känns längesedan vi hade vanligt torsdags-städrace tillsammans då vi ju är på fläng och språng, så att säga. Så jag njöt idag!
Sen har vi varit ute och lekt i sandlådan, ätit mellis och grus och försökt bada i diken. Morsan har sagt mer än tusen gånger att hon är så glad över dom där brallorna som hennes kille gav henne i höstas..
Fjällrävenbrallorna är perrrfekta att leka ute med Liten i. Jag har ju inga galonisar…. men dom här är min motsvarighet, kan vi säga. Jag kryper och krälar och har mig. Dyker ner i gruset som nån grussimhopperska… det är tvunget. För på en halv sekund har liten diverse obraiga saker i munnen och jag offrar mina fingrar för att rensa. Japp.
Och nu sitter jag och pustar ut en stund efter en sova-ner-Liten-för-eftermidagslur-promenad. Ja, sitter, för typ första stunden på hela dagen. Förrutom några minuter efter träningspasset var över och jag var så slut så jag inte visste vad jag hette. Men sen har dagen tuffat på, vanliga mammasysslor, träning, finstädning och utelek och nu är vi på väg på kvällsäventyr. En älskad liten pojke har sin vårsoaré ikväll. En stolt Gudmor ska dit och lyssna, såklart. <3
Kaffekoppen i solen? Den får vi ta en annan dag!
Önskar Er en skön torsdagkväll!
Lillafrun
God morgon!
Att efter gråregniga dagar få vakna till det där;
Sol, blå himmel, värme, vindstilla och till så mycket grönt att det är helt fascinerande. Bara från igår till idag är det så mycket grönare. Regnet gjorde sitt.
Ljuvligt.
Helt klart en god morgon!
Idag ska vi njuta. Sandlådehäng, ute-på-gräsmattan-tabata, sova vagnen under bar himmel, kanske hinna sörpla en kaffekopp i solen…
God morgon till er och ha en fin torsdag!
(8).
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
