Dan före dopparedan. Vilket äventyr.
Jag och mannen gav oss ut på en skidtur. Det höll precis på att bli mörkt. Men vi såg framför oss ett upplyst, pistat och slätt elljusspår. Med friskt humör.
Pytsan! Vi möttes av bäcksvärta och ett opistat spår, där stavarna sjönk ner till den där grottan. På julkalendern, du vet. Det var den läskigaste skidtur jag gjort. Kolsvart, djurspår överöverallt, i nedförsbackarna hade man ingen aning om hur backen såg ut. Tjopp så låg jag på näsan. Helt plötsligt ser jag en plutt, där framme. Det är M. Han har farit ner i ett vattenhål, för ja såna var det minsann gott om också.
Men tro ni vi gav oss? ICKE! Vi tog oss runt och hem. Kära nån vad glad jag var när vi var hemma.
Vi fortsatte passet med övningar för axlar (med hjälp av hantlar), biceps (med hjälp av gummiband), mage och rygg.
Ett härligt pass med äventyrs- och adrenalins-pirr som drivkraft. Och så lite tjurighet på toppen. Det löser det mesta. Tjurighet alltså 😉
Dan före dopparedan. Vilket äventyr.
Nu ska vi till min äldsta storasyster, Storan. Myskväll!
Hoppas att du får en mysig kväll också!
KRAM/ lillafrun
Senaste kommentarer