ifrån morgon till kväll

Hej i kvällen!

Här har vi precis provsmakat revbenspjällen. Så gaalet goda! Satt som en smäck efter kvällens träningspass, tabata. Upphopp,utfallshopp,burpees,armhävningar,plankan,ryggklapp..var en del av övningarna vi körde. Fruktansvärt jobbigt och det visste jag att det skulle vara,redan innan. Då kan det vara svårt att motivera sig,varför utsätta sig för det liksom? Men när träningskläderna väl var på,musiken likaså och tabata-timern var framme på Iphonen,ja då fanns den där. Viljan och motivationen. Det gick som hejsan,även om det var tokjobbigt!

Nu lämnar vi det där, svettgörat.

Jag och M har klätt granen ikväll. Så himla mysigt. Det är någonting alldeles extraextramysigt med dagarna precis innan julafton. Det är bara såå mysigt, ifrån morgon till kväll. Det bara är så.

En bild i rörelse. Vi var grymt fokuserade!

-årets gran är som en kalle-anka-gran. Jag lovar att visa det slutliga resultatet. Den är inte riiiktigt färdig än. Imorn måste det köpas en liten pluttlampa som ska göra så att ljusslinga nummer två börjar lysa. När den plutten är köpt, DÅ är granen helfärdig.

Har Ni klätt julgranen ännu? eller kanske har du jultall? eller inget av det..och det går säkert lika bra ändå!

GODNATT!

KRAM/lillafrun

Precis i tid.

Som en ostkrok känner jag mig nu.

Ryggen. Rumpan. Benen. Tummen. Att sitta på golvet och slå in paket är jobbigare än man tror. Men, jag måste sitta på golvet när jag gör det. På mitt flickrum. Riva tejpbitar tills skinnet på tummen är veck. Göra det finaste paketet,till precis alla. Knorva snören, knyta rosetter. Skriva god jul. GOD JUL. Det är ju inte klokt. Juletiden är här nu. Igen.

Mitt fönster.

Mycket rött. En del vitt. Lite hampasnöre. Mycket kärlek.

Fina etiketter.

Vissa paket är jag mer nyfiken på än andra. Till exempel detta. Åå, nyfiken i en strut. Det är jag det!

Jag har ett litet problem,vilket är att jag hela tiden håller på att försäga mig till alla, vad det är jag har i paketen. Och då…ja då känns det ju lite som att man tappar poängen med paket och inslagning och hela faderullan? Hittills har jag lyckats bita mig i tungan. Precis i tid.

NU är jag klar med julklapparna. Helt och hållet. Både inköpta och inslagna. Fett skönt! 

-möjligt,kanske,kanske…så blir det en tur till stan imorn. Jag är sugen på en julklapp till mig själv. Hittar jag vad jag letar, ja då kommer jag visa, såklart!

 

KRAM/lillafrun

Vitt och så folket vet

Vitt, vitt, vitt. Jag gillar vitt.

20121220-140929.jpg

20121220-140940.jpg
En svettig pw runt byns standardrunda: tommelmon. Ja och en bit till såklart. 🙂

Nu ska jag nog gå in på det där med julklappar och papper och en tejp som ständigt gömmer sig och en snörstump och kanske en etikett så folket vet. Liksom. Är du klar med inslagningen?

Kram! /lillafrun

…så får det bli!

Nämen hej!

Dagens outfit: Morgonrock och tjocksockar

Dagens måste: Inte ens en ynka liten fjärtgrej… hallelujah!

Dagens,(som jag gissar på), att göra: Gå ut på en pw,slå in julklappar, fundera på några låtar vi ska spela i kyrkan på fjärde advent. Och så några koppar kaffe och smaka mors nybakta bröd och dunsa ner i soffan och sniffa hyacinter tills man tror att man blivit förkyld och ja..

…så får det bli!


Hyacinter.

Tallkottaaj och apelsiner proppade med nejlikor.

Doften av nybakt är ju rätt najs alltså.

Mamma-frallor. Inte att leka med.

Jag önskar dig en härlig torsdag. Nu är det minsann inte långt kvar…


KRAM/lillafrun

Charmen

Det är ju något alldeles särskilt det där. Att komma hemhem.

Knackar på dörren…och säger hoho och föräldrarna och den precis julhemkomna systern kommer traskandes ut i hallen. Vi kramas. Det luktar varmt och man känner direkt att det har varit många timmar av brasa i den öppna spisen. Det är skönt.

Ljus är tända,ute och inne,härs och tvärs,högt och lågt. Det är jul i varenda hörn och ja, får man inte till det där med julstämning här, då är man ett omöjligt fall. Mamma har middagen klar och vi sätter oss och mmm:ar högt och flera gånger om. Vips knackar det på dörren igen, Storan kikar in. Ännu flera kramar. Surr,surr och åter surr. Vi är redan igång. I hemmet,som man kallat för sitt så länge. Men som nu liksom är hem nummer två. Jag har ett eget hem nu,och jag älskar´t. Ja både nummer ett och två.

Pappa härmar Ernst och kommer plötsligt in i vardagsrummet med en halsduk snurrad om sig,lite sådär slarvigt så att ena änden hänger ner mot backen,sådär störigt,precis som Ernst. Och med ullstrumpor och lovikkavantar i högsta hugg. ”Vem tusan går och hugger en gran i lovikkavantar!?” …

Jag undrar återigen: vad har alla karlar emot Ernst? 😉

Minigran.

Pappa är en hejjare på det där med skottning. Ja inte skottar han för att bara komma in och ut ifrån huset och ut med bilen och sådär. Nädå, det är gångar åt höger och vänster… jag och M gick en liten runda runt huset,bland granar och fågelbord och tjärvar i träden och stora,stora määngder av snö.

Nu sitter jag här, framför den där brinnande brasan, och lyssnar på familjen som pratar. Det är mysigt tycker jag. Det är inte såå ofta det händer,jag är nämligen rätt bra på att vara med i det där pladdret. En i taget? Det existerar inte här. Men det är ju det som är charmen.

Charmen. Att komma hemhem.

KRAM/lillafrun

G-VMBJT57ZE4