En tupplur under filten. Jag vaknade, av någon anledning, som lilla My (enligt M. Dvs. Skitsur och lite tjurig på toppen.). Men ut skulle jag i alla fall. Väl ute i skidspåret blev jag en liten ängel, ja om jag får säga det själv alltså, och åkte och åkte och åkte. Hjärnan totalt bortkopplad, det var bara kroppen som jobbade. Bland den bästa känslan jag vet.
Nu är jag varm i musklerna och hungrig som en varg. Lilla My är borta och jag är en snäll liten fru igen. Tur.
Mellan varje varv (på elljusspåret) stannade vi några sekunder och drack av (min) svärmors svartvinbärssaft. Det var helt makalöst gott! Iiiskall blev den också eftersom flaskan låg i snön. När vi bara hade ett varv kvar så lämnade jag en klunk i botten som jag skulle ha när jag kommit i mål. Det gick sådär med den. Typ isig klunk,va. 😉
Och nunu då?
Jo. Vi har finbesök, som klicken grädde på fruksalladen…alldeles underbar! Hon heter Maja och vi är så glada att få chansen att låna denna lilla sessa när hennes päron är hemifrån.
Nu blir det middag!
(Lax i ugnen,god sås,kokt potatis och kokta, gröna småärtor)
TA HAND OM DIG!
KRAM/lillafrun
Senaste kommentarer