Det här blir en sån där kväll som går ut på att pusta ut. Och andas in. Och pusta ut igen.

Ja, och så vidare.

Middagen för dagen var inget mindre lättsmält än…tadaa: PALT. Jag, och hela min familj, förutom några ”mesar”, är helt barnsligt förtjusta i dessa potatisochmjöl-klumpar. Tid tar det att göra, (varning.norrländska) och det är söligt nå hemskt, men såå himla gott. Sen får man paltkoma/paltsvimma. Och det är då man mest kan koncentrera sig på att andas och säga alltså shiiit vad mätt jag är och typ dricka en kopp kaffe och äta en bit mörk choklad och samtidigt ge sig den på att ikväll, ikväll är kvällen då det ska tändas rekordmånga ljus… och när jag placerat mig i soffan, då är det där jag tänker stanna. Ja, precis så.

Det ser lika äckligt ut som vanligt. /citat. M

Min mormors paradrätt. Älskar att jag kan laga den själv nu. ”Med hjälp” utav det ”PALT RESERT” jag en gång skrev, under en palt-omgång  hos ”momma”. Jag är bombsäker på att hon log åt mig i himlen idag,lilla mormor, när jag försökte veva med händerna lika fort som hon. Och smacka ner fläsket i smeten och forma palten runda som snöbollar. Ungefär som om jag aldrig gjort annat.

Såhär har du alltså ett komplett recept på palt. Inga frågor på det? Bra!

Först tar det tid att skala all potatis, att göra smeten,att forma paltarna och sedan kokas dom cirka en timme också. För att inte koktiden skulle bli evighetslång så drog jag ut på en pw i alla minusgrader och fick rödrosiga kinder. Och när jag kom hem, då var maten klar!

Mycket smör och många glas mjölk. Liite,lite lingonssylt. Det är så det ska vara. Tycker jag. Ja och nu gör vi såhär. Pustar ut och flåsar av mättnad, inte kallad någonting annat än Paltkoma/Paltsvimma.

GOD ONSDAGKVÄLL, det önskar jag DIG!

KRAM/lillafrun