Det är ju helt galet det här.

Jag blir som sagt både inskolad i musikäraryrket och hela den där ”lilla svängen” med att leva i en fembarnsfamilj. Nä, inte riktigt, men nästan. Det är tur att man inte blir fembarnsmorsa på en gång, tänker jag. Det är helt crazy bananas!

Idag har jag varit musikfröken. Det går bra för mig och jag är stolt över mig själv. Huuu, vilka läskiga ord att säga. Men, nu sa jag det. Hejja Mig! Nämen vad sa jag nu

Men nu är det onsdagkväll och jag sitter och stryker på magen.

Lite skrämd på dagarna av det höga tempot, att Liten snålar med sparkarna. Men så fort jag lugnar ner mig, som nu, då tas alla sparade kullebyttor igen. Och då blir jag glad. Och lugn. Jag älskar att känna det lilla livet röra på sig där inne.

Och det inte bara sparkar i magen. Det pirrar också.

För, om en stund ska jag få pussa på han med där ruffsiga håret, vassa skäggstubben och det är leendet som gör att jag glömmer tid och rum helt och hållet. Ja, han, ska jag få träffa. Jag längtar.

Under tiden jag väntar och längtar, så snicksnackar jag med er. Ni som gör att jag vill fortsätta skriva här i min dagbok, varje dag. Tack.

Och för att du ska få lära känna mig lite bättre. Så kan jag till exempel berätta att Storan helt och hållet är boven till min stil av inredning. Titta på bilderna liksom. Så vackert så man smäller av.

MÅ SÅ GOTT!

Kram/lillafrun