Tjohoooo!
Jag klarade det!
Tre veckor har gått och jag kan checka av denna praktikperiod. Vilken grej alltså. Jag förstod att det skulle bli en bra praktik, men inte så hääär bra. Jag har lärt mig hur mycket som helst och fått göra allt. Och lite till. Tack Storan för himla-bra veckor! <3
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan nu. En blandning mellan födelsedag och julafton, när man var sådär 8 år. Så glad är jag! Jag ligger just nu i min sköna säng hemma hos päronen. Ikväll har jag packat ihop alla grejer. En hel del får inte plats, så det får stanna här tills jul. Tanken när jag åkte söderut för en månad sedan, det var att M skulle hämta hem mig med bil. Men när han är omringad av jobb, så skulle han i såna fall behöva köra 80 mil bil under morgondagen, för att hinna tillbaka till norrnorr. Och det tyckte jag var onödigt drygt för min hunk. Så, jag tuffar med tåget till Umeå och sedan möter han upp mig där. Åh, jag blir alldeles pirrig i magen när jag skriver om det! Men alltså…. jag veet inte om det är så att min väska har fastnat i något, eller om den helt enkelt bara är så tung att jag inte orkar lyfta den?
För neeej. Jag tänker inte lämna mina hantlar här hemma. Dom kommer gråta då. Och jaa, jag har råkat shoppa både kläder och inredning under dessa veckor. Och lummern ska såklart med också. Några frågor på det? 😉
Äsch, är man tjurig så går det mesta! 
Och tjurig. Det var jag ikväll, när jag tog en paus i packandet, och stack ut i förrådet och trampade och trampade. Svetten rann och jag kände mig stark. Coolt.
Pappa var gullig och lånade ut sin ”väst” (som han sa), för att jag inte skulle frysa. Jag frös inte. Om jag säger så.
Nä men kära nån vad klockan är mycket. Nu måste jag sova så att det blir fredag nån himla gång!
Senaste kommentarer