…Det blev visst lite mycket deg denna gång 😉 dubbelsats som fått jäsa i massa timmar…
Någon vaknade inte av alarmet idag. Idag heller. Jag börjar bli nervös över hur det ska gå när vi kommer tillbaka till lilla staden och jag ska upp och jobba på morgonen.
Men…Jag har inte så mycket tid att fundera på, jag har en deg att ta hand om! 😉
Tjingeling!
KRAM/lillafrun
Dagen börjar övergå till kväll.
Och jag sitter här. Nyduschad och med dom fladdrigaste brallorna jag äger på mig, och bara njuter, av lugnet. Det doftar starkt, gott och kryddigt av kaprifolen och vinden viner utanför.. men jag sitter ju ändå här, på insidan av altanen och har det precis hur bra som helst, så den gör mig liksom ingenting. Den där vinden, alltså.
Det är bara mysigt.
En purfärsk tidning och ett glas färskpressad apelsinjuice väntar på mig här bredvid. Får man ha det såhär bra?
Ja, det får man faktiskt.
Jag önskar att DU har en skön kväll!
Idag har jag fyllt min måndag med allt möjligt gott.
Tog mig en sväng ner på lilla affären och köpte jäst och mjöl. Det är mera bakning på G. Dom sålde även plant där, för typ ingenting per planta, så jag slog till på lite mera blom-liv till baltanen… Mannen undrar hur vi ska få plats?. Äsch då, nemas roblemas säger jag!
Sen var vi en sväng till ”mormor och morfar”, numera mosters hus, och norpade rabarber. Men alltså, större rabarber får man leta efter. Det syntes inte ens att vi tagit! Nu ska det bli saft och paj och kräm så det står ut genom öronen på oss!
Vilat ute på gräsmattan och gungat i trädgårdsgungan, har jag också gjort. Så fantastiskt mysigt!
Och Tore-hunden har jag lärt ett nytt trick. ”rulla”;) yeah!
Och till sist har vi tränat ett grispass i lillabyns mördarbacke; kinnmärgsbacken. 10 intervaller. Det var otroligt jobbigt, men jag klarade det, -med nöd och näppe!
tanken var att jag efter sista intervallen, skulle gå neråt för att M skulle fota. Men som du ser så orkade jag ju knappt stå. Skitisamma! Vackert var det i alla fall!
Nu har vi pausat och ätit mammas goda middag, men laddar nu för att slutföra vårt träningspass… Styrka för armar och core väntar, ute i trädgården. Sen, är dagens träning gjord! Hepphepp! 😀
Det här är en lyx-måndag!
KRAM/lillafrun
Idag är det måndag och början på ännu en junivecka.
Jag och mannen har helt slutat vakna av alarm och snoozar och sover som två tonåringar om morgonen. Men, jag tror att vi behöver det!
Tore-hunden och vi tog oss en lång pw när vi väl vaknat. Och nu är frukosten i magen också. Hela dagen är framför oss, fett nice!
Skylten uppe på toppen av tommelmo-rundan. Den jag alltid har och fortfarande, alltid springer som en galning mot. Du kan ju räkna ut vad jag tänker på!
jag och Tore igårkväll. Kaaan bli en repris även idag! Jag älskar att vila i hammocken.
Må så gott idag!
KRAM/lillafrun
Jag har ett smultronställe.
Sommarstugan.
Där jag varit precis varenda sommar sedan jag föddes. Plockat blommor på livet. Bundit kransar och midsommarstång varje midsommar. Badat alla årens första dopp. Längtat till när det under högstadiet- och gymnasietiden var som allra stressigast i plugget. Det är där, som jag traskat barfota längs grusvägen tills fötterna varit alldeles för skitiga för att få vistas inomhus. Det är där, uppe i skogen, ovanför stugan, som jag som liten hade mitt ”tänkarträd”. Jodå, jag var tänkare redan då. En koja hade jag också, med så många rum, uppbyggt med så mycket spik att sågverket som behandlade virket efter skogen avverkats, sedan fick anmärkning…
Det är där, som jag fått somrarnas första myggbett, ätit mosters godaste sockerkaka, spelat fiol både för att jag velat men framförallt för att morbrorn bett mig. Det är där, som vi brukar sitta hela familjen om sommaren, runt det stora bordet som är så galet stort men som är lagom för oss. Familjen är så stor att vi brukar komma på oss själva, mitt i snurrsurret och skratten, vråla; Pappa, kan du skicka såsen! .
Min morfar var snickare och byggde stället. Det är därför så mycket känsla av både mormor och morfar där. Barndomsminnen ifrån tidiga mornar när jag vaknade av att morfar pysslade på med kaffepannan, släpandes med sina tunga ben och fötter, som knappt bar honom. Eller varför inte det där minnet om alla gånger man varit på väg att stupa i mormors kisspotta, den som skulle vattnas på blommorna så att dom växte som självan själv. Eller alla sena kvällar när dom vuxna fick fortsätta att dansa aftondans och tjoa, medan barnen skulle i säng.
Ja, det finns många minnen. Jag är så glad i mitt smultronställe.
Och jo just det- han målade också, morfar. Kolla på stugan! Så jo,dom lever kvar. Och det är jag glad för.
På andra sidan grusvägen. Där ligger bryggan och den lilla stranden.
Plåt-Emma. Den båten som brummar så högt så man knappt kan höra vad människan precis bredvid en säger. Men, att möta solen sent om nätterna/tidigt om mornarna, det är hon bra på.
Ett smultronställe med minnen av kisspotta och en känsla så lugn som havet när det är spegelblankt. Livet är här och nu och nya minnen blir till, hela tiden.
Senaste kommentarer