Och nu är vi hemma igen.
Med samma känsla i magen som alltid när man varit borta under en längre tid; vemod å ena sidan och överlycklig å andra sidan. Jag älskar ju att vara hemmahemma och ha mina älskade, älskade sådär kramnära precis hela tiden. Men, att komma hem till sitt och känna aah, nu är jag hemmmaa! det är tusan inte fy skam.
Och jag agerar precis som alltid; börjar med tusen saker samtidigt för att min iver tar över förnuftet innan jag ens hunnit reagera. Jag har redan hunnit börja storstäda, rensa garderober, dra ner julstjärnorna från fönstren, plocka bort sånt som har den där färgen röd, packat upp, packat in, bäddat rent, tvättat, kollat post sedan tre veckor tillbaka, handlat för brödbak, klickat hem inredningsprylar och bäbiskläder och ätit en lördagsmysig middag tillsammans med han som säger Älskling, ska jag måsta jaga dig för att du inte ska lyfta för tungt? eller som svarar Det är en dag imorn också när jag lycklig i rösten konstaterar att jag kan röja runt i i alla fall 5 timmar till innan jag förmodligen kommer att vara dödstrött. Allt med kärlek i rösten och ett finurligt leende som gör att jag blir alldeles pirrig i magen.
Tacos med ruskigt mycket guacamole. Ruskigt gott!
Näpp. Jag ville bara säga att vi är hemma, att det spöregnade mest hela vägen hit, att det inte ens är någon snö här uppe i norrnorr och att jag inte kunde bry mig mindre om det. För jag är hemma, lycklig och tacksam! Och nu ska jag klicka hem en ny vardagsrumsmatta. Kör i vind liksom! 😉
TA HAND OM DIG!
Senaste kommentarer