av Emmeli | jan 14, 2014 | Emmeli funderar
Idag är det tisdag.
Förmiddagen är blank, ledig och lugn. Alldeles perfekt.
Jag var ut med vår lurviga granne nu på morgonen. I 13 minusgrader, singlande snö och en tystnad som gjorde mig lugn som en filbunke. Jag njöt. Och konstaterade att Nu har jag vant mig, det tog några dagar, men nu är dom bara sköna. Minusgraderna alltså… för några dagar frös jag näsan av mig, men inte nu.
Maja-hunden tycker om bäbis-magar. Jag lovar och svär på min vänstra fot, att hon lagt sig sådär helt själv.
Nu ska jag dricka mannens goda kaffe. Det på nymalda kaffebönor (alltidalltid), vägt på våg och pressat efter preciiis 4 minuter. Ja, man snöar inne på olika saker här i livet. Älskade man, hjärta dig.
En tisdag. Med en hund på magen, rödrosiga kinder från minusgraderna och en kaffekopp som smakar ljuvligt.
FIN TISDAG!
-alla ni.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 13, 2014 | Laga, Baka, Äta, Recept, Träning
Ja, ibland känns det inte helt självklart.
Ibland känns det motigt, även för mig, som verkligen älskar att träna. Säger jag alltså, inte Maja-hunden. Även om hon inte heller verkade så pepp på det där med träning idag.
Ikväll hade jag helst lagt mig i soffan och dragit filten över mig. Ja på en gång, efter middagen. Men så är jag ju den där vanemänniskan, du vet. Och jag brukar i dom allra flesta fall träna på måndagarna och tycka att det är den bästa starten man kan få på en ny vecka. Så det skulle liksom inte kännas rätt att bara bryta den höjdaren, bara sådär. Jag känner mig själv, rätt så väl, faktiskt. Och jag vet, att jag skulle må allra bäst om jag ändå drog på mig träningskläder, tryckte på tabatatimern och körde igång.
Men. Det där med motivationen.
Det äär inte helt självklart alla gånger. Jag brukar då tänka såhär (för ja, det är just det, det handlar om. Tänket.) : Jag vet att jag mår så bra av det. Och tänk vad skönt efteråt, när kroppen är genomtränad och påfylld med ny energi. Det är precis det som träning ger- ny energi. Soffan och filten- ja dom, är äääännu skönare efter ett träningspass. Och tänk dig, en iskall hallonsmoothie att sörpla på, som återhämtning. Och, den bästa träningen, är den som blir av. Kör nu!
Typ så.
En stark preggo-kropp. Jag uppskattar den. Och den tog mig ikväll igenom ännu ett träningspass. Tacksam.
M och jag tränade bredvid varandra, men helt olika saker. Han körde ett rent TRX-pass. På bilden: Plankan med knäindrag (stå i plankposition och dra knäna in mot magen). Den övningen längtar jag efter att få prova!
Och den där smoothien. Den var den godaste jag ätit. På riktigt. (Två stora matskedar kvarg, en apelsin, en banan, en skvätt juice och ca 2 dl skogshallon. Makalöst.)
Och så var den här måndagen till ända och jag känner mig helnöjd. Både i kropp och knopp. Om jag ångrar träningspasset? Aldrig. Har aldrig gjort. Och jag kommer nog aldrig göra det heller.
Men kudden, den blir skön nu.
GODNATT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 13, 2014 | Laga, Baka, Äta, Musik, Recept
Åh.
Finns det något bättre än att ramla innanför dörren, efter att ha gått i kylan hem och nästan frusit örsnibbarna av sig? Att få komma in i värmen, känna hur det osar gott ifrån köket och säga aah, vad skönt med kväll igen. Nja, svårslaget är det i alla fall. En, en, en, heldag på skolan och jag tycker redan att jag känner att det luktar bränt ifrån huvudet. Eller också är det så, att det är precis så det är, när man varit ifrån det där tänkandet. Det tar helt enkelt sin lilla tid att komma igång igen. Men, nu har vi börjat, vi är på gång. Om så inte i full fart, så ändå i någon slags fart.
Dagen har varit varierad. Och sånt gillar jag. Jag har spelat fiol, piano, sjungit, projektat, fruktstundat (ja, sånt avsätter vi tid till. Viktigt) och musikfröknat. Och nu har jag alltså landat hemma.
Mannen bjöd på middag:
En utav våra paradrätter här hemma. Otroligt gott och lika enkelt att laga.
Skär ett snitt i så många kycklingfileér du vill ha. Smeta in dom i grön pesto. Lägg i stekpannan och stek en yta på filéerna. Salta och peppra. Ta ur filéerna och lägg dom i en ugnsfast form. I snittet på kyllingarna petar du in, minst, en skiva mozarella. (man kan pyssla till det och sticka tandpetare som stänger igen filéerna. Men vi brukar skippa det. Det funkar ändå!) Klicka ut några klickar crème fraîche runtom fileérna i formen. Och skjuts in i ugnen, 200 grader. Tyyyyp i…. nä, det går inte säga någon tid. Det beror på storleken på filéerna. Skär ett snitt och kolla, helt sonika!
Medan kyllingarna gör sig klara i ugnen, så fixar du antingen quinoa eller couscous, som du blandar med körsbärstomater, gurka, avokado och paprika.
Så himlarns gott! Och jag sitter här nu, och sörplar på en kaffekopp, och är alldeles ypperligt mätt. Den där tröttheten, som kommer efter en heldag och när dessutom ljuset är helborta och kvällen är kolsvart, den ska ignoreras. Ett träningspass väntar, såklart. Men det tar emot, det ska gudarna veta.
MÅ SÅ GOTT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 13, 2014 | Hem och Inredning, Liten i magen
kudde- h&m home
Kanske är det så.
Att jag har kommit in i min boa-period nu. Tiden tickar, veckorna går och jorden snurrar på. Jag är pirrig och förväntasfull. Samtidigt finns tankar som; kommer jag att hinna med annat än att vara mamma, sedan också? Kommer jag verkligen att klara av det här? Tänk om det följde med en instruktionsbok…
Idag är det måndag.
Och jag startar dagen med en ottan-tidig morgonrunda. Helt plötsligt är mina fogar så mycket bättre och jag försöker ta vara på det. En stadig frukost och sedan väntar en fullsmetad dag. Två olika rep, timmar av hårslitande/projektande med bästa kompanjonen och som avslutning på dagen ska jag agera pianofröken. Sen, hem till en älskad.
Måndag. Vi kör!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 12, 2014 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Liten i magen
Kära nån, jag vet inte riktigt om jag ska ge mig på det här eller inte.
Ja, nä, alltså… det är inget allvarligt eller storslaget alls. Det handlar bara om en eftermiddag i ett preggos liv. Ett sånt preggo med känslorna utanpå, överallt och sådär.
Den här dagen började luugnt och fint. Ja, du vet. Söndag. Och jag och M drog igång ett jam här hemma, med fiol och gitarr så det stod härliga till. Och Liten blev fullkomligt galen i magen! Och den där kyliga promenaden togs, handling på affären gjordes och sen traskade vi hemåt. Landade i soffan med benen högt och med noll koll på klockan, hysteriskt skönt.
Sen drog jag igång och skulle baka en snabb kaka och mannen skulle prova ett nytt recept inför middagen. Och här brakar det lös.
Armar och slevar och vispar och lök och vit choklad i en salig blandning. Allt går ändå hyffsat, tills att jag ska blanda i mina blåbär i kaksmeten och inser att smeten stelnat och blåbären är frusna och hela sörjan blir blå- äckellila. För mycket hormoner och humör gör att jag börjar stortjuta och tårarna sprutar. KAKAN SKA VARA VIT MED BLÅTT, INTE LILA!!! , vrålar jag.
Jag stortjuter. Mannen gapskrattar. Han kan liksom inte hålla sig. Kakan trycks ut i formen. Det står ”häll ut smeten”. Vadå häll!? Den är stenhård, ju! In med skiten i ugnen. Det är helt omöjligt att se när den är klar. Lila smet som ska se gyllenbrun ut, hur ser den ut? Vi bedömmer den i alla fall, efter ett tag, som klar. Sätter oss och äter. Soppan smakar mest salt och kummin. Och vid närmare titt, när kakan svalnat, så rinner det smet ur den. På med ugnen igen, in med kakjä(valfri konsonant)eln. Ojdå. Ugnen stod visst på snabbvärme, det luktar bränt och inte ens gråterskan gråter. Vi kan inte mer än att skratta åt eländet.
Tur i oturen hade vi huvud att inte ha någon fikabjudning ikväll. Kakan är, tre timmar senare, fortfarande inte klar. Och kommer nog inte bli det heller, den får flytta ut i snön på direkten.
Var bara tvungen att smaka på den nu, innan jag hivade ut den. Och. Den var jättegod.
Dramadrottningen skäms.
Det blir inte alltid som man tänkt sig…. men kan det bli bra i slutändan ändå?
Tydligen.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer