av Emmeli | mar 17, 2014 | Familj och Vänner
Hej, det är jag.
Oj, oj , oj. Vilken helg det varit alltså. En sån jag aaaaldrig kommer att glömma. Idag är jag trött. Det tar på krafterna att ha främmande…
På fredag förmiddag kom det två människor in genom dörren. Dom hade intensivbäbismys med mig, åt gott tillsammans med mina päron, drog mig i vagnen på en promenad och kramade på mig i massor. Jag fastnade direkt för dom där två. Dom heter Farmor och Farfar, tydligen.
Vips blev det lördag, pappa åkte iväg och jobbade och mamma var kvar här hemma med mig och svärisarna. Mammsen fick känna på att för första gången med bäbis, vara utan pappsen. Hon viskade i mitt öra att hon tyckte det kändes lite jobbigt, som om hon blev halv på något vis. Han är en sån trygghet, den där älskade… ”mannen”, eller vad det nu är hon brukar kalla honom. Han heter ju Pappa, så jag fattar inte riktigt vad hon svamlar i!?
Nåja. Allt gick bra i alla fall, jag är ju en klippa! Mamma förberedde varma mackor med kantarellstuvning till lunch, vi väntade ännu mer främmande nämligen. Precis när hon fixat och dukat och grejat, så ringde det på dörren- det var min Mormor och Morfar. Åh så glad jag och mamma blev av att se dom. (Att krama sin egen mamma och pappa… efter något helt obeskrivligt himlastormande, som det är att ha fött fram ett barn. Då kommer det tårar. Mamma grät. Och Mormor grät). Och sen stod dom där, mina mor- och farföräldrar, och tittade på mig… tills det ringde på dörren- igen!?
Morsan öppnar. Vem står där?
– STORAN!
Med världens asgarv och ett Halllllojj! och den vackraste blombuketten man kan tänka sig… ifrån henne och mina två andra megaälskade mostrar. Mamma stortjöt och blev alldeles skakis i kroppen. Chockad, helt enkelt. Vilken grej.
Farmor och Farfar åkte hem, mot vackra höga kusten och kvar blev vi; Taikonsfamiljen. Vad har jag hamnat i för familj egentligen; är dom alltid sådär galna? Skrattar, pratar högt, gör yviga rörelser, är heeeelt tokig i bäbisar!? Helgen har varit såå mysig. Och emellanåt, har en nyförlöst, hormonbombad morsa som haft svårt att sortera på känslorna, tagit steget fram. Tur att Mormor och Storan varit där själva, 4 respektive 5 gånger var…
Så. Där fortsatte helgen. Med Mormor-, Morfar- och Storanmys. Ja pappa kom ju hem någongång där också, så han har också pussat sönder hela världen. Mina kinder är snaaart utnötta. Dom där, dom vuxna, har ätit och ätit (jag med), varit ute och gått med mig, skrattat ihjäl sig mer än tusen gånger och bara njutit av att ha varit med varandra. Och igår, på söndagen, kom pappas storkusin och hälsade också, så då bäbisfikade dom.
Min första helg här hemma i lyan, har varit såå fin.
HurtbulleMorfar.
VackerMormor.
morMoster och jag <3
Familjemiddag och familjefrukost.
Bäbisfika. Bullar och hembakt bröd och hallonsmoothie och ”mannens” goda kaffe…. det är minsann ett evigt ätande nu. Mamma är hungrig konstant,typ. Ja, jag med!
Mormor och morMoster håller mina händer. Jag är såååå söt!
Intensiva dagar. Mysigt och lite, lite jobbigt. Det är skönt att bara vara Jag och Mamma och Pappa nu.
Men alltså. Vilken helg. Många nya människor. Och tänk, att Storan kom, vilken överraskning. Men ja, idag är vi minsann lite trötta. Så vi tar det lite piano. Jag har besiktigats idag… hade gått upp till födelsevikten plus 100 gram. Hejja mig!
Hejdå.
/Liten
av Emmeli | mar 17, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Att vara i bäbisbubbla.
…det är det absolut mest fantastiska tillstånd jag och mannen någonsin varit i. Vi är heeelt eniga. Och Liten trivs också här. Han dansar runt i molnen, klunkar mjölk som en liten kalv och sover som en prins. Vilken bäbis alltså. Jag är så kär att kroppen värker.
Helgen har varit helt galen och magisk och underbar. Helt klart värd en egen sida i dagboken. Inte nu. Nä, nu hinner vi inte det… vi ”måste” bäbisgosa lite för att sedan vara redo för hembesök av BVC. Liten ska bli vägd och sådär… spännande!
Jag har en egen, alldeles underbart levande, docka. Han är det bästa som har hänt mig, lyckan och kärleken är total. <3
Vi hörs snart igen!
Kram / lillafrun
av Emmeli | mar 15, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Liten.
Du är så vacker att mamma och pappa tappar orden. Med all säkerhet är det Du, som är den vackraste här på jorden. Fem fingrar, fem tår. Ett hjärta som tickar och en liten mage som hickar. Med kinder så lena och ögon så blå, griper du tag i oss och får våra hjärtan i raketfart slå. Ja, mamma och pappa är så kära i Dig, du är vårt allt. Den vi älskar, mer än tusenfalt.
Du, 7 dagar idag. Dom bästa 7 dagarna i våra liv.
All kärlek till Dig, Liten.
från mamma och pappa.
av Emmeli | mar 14, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Liten 0-3 månader
Det är fredag.
Den absolut bästa fredagen i hela mitt liv. Första fredagen, som mamma.
För precis en vecka sedan drog den efterlängtade karusellen igång.. jag och M gick till morskan på förmiddagen och hon meddelade att Liten hade börjat packa väskan och nog tänkte flytta ur preggolyan, när som helst. Det var en obeskrivligt häftig känsla. Obeskrivlig, som alla andra känslor som nu svallar.
Det är min första fredag som mamma och jag går på moln. Att kunna ta en dusch och raka benen, uuuutan att ha andnöd- det är en härlig känsla. Och att kunna välja och vraka i garderoben… rosa, rosa, rosa. Och jeans, i annan färg än svart. Såna där småfåniga saker- men väldigt härliga liks förbaskat!
En mamma.
Och efter en förmiddag med bäbisgos och lyxig egentid för mamman (duschen alltså.), så knackade det på dörren. Litens farmor och farfar är här och oj så bortskämda vi och den lilla prinsen blivit. Det har regnat kramar, paket, kärlek, blommor och allt möjligt jätteuppskattat. Liten myste under paketöppningen….
Han är en Miniprins av rang. Beskyddad utav Pretty woman.
Och nu har vi mysstund. Igen. Ny-äten och alldeles svettig i håret, ligger han på min axel och njuter.
Mamman bloggar med ena handen, men avbryter tusen gånger för att pussa Miniprins. Han doftar så gott.
Liten och jag önskar er alla en trevlig helg och återigen, TACK för alla grattis, fina ord och kommentarer. Glädjer oss. Massor! <3
Kram/ lillafrun och Liten.
av Emmeli | mar 13, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Hej hej!
-Liten här.
Ha! Jag har lärt mig hur man hackar sig in på morsans blogg. Vad är en blogg förresten? Verkar vara något himla konstigt, men lika mysigt och roligt, påhitt. Mamma verkar älska grejen, så jag hakar på jag med. Jag har många fans… blir nästan lite röd om mina gosiga kinder.
I alla fall.
Idag har det varit en helmysig dag. Idag också. Jag är så fantastisk, på alla – ja precis alla- sätt och vis. Mamma och pappa är sådär barnsligt kära i mig och jag charmar dom genom att… pja, bara finnas till. Lätt som en plätt, alltså.
I morse när jag vaknade så kände jag liksom hur det pirrade lite i kroppen. Pappa badade mig och jag njöt så. Sprattlade som bara den och spretade på dom där långa, snygga tårna. Pirret i magen fortsatte… förstod inte riktigt varför först, sen kom jag på det- torsdag! , det betyder ju städdag! Mamma var heeelt galen; tjoade och hade sig och sa tänk! för en veckan sedan, kröp jag här med en stor mage under mig. Och nu, precis en vecka senare… är magen tom och istället ligger det en Liten och snusar och sover så gott, där i spjälsängen!
Ja, hon verkade helt crazy bananas, är hon alltid så?
Nåja. Jag sov och mådde gott under tiden, älskar ju dammsugarljudet! Och pappa, han åkte iväg och handlade och sådär (… höll verkligen aaaaldrig på att kunna åka iväg, pussade på mig ”en sista gång” tusen gånger..) och när han kom hem hade han typ shoppat sönder hela världen. Han sa: Idag hade jag kunnat köpa hur mycket som helst, förvandlades till en shopaholic (inte direkt hans normal-style) och det är inte mig emot. Jag är som mamma- älskar fina kläder!
Kolla bara vad jag myst i idag; prickar och pasteller. Men så är jag ju pastellkungen också. Den bästa.
.. Jah, Jag är ju en riktig goding. Men tänk alltså… jag har ju rätt så stort huvud och är ju ganska stor och sådär. Det kändes nog en hel del när jag skulle ut. Men, det verkar ju knappt angå henne!? Morsan alltså. Och jag är jättejättejättetacksam för att jag inte gjorde mamma illa minsta lilla, att hon nu, fem dagar senare, kan må såhär himlabra. Hon tänker klokt, tycker jag; att hon ska låtsas må sämre än hon gör, så att hon inte går på för hårt och riskerar bakslag i kroppen. Älskade mamma… jag kan inte prata mer om henne, jag får abstinens. Måååste kila!
Tjing!
/ Liten.
Senaste kommentarer