Hemma!
Och tänk, vilken lycka. Att få ha en nyckel, till ett lya som är mitt hemma. Ett tak över huvudet, med väggar runtomkring. Det är varmt där inne. I kranen finns kallt vatten när jag i törstig. I badrummet finns varmt vatten när jag vill ta en varm dusch. I kylskåpet finns mat. Och i sovrummet finns en säng med mjuka täcken och kuddar. Mitt hemma. En sån självklarhet för vissa. Men livets högsta, högsta dröm för några andra.
Ibland behöver man påminna sig själv, om det mest basala och självklara. Det är egentligen inte självklart. Det är så lätt att sväva i väg och tänka på saker man inte har och saker man önskar sig, att det där som är det viktigaste, nödvändigaste (allt det där ovan), glöms bort.
Vi är hemma.
Resan gick bra. Vi fick ett mysigt stopp på mitten, hos den där fina vännen som tar hand om M när han är och jobbar där nere i södra norrnorr. Liten blev kompis med han på direkten. Efter kaffestopp drog vi vidare norrut. Innan vi var framme var vi ganska less, alla tre. Det kröp i kroppen på oss. Så efter uppackning, middag och påbörjan av operation tvättberg-efter-en-vecka-borta, så drog vi ut på en lång, troligtvis rekordsnabb, kvällspromenad (har jag slutat säga pawerwålk? Ja, kanske. Coolt!). Och nu har vi landat i den där stora sängen, med så många täcken att vi ligger som på moln. Liten sörplar sin favvo och jag och mannen sörplar på varsin iskall hallonsmoothie. Det ska bli skönt att sova sedan, i sin egen säng. Det är som vanligt, alltså-
…Borta bra, men hemma bäst!
Varm i hjärtat efter en mysig vecka hemmahemma. Så glad att det inte dröjer så länge tills nästa hemfärd. Men nu njuter vi av att vara här. I vår lya. Vårt hemma.
Hem ljuva hem.
Senaste kommentarer