Vi hade vänner här igår.

I två omgångar, till och med. Är det någon gång i livet jag känner mig rik, så är det då. Ja vid andra tillfällen också, såklart. Men som igår, när det plingar på dörren och in stormar en varmhjärtad, högljutt bäbisälskande och högt älskad vän. Timmarna flög fram och jag ville bara säga stanna en stund till, snälla. Liten blev kär i henne. På direkten. Somnade i hennes famn, och det är ju ett tecken. På en besvarad kärlek.

Men vi, både den stormande och Lilla familjen, hade planer som inte var fy skam dom heller. Men vi var småtvungna att bryta upp, det var vi. Men vi ses snart igen. Tur.

Under dagen hade jag och mannen förberett inför kvällens middag. Jag hade gjort det jag älskar; dukat på det sättet jag känner för för dagen. Igår kände jag för påskigt (oväntat va?). Gult och rosa och lite grönt. Och kvällens middag närmade sig. Den vi längtat så efter. Både för matens skull, men mest för sällskapet. Gullvännerna kom och säsongsinvigde grillen med oss. Oooh så gott det var, både för kropp och själ. Och jag skrattade så tårarna sprutade, övertröttheten kom och hälsade på hos morsan och då blir det antingen skratt eller gråt. Igår, skratt. Det tackar vi för, för allas trevnad!

IMG_3954kjhkjh

Grillad kycklingfilé, marinerad på grekiskt vis, sa mannen. Och halloumi förstås. Och ugnsrostad potatis, sallad och tzatziki. Ohhlala!

fhfhfh

Och till efterrätt; en gammal favorit. Vitchokladmousse med limemarinerade hallon. (HÄR har du receptet om du är sugen att prova!)

Så igår hade vi en söndag, med två dörrplingningar. Såna man blir glad i hjärtat av. Vänner.

En rikedom.

Kram/lillafrun