Jag har precis kommit hem ifrån en promenad med min minsta prins.
Vädret får en att bli alldeles nipprig. Bara april, men luften är redan varm, av en hög av plusgrader. Det grönskas, bäcken porlar och fåglarna kvittrar.
Idag har vi arbetardag hos Storan. Det krattas och grejas i trädgården. Barnen leker, ena systerdottern kvistar ner på affären med moppen för att handla till att göra hamburgelunch. Liten njuter. Äter, gör mamma till blöjbytarproffs och sover. Pappan i Lilla familjen servar bilen, så att den är redo för ytterligare ett gäng mil genom landet.
Och jag, jag kan inte annat än att njuta av hela alltet. Har precis (Ja, detta precis stämmer bättre än det första i inlägget… det hinner ibland hända en del ifrån ord ett tills själva publicerande. Oom man säger så.) suttit inne på den vackra verandan, servat Liten med lunch och fått ett leende på läpparna. Det är härligt att se genom fönstret hur dom arbetar… dom där älskade. Och vääääldigt skönt är det, att titta på…!
Och nu, nu har vi precis klämt en hamburgare och sörplat kall saft. Japp, det hann bli ett tredje ”precis” innan dom här raderna fick en punkt. Härligt!
Minimannen H får stå för dagens ord:
Titta vad skönt jag har!
… ja, preciiiis så.
Tjingeling!
– vilket struligt inlägg. Men så är livet! Struligt, med en porlande bäck och en krattande familj på toppen!
Senaste kommentarer