När klockan närmade sig middagstid igår, blåste vinden rätt stark, om än varm. Det kändes som om himmelen kunde öppna sig vilken minut som helst och att kvällens efterlängtade grillhäng tillsammans med den där fantastiska klassen som jag haft turen att hamna i, kanske skulle måsta ställas in. Vi skulle fira att det fjärde året är över, att vi är så hiiimla, himla nära att vara heelt, helt klara. För nä, än hur mycket vi kanske önskar att vi skulle kunna säga att vi har examensbeviset i handen… så är vi inte riktigt där ännu. En liten skvätt av denna evighetslånga, men ack så roliga utbildning, är kvar. Jag var kanske så uppe i mitt lyckorus över att ha klarat året i kombination med preggomage, minibäbis och allt… att kanske verkade det som om jag var i målets mål. Vi kan kalla det för att jag nått ett delmål. Ett stort ett. Det är svårt att förklara. Så vi skiter idet. Men! TACK ni fina, för alla grattis och hejjarop. Ni veeet väl att ni är som en underbar hejjaklack som jag får världens boost ifrån!? TACK. <3

Nu går vi vidare.

IMG_6974

IMG_6987

Helt plötsligt, så la sig vinden och himmelen öppnade sig. Men inte för att ge plats för regnet, utan för att släppa fram solen. Det var galet varmt och vännerna strömmade från alla håll. Den ena gullvännen, med pallar bak på cykeln, vindruffs i håret och världens snällaste leende. Jag njöt så av att se allihopa, ibland kom jag på mig själv med att bara stå och titta på dom. Det där är lycka för mig, att träffas och att vara tillsammans. Jag vet att det inte är för evigt, på detta sätt, så jag hade stundvis en vemodig känsla i kroppen. Att säga hejdå är det värsta jag vet. Och nu var det ändå bara ett hejdå, för sommaren.

IMG_6995
IMG_6986
IMG_6991

Alla var på strålande humör. Grillarna leverade den ena goda grillningen efter den andra. Vi körde på den där versionen att alla fick ta med precis vad dom ville, ingen behövde rådda något mer än någon annan. Det var det lilla i såna fall. Alla hjälptes åt. Och bara den grejen, kan få mig rörd.

IMG_6999IMG_6997

IMG_6998

Att alla är där och vi gör kvällen tillsammans.

IMG_6983 IMG_6979”Våra barn” som vi säger. Klassbäbisarna. Jag fullkomligt äääälskar när vännerna är så nära oss, tre gringos. När älskade C kommer med våtservetterna i högsta hugg, när det behövs, som om det inte vore det minsta ovant att torka bort vaddetnukantänkasvara. När gull-N säger jag går och byter en blöja på Liten. När mamman och pappan i Lilla familjen får halvt ta kol på varandra, genom att spela kubb på olika lag… Liten? han satt tryggt i olika famnar och hejjade. På mamma såklart!

IMG_7002

Baby team.

IMG_7014

Ja, du ser ju. Lyckligt lottade, det är vad vi är. 
IMG_7018Alla levererade snygga kubb-poser och jag funderade samtidigt på om det verkligen är nyttigt att vara sån tävlingsmänniska som jag är. Dom där avgrundsvrålen som bara kommer av sig självt, utan att jag ens hinner vara i närheten av att stoppa mig själv, när jag inte lyckas slå ner dom där jädra kubbarna.

Så, sådär hade vi det igår. Skålade för oss alla. Grillade en massa olika,goda saker. Sjöng En vänlig grönskas… i fyrstämmig sats. Skrattade. Spelade kubb. Njöt. Myste med bäbisarna. Och konstaterade att vi hade det himla bra. Och när det började bli natt, graderna var fortfarande varmare än 20, så öppnade himmelen sig. Och denna gången, för regnet. Sommarens första sommarregn. Då var det dags. Att kramas, säga hejdå och gå in och sova. Jag somnade som en prinsessa med den härligaste känslan i magen; Tacksamhet.

Tack klassen för igår. Vi är allt… i en klass för sig.

IMG_7021

Och idag vaknar vi till fredag.

Jag fick mig en låång sovmorgon, så fantastiskt skönt. Och nu är det bara den där ”lilla, korta, inte alls jobbiga” att göra-listan som ska tas tag i. Men igår fick vi ju en bra början, det mesta i klädväg är nog packat. Nu är bara att komma ihåg allt från Litens D-droppar, till morsans pilatesboll. Håhåjaja. Och när packningen är klar är det hundra saker till som ska göras. Det är helt klart dags att sätta igång! Men jag bara mååste få sätta mig ute på trappen och njuta av kaffekoppen, en liiiten, liten stund till. Ja, det får jag.

Vilka dagar vi har alltså. Det är så att jag får nypa mig i armen.

Kram/lillafrun