Att ha måndag igen.

Vad den här veckan har svischat förbi, alltså.

Fönstret står på glänt i sovrummet. Både Liten och M sover fortfarande. Jag har legat och bara tittat på dom, en lång stund. Det smattrar mot fönsterrutan, åskar där långt borta och det är måndag och veckan som varit, kommer jag aldrig att glömma. Det finns inget vackrare.

Svisch sa det. Men samtidigt har vissa dagar varit som tre, eftersom vi varit så måna om att ta vara på precis heeeela dagen. En vecka av tidiga löpturer i skogen, runt min älskade Röda rundan, mängder av internskämt och skratt, mysiga frukostar ute, gemensamt fix med matsäckar och allt som behövs för att en miniversion av Taikons ska ta sig till stranden och kunna må som prinsar och prinsessor. Bilturer med live-babblarna…. googla på ”babblarna första låten”, så får du ta del av vad jag och mina nära går och nynnar på non-stop nu, vi kan hela tjofräsen utantill nu, så numera kör vi familjekör, ingen ajfån som hjälper till. Allt för att Liten skulle tycka om dom varma bilturerna så bra som möjligt.

Och vi har ätit gott, sovit gott och badat och badat och badat. Och värmen (!!!). Vilken värme det har varit! Nu är det lite svalare, men ändå väldigt skönt. Syrran, Lillsvågge och min Lillis  har åkt hem nu. Det är bara jag och pojkarna kvar i huset, och det känns väldans tomt.

Jag har så mycket jag vill skriva om i dagboken. Jag halkar lite efter och tänker att det gör precis ingenting. Jag kommer i kapp, när jag kommer i kapp. Nu ska jag väcka min älskade man och bjuda upp till frukostdate, här ute där jag sitter nu; på den där gulliga bron som tillhör huset jag tycker ser ut som ett sagohus.

Hörs snart igen!

Kram/lillafrun