Ett köksfönster.
Det, här i lyan. Fullt av pelargonknoppar som håller på att slå ut. Röda. Precis dom som stått i vårt Sommarhemma hela sommaren. 
Det känns bra, att ha dom med hit. En liten del av huset, här inne i lyan. Jag längtar tillbaka, det vore lögn att säga annat. För den skull trivs jag inte sämre här. Men det där stället alltså… vårt Sommarhemma.
Vissa morgnar är lite bättre än andra. Så är det bara.
Vårt vardagspussel verkar lovande; ena dagen busy men med bäbis nära. Nästa dag Liten-ledig, helt och hållet, med bäbis näranära.
Jag och M tog beslutet att vara hemma tillsammans Litens första tid i livet. En investering i livet vi aldrig kunnat tro skulle kännas såhääär värdefull, som den har gjort. Det har varit fantastiskt att vara hemma båda två, njuta av alla stunder med Liten, alla tre tillsammans. Men jag är en vardagsälskare, också. Tycker om kontrasterna, att det är lite snejsigt, småstressigt (hälsosam dos, vad nu det är..) och fartfyllt på veckorna, och sedan får det där brytas av med helg. Att få kyssa mannen hejdå i dörren innan han går på jobbet, säga vi ses sedan! lycka till idag! och längta, efter varandra. Det finns ju nästan inget finare.
Att hemmasyssla här hemma, ta hand om bäbis, gå ut och gå med barnvagnen en långmorgonpromenad. Med en kropp skönt mör från gårdagens träningspass, sådär så att tvätten som hängde på tvättlinan kändes dryg att få där ifrån.
En tisdagmorgon, så lugn att vattnet inte rörde sig ur fläcken, varje litet ljud var hörbart, luften strömmande genom lungorna…det är bara så;
Att, vissa morgnar är bättre än andra.
Det här var en sån.
Nu sover bäbis. Jag njuter morgonkaffe och ska ta tag i tvätten….. märkvärdigt, alltså. Tidigare års ”monstertvätt”, den kunde man ändå ta sig igenom på en dag och ett gäng tvättar.. den, förr-i-tidens-monstertvätten, kan slänga sig i väggen! Monstertvätt har fått en ny dimention. Helt klart.
Ha världens finaste tisdag!
Sidärja, då var vi igång då.
Det känns som om någon tagit ut min hjärna, tvingat den att hoppa 500 burpees och sedan bara lämnat den där på marken.
En ynka liten dag med några slags tider att passa, några fjuttiga timmar av lyssnande på någon som inte pratar bäbisgrejer. En, endaste, ynka dag. Och jag är trött så in i bängen. Men det är ju alltid såhär i startfaser, det känns som jobbigast och drygast precis i början. Snurrigt och struligt, men sen brukar det ordna upp sig. Den där grejen att storhandla sent i eftermiddags, ashungriga , det var väl kanske ingen jättehit. Jag glömde glasögonen i bilen och hade verkligen behövt dom där. Mannen ropade på mig inne på affären och jag stod och snurrade runt, runt. Såg honom inte. Men så himla skönt att komma hem och veta att allt som står på matlistan, har sina ingredienser här hemma. Och nu, när middagen är i magen och kvällen ligger framför. Alldeles spegelblank och vacker, ja då känns det faktiskt himla härligt.
Jag tränade på förmiddagen idag, ”måndags-crazy-tabata” och det känns väldigt skönt att jag gjorde det då och inte har det framför mig nu. Men fy tusan, det var inte alls lika roligt som förra måndagen och en herrans massa måndagar och dagar innan den. Storan var ju inte med. Trots det, fick jag till ett bra pass. Men det gick tungt, vikterna kändes tunga och benen likaså. Det är såna gånger, när man nöter på allt man kan, i alla fall. Det är dom gångerna som det känns extra bra att man tog sig igenom dimman.
Så nu har jag lugn kväll här. Pustar ut en stund innan Liten vaknar och är leksugen, dagbokar lite och så fyller jag i min nya, fina kalender som damp ner i bredvlådan bara några minuter innan vi skulle dra iväg på universitetet. Vill du se den?
Årets framsida. Med en bild jag bara älskar.
Och årets insida. 
Med tema grått och turkost.
Och så till sist, baksidan.
Alltså den där bilden. En utav favoriterna. Ja, jag har många favoriter. På den här bilden, fångades och förevigades ögonblicket när Minimannen stod ute på klipporna vid havet, och fascinerades utav vågorna. Klicka HÄR om du är nyfiken på tidigare års upplagor.
Måndag alltså. Det gick ju bra, det där. Lite vidbränd i kanten och en hjärna som en urvriden disktrasa. Men annars, så!
Titta här
Så hysteeeeriskt gulligt. Jag dör söthetsdöden flera gånger om, bara av att titta på honom. Han är så cool, den där bäbispojken.
Liten har klätt upp sig idag, i sprojlans höstkläder. Hängselbrallor från Polarn o. Pyret och fräsch body från h&m. Han ska iväg på universitetet, på kursintro, säger han. Jag tror det är bäst att jag hänger på!
En dagens. En minivariant. Och med det, har vi en ny kategori här till höger; ”Litens dagens outfit”. Kul, tycker mamman!!!
Min älskade Miniman.
God morgon!
Det är måndag, första september och morgonen är krispig; luften sval, himmelen hög och solen skiner med höstigt ljus. Matlistan för veckan hänger nyskriven på kylskåpet. Det ska veckohandlas efter arbetsdagens slut. Träningspass skrivs in i almanackan. Vi, jag och mannen, pusslar och trixar, allt för livet ska bli så bra som möjligt. Och så tittar vi på varandra, med iver i ögonen och ett det här ska gå som hejsan-smile.
Vardagståget är igång. Ooh yeah!
Lilla familjen kliver in i en ny fas. Efter månader av absolut lyx och ledighet från morgon till kväll, inte den minsta nytta av en almancka, så hoppar vi nu i full fart på det där vardagståget igen. Med pusslande av livspussel. Den ena badar i jobb, den andra ”ska bara skriva ett litet examensarbete” och den tredje ska njuta av livet, spreta på tårna, precis varenda sekund. Häärliga tider! Det här är läskigt och roligt, på samma gång!
Måndag, var det ja. Jag började det här jobbiga, jobbiga vardagståget… med bäbismys. Bäbisen tyckte klockan ringde tidigt i morse, han sover nämligen mer än gärna till närmare nio. Lillfisen, du skämmer bort dina päron!
Men ja. Det blir en spännande höst, det här.
Vardagståget- bring it on!
Senaste kommentarer