av Emmeli | sep 23, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Något som blivit lite utav en tradition för oss.
Att baka tunnbröd, en höstdag, någonstans i norrnorr.
I en liten bagarstuga, i en liten by, tillsammans med vänner. Förra året, hade vi ju lite klater innan vi väl kunde börja baka… som att degen jäste så det bara bubblade över och det var deg överallt och rätt som det var hade vi visst råkat låsa in både bilnyckel och deg i bilen och männen fick komma och rädda oss med extranyckel och två leenden och blickar som man lätt kunde avläsa. Det gick ju bra till slut, men…
I år, var det annat.
Det bara flöt på. Från tidiga söndagmorgonen, när vi satte degen, till att vi ramlade in genom dörren, med proppfulla brödpåsar av nybakt bröd. Ja och där ser ni ”paddeln” som M tvärfixade i söndagottan.
Vi tar det från början.
Männen och bäbisarna var med i år. Vi två familjer, tillsammans med vännen, bagarproffset C, drog iväg med den där jättetunnan full av deg. Mot den där lilla byn.
Byn. Där hösten var så vacker och varm och inte alls skvallrade om något annat. Papporna bäbismyste och vi brudar, grejade med första halvan av baket. Att baka av 5 liter i taget… lagom, liksom.
Så mysig känsla att öppna den där dörren igen, till stugan med ett mjukt mjöltäcke om sig.
Och vi hade det så mysigt. Bakade och bakade. Gräddade i stenugnen och svettades i kapp med att graderna steg. Det vaaar så varmt. Plötsligt kom den där lilla tanten, hon som rår om lilla bagarstugan, hon med huckle på huvudet och svåravläslig min. Vad rooligt att se ungdomar som bakar! sa hon, glatt. Sen stod hon länge, länge och bara begrundade vad vi gjorde, sa Mm med lugn ton och bara stod där. Aldrig hade vi väl kavlat så fort, gräddat med sån förväntan och väntat så länge, på att någon skulle säga något annat än bara Mm…
Så plötsligt kom det; Men det här går ju som hejsan, det!
Och jämarns så lyckliga vi blev och den gemensamma sucken gick liksom att ta på. Yes, vi fick godkänt. Av henne!
Utanför? Där vände vädret, som på en femöring. Den där hösten som var klar, men ändå varm, vände håll och till oss, kom det ruggigaste vädret vi kunnat tänka oss. Storm. Träden stod på snedden och himlen var grå. Det blev med ens flera grader svalare och att sticka näsan utanför dörren, det gjorde vi helst inte. Inne i stugan, där hade vi det gott.
Vi samarbetade så galet bra; någon lekte med bäbisarna, någon värmde lunchsoppan i trangiaköket, någon satte ny deg, någon bakade ut, någon gräddade bröd.. ja, vi hade som en liten tomteverkstad där inne. I bagarstugan, som var så varm och gjorde att vi njöt så av att vara precis där, och inte utanför, där vindarna tog i och var isiga och kalla.
Varmt, nybakt bröd till den där himmelska soppan. Ja, du kan ju bara tänka dig!
Och att få vara med om det här. Tillsammans med vännerna, baka från ett recept från den enes mormor, skapa traditioner ihop och liksom leva, leva, leva. Det är fantastiskt.
Vi var där, tillsammans, och alla hjälpte till och dom där två uuursnälla bäbisarna bara fann sig i att jahapp, idag verkar vi vara i en jätteliten stuga och baka hela dagen. Då passar det nog att vi äter samtidigt och sover samtidigt, och länge, och bara kommer med glada tillrop!
Ja. Det var en himla höjdardag.
En söndag i bagarstugan. Med den största av degar, rykade mjöl, rinnande smör och så den där doften. Av nybakt bröd. Allt, tillsammans med dom jag älskar.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 23, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Ja, jag har sovit. Om jag säger så.
I ett halvt dygn, för att vara exakt. Efter timmar av skrivande, ett långt och väldigt informativt, liksom hjärnmosande, möte med vår uppsats-handledare. Då var jag så trött att jag inte visste vad jag hette. När kvällen fortfarande var tidig för ett päron, men sen för en Liten… ja, nånstans vid åtta, helt enkelt. Då somnade vi, han och jag.
Det har varit väldigt intensivt på sistone, både av sånt som är småjobbigt, som omställningar, både stora och små. Ett älskat, men snabbt tuffande vardagståg. Och även av sånt som bara är mysigt, men som man faktiskt blir trött av ändå; utflykter hit och dit och grejande i lyan och massa äppelfix, tunnbrödbak. Det är precis som om kroppen känner på sig att den ska få pausa i några dagar nu. För ja, det är precis det den ska få göra. Jag och mina pojkar ska åka iväg, och bara vara.
Men först har vi tisdag här hemma. Mannen föreläser i vanlig ordning och jag och Liten påtar på. Jag känner mig som en ny människa efter att ha sovit i 12 timmar, Liten är däremot trött igen så han ska få skön sömn ute i vagnen och mamman ett tufft träningspass. Bra fördelning!
Och vad glad jag är, att jag faktiskt lyssnade på kroppen igårkväll och bara stängde av allt vad dator och mobil och dagbok och allt hette. Och bara sov.
Tisdag?
Jappppp!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 22, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Det är skönt med måndag idag.
Jag känner mig lite deghög efter igår. Huvudet är lite småmosigt och avslappnat, liksom. I morse vid frukosten, såg jag något konstigt utanför fönstret. Men Martin, vad är det där? Det ser ut som snö. Men, det är nog bara långsamt hagel, sa jag helt fast och övertygad om hur rätt jag hade. Men nä. Det var snö. I och för sig inte såå korkat tänkt, att det var långsamt hagel och inte snö. Vem tänker på snö i september, liksom? Och vart fasen bor jag egentligen!? Snö, nu…alltså.
Det var en småkylig men frisk promenad vi fick oss. Och sen sov bäbisen hur länge som helst och jag har inte gjort ett endaste handtag. Mer än att dricka kaffe och börja packa så smått. Ett par timmar av absolut lugn, så förbenat skönt. Och det är så stillsamt idag. Det blev tvärhöst och kallt och träden står lite som stora och frusna, där utanför.
Lilla familjen ska ut på äventyr i veckan. Ett efterlängtat och välbehövligt sådant. Och typ det enda vi tänker packa med oss, är fjällrävenbrallor till päronen och sköna myskläder till Liten.
Medan jag längtar så jag spricker, så tuffar ändå måndagen på. Jag ska börja mitt eftermiddagsskift av skrivande och M och Liten ska mysa tillsammans. Jag virar en tjock halsduk runt halsen, det är så kyligt och kroppen har liksom inte alls hängt med, på det där med långsamt hagel…
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 22, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Träning
God morgon!
Belöning efter gårdagen; frukost med en bit hällekaka till första kaffekoppen!
Måndagmorgon, alltså.
Det pysslas med dom vanliga morgonbestyren och om en liten stund möter jag och S upp grannfrun och hennes lilla M, superjämngammal med S, för en morgonpromenad. Det ska packas idag också. Och jag längtar!
En sak i taget. Friskluft. 3,3 grader. Ja, vi börjar så!
God måndag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 21, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta
Kära nån, jag har mjöl över hela mig.
Om jag säger såhär; Vi har bakat tunnbröd idag. Eller hällekaka. Såna där perfekt tjocka som är helt saaaanslöst goda, nybakta, med alldeles för mycket smör på. Vi startade första degen kring kvart i åtta i morse, och rullade hem och travade in i lyan nästan tolv timmar senare. 10 liter har vi bakat av. Jag, mannen och vännerna. 
Jag kan meddela att jag inte riiiktigt ser sådär sprallig och pigg ut nu. Mer som ett spöke. Ett spöke med massor av hällekaka bredvid sig. Det är ett lyckligt spöke, må jag säga.
Men nä, jag berättar inte mer om dagen nu. Här ska försökas böka plats i frysarna, så vi får plats med allt bröd. Vi var lite smått brödutbrända när vi kom hem, pausade lite. Kastade oss på middag, nattade Liten och unnade oss sedan ett corepass. Och en liten kvällspromenad. För att lufta lungorna, andas ut lite mjöl och in med syre. Det var bara få grader ute och himlen var så stjärnklar. Blir det frost i natt, tro.
Ja. Vilken söndag. Kära nån, vad vi har bakat och bakat och bakat. Och kramats emellan åt!
Jag vet någon som kommer somna gott när hon lägger sig på kudden ikväll.
Godnatt!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer