Här kommer ett recept på en julig och iskall goding. Du fick receptet redan förra året, men här kommer det igen.
Klicka HÄR så finner du det!
Frusen cheesecake med smak av pepparkaka.
I år funderar jag på att göra den här, men prova att strössla i saffran istället för pepparkakskrydda. Det borde väl också bli gott, visst?
Varsågoda, börja baka!
Men vaar är Liten?
Medan vi löser denna uuursvåra uppgift. Att ta reda på var den där bäbisen egentligen tagit vägen. Vill vi bara önska:
-sistaste före jul!
Nu ska jag ta mig en letartur under köksduken…
Tittuuuut!
Genom köksfönstret. Där älskar jag att titta. Jag blir liksom lugn i hela kroppen och mjuk i hjärtat. Jag mår bra av det, helt enkelt.
Idag har vi haft en hel hemmadag. Först var vi ut på långpromenad. I riktigt vinterväder och på riktig vinterväg. Jag gjorde dock en tvärdykning ner på backen. Skosnöret hakade fast i ena hylsan på mina kängor. Alltså, det sa verkligen tvärstopp och jag landade rakt på handleden. Första tanken var; NEJ! Inte jag också! eftersom en älskad råkade ut för bruten handled här i ishösten. Men det enda som hände var snö på mössan, skrapade knän och typ ett rödkonstigt blåmärke i handen. Jag hade nog lite tur. Och himlatacksam, är jag för det!
Vi vandrade vidare, långt och länge. Skönt. Gick sedan på vägen hem in på blomsteraffären. När vi går ut ur affären utbrister jag tänk vad mysigt med en så fin blomsteraffär i denna lilla by! , varpå M svarar ja, och järnaffär! . Ha, ha. Vi är så himla steriotypiska ibland att det är löjligt. Men.. helt klart är det en väldigt mysigt liten by, det här. Med lite allt möjligt. Min mans hemby. Inte min, den ligger ett par mil härifrån. Men jag trivs minst lika bra här, faktiskt. Trots att hemmahemma, alltid är hemmahemma.
Bäbisen har vilat ute i vagnen. Jag och mannen passade på att träna när Liten sov. Så har vi lekt Tittut och dansat vals på köksgolvet. Det är ju så stort här och vi njuter så det står ut genom öronen på oss! Och jag har spelat fiol, för första gången på länge. Det har inte precis blivit så mycket spelat i höst. Men nu har jag chansen och tycker det är såå kul! Jag var faktiskt hysteriskt fiol-less när Liten föddes, och detta uppehåll har gjort mig mer spelsugen än jag någonsin kan minnas att jag tidigare varit. Vilken tur. Ringrostig men ohyggligt spelsugen! Inte en såå pjåkig kombo!
Medan snön har fallit där utanför, har vi pysslat på här inne. Här, har det bara blivit varmare, juligare och mysigare. Och ute, bara vitare och vitare. Och vackrare och vackrare. Den här upplevelsen, som vi har nu. Här. Den kommer jag för evigt att minnas.
Nu sitter vi här, alla tre. Rödmosiga om kinderna och kvällströtta. Någon har gröt i precis hela fejjan, någon är oerhört nöjd över sin färdigsydda gardin som hänger uppe (heelt förståeligt, den är fantastisk!). Och den tredje, hon tänker dra igång och baka en omgång kardemummaskorpor, för att hon bara helt enkelt inte kan låta bli (recept finns HÄR).
Önskar Dig en skön kväll.
Äntligen.
Jag var som ett barn i morse när jag vaknade; DET SNÖAR!!!
Tänk vad det där sockervita, bomullslika och vinterkalla, kan göra för känslan. Särskilt nu, när det bara är få, få dagar kvar till julafton. Då villlll (!) man ha snö.
Det är torsdag idag. Och vi har ännu en rolig och mysig dag framför oss. Jag nyper mig i armen, för att få mig själv att förstå att jag verkligen är här och att vi bara har vad som känns som oceaner, av tillsammanstid. Mannen hämtade ut ett stort panduropaket igår på ica, så det ryktas om pyssel idag. Dessutom inhandlades en hel drös av fina saker att hänga i en gran igår… så ja, vi får se hur mycket vi väljer att ta oss för idag.
En långpromenad i snön är högst prioriterad!
Håhå, vilken dag det blev!
En herrans massa affärer har vi travat in och ut i, tillsammans med resten av världen. Ja, vi hann till och med påbörja varv två, men då tog vi oss i kragarna och packade oss hemåt, efter att ha fått en hel drös av ärenden uträttade. Bara på dom där timmarna hann jag börja längta hem. Så det var så himla mysigt att komma hem till huset, dra på sig ullbrallan, sätta håret i en knut och fortsätta med det jag aldrig vill sluta med just nu; julpåta.
Tända ljus och dra på julmusiken. Och sitta där, mitt på köksgolvet, bredvid bäbisen som hjälper till med allllt!
Den här ljusslingan fick följa med hem idag. (En guldstjärna till den som gissar rätt var den kommer ifrån…..!) Liten konstaterade att pappstjärnorna smakade förträffligt och morsan konstaterade att dom ej bör utsättas för väta…
Och nu är det kväll.
Vi är trötta och mörkret ligger tjockt utanför fönstret. Vi sitter och spanar på julklänningar på nätet. Liten och jag. Jag frågar honom var den här fin? och han svarar med tystnad och djupblå ögon. Var den här fin, då? Samma svar.
Nu ska vi strax gå och välja saga och göra kvällritualerna för en Liten. Det ska ätas gröt, omvandlas från dagbäbis till pyjamasbäbis, ensas om en sagobok och bedjas gud som haver.
Slingan?
Den har hamnat vid Litens spjälsäng. Tror ni också att den kommer få hänga där? Helt orörd? Oförstörd i mer än en minut?
Nä. Så den ska nog få byta sin plats, jag har bara inte kommit på var den ska vara. Men alltså… det här är nog bland det roligaste jag gjort i mitt liv; att få gå all in och göra jul i hus, tillsammans med min alldeles egna Lilla familj.
Jag får inte nog!
Senaste kommentarer