Liten sov. Och jag satt, gapandes som en fågelholk, och sörplade kaffe ur stora koppen och mumlade för mig själv hur dum får man vara, vilken tur att det gick bra!
Så vaknade han.
En med-Liten-mått-mätt-lång stund, satt vi och tittade på elden. Sa dä!, dä! och pekade på den där lugnande, sprakande och varma elden.
Ja och sen har det varit full gång, förutom under eftermiddagen när han sov igen. Alltså, jag blir typ andfådd av att titta på den där lilla Minimannen, hur han far fram som en liten flåsande virvelvind med lysande bus i ögonen. Hm, vad händer om jag drar här? Om jag trycker där? Om jag petar in fingarna där eller biter på det här? Om jag kryper under här eller kravlar mig över det där? Åh! Vad är det här som ligger och skräpar, DET måste jag smaka! och TITTA MAMMA,vad jag kan!!! (står och vinglar, håller bara i sig med en hand, vill gärna släppa den också. Samtidigt ser han helt vild ut!)…. sådär håller han på den mesta delen av hans vakna tid.
Ha, ha! Jag och mannen mumlar om koppel med lång lina och sån där hjälm som skulle göra att han typ skulle kunna ramla hur som helst…
Plinka på pianot, det är en favorit! Och morsan blir så mallig och varm i hjärtat.
Mannen är iväg på uppdrag idag och jag och Liten har hängt här hemma hos mamma-mormor och pappa-morfar. Vi har lekt och sjungit och klappat händerna och spelat piano och ätit mandarin och jagat mormor. Så har morsan fått sig ännu ett träningspass i hardcoregymmet. Idag stod cykel på schemat igen. Håhå. Den där gammcykeln går inte att ha lite,lite motstånd på utan är tung att cykla på hur man än gör. Om man då dessutom väljer att öka motståndet och cykla i ett helsickes tempo, under en herrans massa intervaller. Ja… då blir man slut. Helt sonika. Och pånyttfylld med energi! 16 stycken 45-sekunders-intervaller var en del utav passet. Maj gadd så jobbigt. Men roligt!
Det har varit lördag idag. Med en jädra halka,skön stund med kaffekopp framför elden, lekdag med min bäbispojke, god mammalagad middag och ett sjuhelsickes cykelpass på pappas räsercykel. Och snart är mannen hemma. Förutom den där förenat-med-livsfara-turen i förmiddags, så har det varit en så fin och skön dag, sannerligen.
Senaste kommentarer