Först toksnöig och blaskig. Då jag var ute och sprang. Men det gjorde ingenting, jag var så himla lycklig av att se för första gången på länge, länge, när jag är ute och motionerar. Jag premiärsprang med lösögon (linser). Vilken succé! Tills jag kom hem och det efter en stund bara stacks och skavde och jag såklart blev as-arg i ett nafs och slet ut dom där jädra lösögonen.

När mannen åkt på uppdrag, jag och Minimannen gjort oss redo för att ha finlördag tillsammans, då kom plötsligt finvädret tillbaka. Det droppade från taken i raketfart och solen sken. Riktig vår!

Vi gav oss ut såklart. Men först…

…var ”vi” bara tvungna att checka så att finlampan absolut inte stod som den skulle.. och..

..att absolut inte antennsladden var i. När ”vi” checkat det, då gav vi oss ut..

Vi slog två flugor i en smäll. Promenerade och fick solsken i fejjan, och tog dessutom svängen förbi affären för att handla några pinaler innan vårt finfrämmande skulle komma.

Så blev det till sist plinga-på-dörren-tid och där stod ett gulligt par. Och vi hade en så himla mysig kväll tillsammans. Liten fick så fina födelsedagspresenter som vi lekte med. Så dansade vi disco på vardagsrumsgolvet och åt himlagod middag,  Så föll mörkret utanför och det började bli kväll för två små. Men först efterrätt! Pojkarna var i heaven när dom fick äta fruktsallad, själva, ur varsin skål.

Lycka för två minimän!

När det var tid för mammorna att få sig en lugn stund med en varm kaffekopp i handen, med vitchokladgratinerade hallon och vaniljglass till. Då gick pojkarna på bio..

Minimannen tog sin snusksnuttesjal om sig, lånade ut sack´n seaten till kompisen och så slog han på sin favorit- Pettson. Alltså, hur gulliga får man vara!

 Så avslutade vi, när köket var helt upp-och-ner av alla leksaker, småpojkarna fått pyjamas (inte Liten, för han ”skulle bara vara nakenfis en stund, han brukar inte kissa…”), slurpat välling och det enda som var kvar var att kramas hejdå och godnatt.. då hör vi hur någon står och plaskar (jag överdriver inte!) i köket. Barnaken och överlycklig…. inte ett dugg brydd.

Jo, jo.

Vi kramades hejdå, vinkade genom fönstret och sedan släckte vi ner för Earth Hour. Jag nattade Liten i storsängen och somnade själv såklart (standard med storsängsnattning). Men blev väckt av mannen när han kom hem. Klev upp som en yrhöna och gjorde lyan fräsch igen. Sen stupade jag i säng. Varm i hjärtat efter en lördag med allt möjligt gott, för både kropp och själ. Lite plask på toppen gjorde ju bara att jag fick skura köksgolvet en gång till…

Och idag vaknar vi till söndag och jag har fått en lagomlång sovmorgon. Nähä, lurad! Det är ju sommartid idag..inte konstigt det känns grusigt. Och! Det här är inte vilken söndag som helst på annat sätt heller, för vi väntar storfrämmande!

Må så gott!

Lillafrun